Några veckor in på terminen

Av – Björn Haglund, Lektor. Fil. Dr i pedagogik, om den nya utbildningen för fritidspedagoger.

Den lärarutbildning som startades 2001 kom att se något olika ut på de olika universiteten och högskolorna. På vissa lärosäten fortsatte man att tydliggöra fritidspedagogerna medan man på andra lärosäten, helt i utbildningsreformens anda, kom att ”baka ihop” dem med förskollärare. I det sistnämnda fallet innebar det också att man läste ungefär samma innehåll som förskollärarna. Ett problem blev då att de blivande fritidspedagogerna i stor utsträckning kom att möta litteratur som enbart riktade sig mot förskoleåldern.

Man var dessutom i en klar minoritet jämfört med de studiekamrater som valt att arbeta i förskolan. Detta var givetvis olyckligt då yrket, som många ser som luddigt, knappast blev tydligare då det inte fanns speciellt mycket litteratur som riktade sig mot fritidshem, Det kanske rentav var svårt att hitta det fåtal studiekamrater som var intresserade av att diskutera fritidshemmets innehåll?

I den lärarutbildning som startades i år, där de studerande som vill arbeta på fritidshem officiellt benämns som grundlärare med inriktning mot fritidshem, skulle det kunna bli lättare att tydliggöra yrkesrollen än tidigare. Om de studerande tidigare gick i seminariegrupper som helt dominerades av blivande förskollärare skulle man nu så gott som enbart gå tillsammans med studiekamrater som var intresserade av att arbeta i fritidshem och skola. Jag, som bl.a. är lärarutbildare, måste trots det erkänna att jag var något orolig inför höstterminen. I Göteborg hade det ju inte på flera år funnits något större intresse av att utbilda sig till fritidspedagog och här hade frånvaron av en egen tydlig inriktning i lärarutbildningen säkert haft stor inverkan.

Skulle det överhuvudtaget dyka upp några studerande som ville läsa till grundlärare med inriktning mot fritidshem? Och om det gjorde det hur många skulle det vara: 10, 20 eller 30? Det blev betydligt fler!

Nu har utbildningen varit igång i drygt 3 veckor. Några studerande har slutat och några nya har tillkommit och i dagsläget har vi 48 studerande uppdelat på två seminariegrupper. Nu blir det helt plötsligt möjligt för de studerande att diskutera barn 6-12 år, fritidspedagogik, lärandeteorier med fokus på fritidshemmet etc. med många andra studerande med samma intresse.
I år har det dessutom utgivits tre böcker som fokuserar på fritidshem och jag vet faktiskt inte om detta någonsin har inträffat förut. Det rör sig alltså om litteratur som vi kan använda i utbildningen och som även redan utbildade fritidspedagoger bör ha stort intresse av att läsa. Kanske rentav att fritidsavdelningar via sin rektor ges tid och möjlighet att läsa och diskutera dem tillsammans som en form av fortbildning? Eller är det en utopi?
Trots att det, när det gäller utbildningen, känns lite ljusare än tidigare finns det problem ute i verksamheten.

Det finns många fritidspedagoger som med rätta är oroliga och upprörda. Frågan om behörighet och lärarlegitimation, där fritidspedagogerna uteslutits, skapar minst sagt stor frustration.

Det går inte att slå sig till ro – varken som forskare, lärarutbildare eller fritidspedagog. Skrivandet och forskandet riktat mot fritidshem måste fortsätta. Likaså att utveckla de kurser som de nya grundlärarna ska ta del av för att förbereda dem på det arbete som de ska utföra när de är färdiga. Här blir också de redan utbildade fritidspedagogerna otroligt viktiga. Ni har ett viktigt ansvar som blivande handledare till de nya grundlärarna. Fritidspedagoger, legitimerade eller inte, är de enda som arbetar i skolorna som har de kunskaper som krävs för att föra fritidspedagogiken vidare till de framtida arbetskamraterna!

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*