Det pedagogiska proletariatet

Jag är inte helt dum, men jag fattar ingenting just nu.
Jag förstår inte varför det fackliga arbetet smyger tystare än indianer i mockasiner.
Varför Björklund vill avrätta en hel yrkeskår som har sin grund längre bort i tiden än vad ”Läraryrket” kan minnas.En yrkeskår som genom tid och rum fokuserat på omsorg och lärande i barnens tjänst. Ett lärande om liv. Liv att leva.Och hur det kommer sig att det överhuvudtaget blev ett komplement till det vi idag kallar skola är obegripligt.
När blev det omodernt att leva ett liv, att leva sin kunskap och sätta den i sammanhang?

Lika tröstlös är Herrarna Björklund och Östbergs resonemang, Ibland är svaren och motiven så korta att de skulle underkännas i vilket nationellt prov som helst. Retorik på hög nivå, kanske, men det är ingen bedrift att svara på en fråga utan att ha svarat på frågan.

Lika tröstlös är Herrarna Björklund och Östbergs resonemang, Ibland är svaren och motiven så korta att de skulle underkännas i vilket nationellt prov som helst. Retorik på hög nivå, kanske, men det är ingen bedrift att svara på en fråga utan att ha svarat på frågan. Björklund står bakom sin kateder och skjuter sig själv i foten om och om igen. Fritidspedagogikens pragmatism skulle kunna lära den gode ministern ett och annat.
Fritidspedagogerna har blivit ett pedagogisk proletariat utan rättigheter. Samtidigt ökas klyftan mellan de lägst stående och de legitimerade som i sin högsta rang ska göra lektorskarriär. Björklund bygger något han känner igen. Rang. Men är fritidspedagogen ett styvbarn i skolan är hon fienden i Major Björklunds ögon.

Och där har vi kanske vår närmsta beröringspunkt. Ty Björklund är fritidspedagogikens största fiende.
Alla ska vara lärare. Så enkelt är det. Ändå lyckas man röra till det ordentligt i förordningen med fritidspedagogens diffusa roll av ingenting. Detta dels för att Lärarförbundet krävde det och dels för att man politiskt nog tänkte – ”Bra idé, vi smyger ut fritidspedagogen ur skolan så blir det inte så drastiskt”.

Nu visar sig opinionen vara stark. Men lite tyst. Lärarförbundet har jag skrivit färdigt om. För nu. Men de är också tysta. Dock så kanske man skulle tänka sig att den kollegiala solidariteten kunde varit större.

Nu visar sig opinionen vara stark. Men lite tyst. Lärarförbundet har jag skrivit färdigt om. För nu. Men de är också tysta. Dock så kanske man skulle tänka sig att den kollegiala solidariteten kunde varit större. Våra nära kollegor som vi delar barn, planering och kafferast med. De som styrkekramar fritidspedagogen utan att ta till orda offentligt. ”Konstigt det där, hur tänkte de där?”, ”Det ordnar sig nog ska du se”, ”Ja, man kan bli upprörd för mindre”. Så långt sträcker sig den alldagliga solidariteten. Undantag finns. Säkert!?

Vidare så har politiska utbildningsrefomer skapat underlag för interna svårigheter mellan fritidshemsarbetare. Alla före 2001, den gamla ”Fritidspedagogen” som nu mer är utrotningshotad och kommer att dö ut. De skulle ersättas av Läraren med inriktning mot fritidshem som senare kom att bli pedagogikens mellanbarn. Den som inte vet om det är uppåt eller nedåt hon ska titta. Klämd och bortglömd. FÖr nu kommer storebror Legitimerad Grundlärare Mot Fritidshem. Leg. GMF. Den nya moderna fritidspedagogen, förlåt, grundläraren som har skolan som bas och fritidshemmet som komplement.

Fritidshemmet är inte en egen skolform men ska likväl förslavas under dess politiska norm. Fritidspedagogen kidnappas för att kompensera skolans brister

Jag kommer att fasas ut från min arbetsplats över tid hur det än blir. Om inte framtida politiker och ministrar bestämmer sig för att ”gå tillbaka till gå”. Jag är för utveckling – men inte trygg med den nuvarande utvecklingen. Fritidspedagogikens egenart har tuggats på. I kanten. Sedan flytten in i skolan. En flytt jag för övrigt alltid ansett var rätt och nödvändigt. Men utan tuggandet i kanten. Nu känns det som att vår pedagogik kommer att ätas upp helt av skolpedagogiken.

Det är inte fritidspedagogen det är synd om…

Fritidshemmet är inte en egen skolform men ska likväl förslavas under dess politiska norm. Fritidspedagogen kidnappas för att kompensera skolans brister i estetiken. Vi kidnappas på en båt med beteckningen LL2 och kommer aldrig mera hem igen. Tycke vi innan att vi fick kompensera skolans brister och fylla upp både lektioner och sjukfrånvaro så är detta den slutgiltiga stöten. Ta båten och du kommer för alltid höra hemma på andra sidan komplementet. Jag är för samverkan men inte den likriktining och slakt av divergens som pågår.

Sist. Det är inte fritidspedagogen det är synd om. Det är barnen. Detta som händer är inte i deras intresse.

Håll flaggan fortsatt högt! Kämpa för det ni tror på. I motgång ska vi växa.

11 Kommentarer

  1. Underbart skrivet Hadar….Gäller att sprida dina fina ord till allmänheten och sen hoppas att folket ”orkar” ta till sig av vårt problem.
    Vi som inte ger oss….Var låg som fan ikväll, behövde denna texten. TACK

  2. Hadar, din ork och ditt engagemang är inte att ta miste på! Att du sedan gång på gång formulerar dig så väl imponerar!
    Du kanske ska erbjuda dina tjänster som talskrivare åt de politiker som inte vet vad klarspråk betyder och är för fega för att svara på de frågor som faktiskt ställs?! Feghetens retorik är en av politikens sanna och mörka ansikten.

    Guldstjärna!
    /Farsan

  3. TACK än en gång Hadar!!! Dina texter är helt underbara-snacka om att man får bränsle att orka fortsätta för sin existens varje gång man läser det du skriver! Du är en sann kämpande fritidspedagog!!!

  4. Mitt i prick…Så skönt att andra kan formulera det man själv känner men som man är alldelens för frustrerad för för att få ner på prent. TACK!!!

  5. Direkt från hjärtat. Det är då det blir bäst. Det är inte bara fint skrivet, det är sant och det är så jävla sorgligt, för det är barnen och därmed en generation, en befolkning, som skapas och kapas. Här och nu, vi och resan kommer ersättas av Där, Då, Jag och Målet. Livet har inget mål, resan är livet! Det är vem du är och vad du gjort som räknas, inte vem du ska bli och vart du ska! Fritidspedagoger behövs för att skapa balans i skolans målstyrning och resultatjakt. Vi älskar barnen som de är och där de är…

  6. Tack Hadar!! Mycket bra skrivet! Klart att vi inte ska behöva vidareutbilda oss för att fortsätta med det vi är utbildade för… Vi kämpar på!

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*