Möte med ämnesrådet och Jan Gladh

I veckan träffade jag en delegation från Lärarförbundet. Fyra av dem från ämnesrådet Fritidspedagogik; Cecilia Larsson (även förbundsstyrelsen), Kitt Marteng, Line Isaksson och Göran Karlsson. Utöver dessa fyra var även Lärarförbundets expert på legitimation Jan Gladh med. De hade på förmiddagen besökt regeringshuset och pratat med politiker.

Vi pratade i ca 90 minuter rörande vad som hänt. Varför det hänt samt vad lärarförbundet och ämnesrådet gör i saken. Dagen innan, i Måndags, kom beskedet om att man jobbar fram en kursplan för fritidspedagogiken. Jag ska inte gå in i detaljer på vad som sas på mötet men vi är överens på de flesta punkter. Några saker kommer vi kollektivt att behöva diskutera – och finna konsensus i. Tex frågan om vi ska kallas för lärare eller inte. Från förbundets håll är man övertygad att det är en nyckel i legitimationsfrågan. Fritidspedagogen kommer säkert att fasas ut. Det ska nog mycket till innan utbildningen revideras tillbaka. Dock står det nog inte klart var i Grundläraren mot fritidshem ska legitimeras – i fritidspedagogiken eller i skolämnen? Gladh uttryckte dock vid mötet att man anser att fritidspedagogen bör legitimeras i sin pedagogik, inte ett ämne. Bra så. Vi är överens.
Anledningen till att man väljer att skriva en kursplan är att man anser det var den mest gynsamma vägen. Vi är ingen obligatorisk skolform och vi är inte lärare, enligt Björklund. Men, vi kan skaffa oss en kursplan.

lustigt nog, innan förbundet offentliggjorde detta, friade jag till Andréas Nyberg att samskriva ”Fritidshemmets läroplan”.

Fritidspedagogiken behöver definieras och lustigt nog, innan förbundet offentliggjorde detta, friade jag till Andréas Nyberg att samskriva ”Fritidshemmets läroplan”. Läroplan tilltalar mig mer än kursplan. Kursplan luktar målstyrning och ytterligare skolifiering. Men, jag har fått löften om att detta kommer att remissas bland oss. På golvet. Innan regeringen får sätta tänderna i den. För mig är den utsträckta handen tillräckligt för att börja tro. Tro på ett samarbete och samlade led. Sluta de parallella insatserna. Lärarförbundet via ämnesrådet och Gladh har bjudit in till dans. Det har vi efterlyst. Så, uppskatta det och se möjligheten i att kanske just du eller jag får ta del av arbetet.

Jag tror inte att varken ämnesrådet eller Gladh anser att fritidspedagogik.se alltid vart en tillgång i deras arbete. Samtidigt som andra betydande i debatten anser att .se är ”det bästa som har hänt”.

Jag tror inte att varken ämnesrådet eller Gladh anser att fritidspedagogik.se alltid vart en tillgång i deras arbete. Samtidigt som andra betydande i debatten anser att .se är ”det bästa som har hänt”. Jag har ganska ivrigt hetsat på i ekande tystad. Men samtidigt hade jag nog inte suttit i det mötet om jag låtit bli. Jag kan också idag, ur en fackligt strategisk synpunkt, förstå tystnaden. Men för den enskilde medlemmen är tystnaden olidlig och skapar oro och missnöje. Jag har bjudit in förbundet att använda .se för en personligare och mer tyckande kontakt med fritidspedagogerna. Inte bara ett sakligt brev utan personlighet och utan avsändare på förbundets hemsida.

Dock så finns det några saker vi måste enas om. Enas via goda argument. Är vi lärare eller inte? Lärarförbundet måste motivera och övertyga oss bättre än ”att kongressen beslutat”. Ja, idag utbildas alla till lärare. Strategiskt vore det toppen om vi enades om det. Men det handlar om identifikation. Och vad ordens innebörd skapar för möjligheter och begränsningar. Vi är inte överens. Vi måste bli det. Jag kanske styr upp en konferens om det. Lärarförbundet ser att det ligger i deras intresse att den konferensen är i deras regi. De vill samarbeta. Men vi måste alla underordna oss samarbetet. Inte kräva att den ena eller andra ska göra återkall. Är vi alla facket är samarbetet vägen. Ett samarbete där goda argument ska leda vägen. Inte strategin till varje pris. Jag säljer inga själar på vägen…

9 Kommentarer

  1. Bra att ni träffats och samtalat. Vi måste fortsätta att arbeta tillsammans. Jag ser det också som en tillgång att vi ibland tycker olika. Det är viktigt som du säger att diskussionen sker inom medlemskåren innan nya beslut fattas. När fritidspedagoger säger att de inte är lärare så menar man tror jag att man inte är ämneslärare och det stämmer ju på oss som har gamla utbildningar. När det gäller skolifiering av fritids så skulle jag vilja vända på resonemanget. Jag tycker att vi ska vara offensiva och verka för en ”fritidsfiering” av skolan. Och då menar jag att vi ska verka för en mer barninitierad pedagogik även i skolan (inte bara barncentrerad). Några tankar hittills från mig Eva-Stina som nu blivit inbjuden till ämnesrådet från ”arga Göteborg”. Men just nu är vi faktiskt inte så arga, eftersom vi njuter av delsegrar. God Jul! Vi hörs!

  2. Mycket bra skrivit,, låter som det var ett bra möte.
    ang frågan heta lärare eller fritidspedagog:
    Jag har läst den näst nyaste utbildningen och fick då en lärarexamen med inriktning mot fritidshem (lite konstig titel att arbeta mot men men)
    Jag har sedan dess kallat mig lärare och sett hur många kollegor höjt på ögonbrynen och sett frågande ut när jag envisats med att kalla mig lärare i alla sammanhang. När allt dett med att frånta vårt ansvar och nya skollagen kom började jag kalla mig fritidspedagog dels för att alla skulle veta vad jag pratade om och det kändes bättre just då. Jag anse dock att vi ska kallas oss lärare, inget negativt om fritidspedagognamnet. Jag tycker lärare ger status för oss att ta oss på allvar. Se bara nu med björklunds – ni är pedagoger inte lärare mm, jag tror inte han är ensam och jag tror det blir lättare för oss att gå framåt och vara med på tåget åt alla håll med Lärarnamnet.
    Jag tycker inte vi ska tvingas läsa in ett skolämne för att bli lärare utan att vi kan vara legitimerade lärare i fritidshemmet ( utan att göra den för skolfokuserad)

    Detta är bara min åsikt men jag gillar att kalla mig Lärare. Jag vill självklart att alla fritidspedagoger ska heta lärare oavsett när man gick sin utbildning.

    God jul och fantastiskt bra jobbat.
    Mitt nyårslöfte är att tro på föränrding genom att påverka ännu mer…

  3. Bra jobbat Hadar!
    Ser mycket fram emot den diskussionen.
    Men för egen del har jag nog tagit ställning, en sista gång.
    Prövade ett tag lärarförbundets framgångsstrategi lärare i, men med alla motgångar hittade jag kraften och styrkan som fritidspedagog bland andra fritidspedagoger och inte i förbundets framgångsstrategi.
    Utan fritidspedagogik.se och alla inblandade skulle vi inte vara där vi är idag. Det är jag övertygad om och nu även Lärarförbundet.
    Magnus

  4. Hej !

    Bra jobbat !
    Har läst det som skrivs en tid.
    När det gäller om vi ska kalla oss fritidspedagoger eller lärare, kan nog bollas fram och tillbaka länge. Men som det är i dag upplever jag ofta att folk som inte rör sig i skolans värld blandar ihop fritidspedagoger och fritidsledare eller så har man inte en aning alls och kallar mej fritidsfröken eller förskollärare. Det viktigaste är kanske att vi kallar oss det som är lätt att säga. Det kanske ska va så att vi möter föräldrarna och kallar oss för fritidslärare… vet inte men vi bör ha samma titel oavsett när man gick sin utbildning.

    mvh Johanna

  5. Härligt Jobbat!
    Ser fram emot diskussionerna, tankarna.
    Svårt med namnet, själv känner jag mig som en fritidspedagog.
    Samtidigt vill jag inte alls vara låst om det ”bara” handlar om namnet.
    Viktigt att fritidspedagoger och lärare mot fritidshem benämns med samma namn oavsett när man utbildat sig.
    Fritidslärare som Johanna och Ebba skrev kanske inte är så dumt.
    Kurs el. läroplan för fritidshemmet låter underbart, innehållet är ju det viktigaste av allt.

    God Jul och tack!
    /Gunilla

  6. Det verkar ha varit ett bra möte och din sammanfattning med dina tankar är intressanta. Nu har jag suttit och smakat på begreppen ett tag och jag börjar kunna säga ”fritidslärare” utan att det känns fel….förskollärare, grundskolläre, ämneslärare, yrkeslärare, fritidslärare, musiklärare…..fritidslärare…fritidslärare….ja det fungerar. Min son har verkligen behövt sina fritidslärare det här året som lärt honom hur han ska göra för att fungara bra tillsammans med sina kompisar på fritids……Jag sitter i Lärarförbundets skolformsnämd för förskolan och är inne på att begreppsdiskussionen i Lärarförbundet måste lyftas och tas tag i ordentligt. Är jag förskollärare eller lärare i förskolan i Lärarförbundets begreppsvärld? Vad är det strategiskt bästa att vi heter så att det i slutändan blir det bästa för barnen och våra villkor, för det är det som är viktigt för mig.

  7. Bra att möte skett. Vi måste samordna krafterna. Mycket positivt tycker jag.
    Lärare eller fritidspedagog? Fritidspedagog varje gång för min egen del. Jag är stolt över att vara fritidspedagog. Jag gillar också den benämningen för att den skiljer mig från lärarna. Jag är något annat, och att det är en tydlig skillnad i kompetensen tycker jag är viktigt att det hörs på namnet. Det finns också en fritidshemskultur av vilken fritidspedagoger är bärare, det är också viktigt, särskilt i tider som dessa när de utbildningspolitiska vindarna ska mäta och bedöma, och att det bara är det mätbara som räknas. Jag står för andra värden, för ett annat lärande som innefattar mängder av detaljer som inte låter sig betygsättas som jag anser att vi fritidspedagoger bör slå vakt om!

  8. Läste detta den 21 december och reagerade med positivism över mötet och att det verkade framåtsiktande. Bra jobbat Hadar! Utan fritidspedagogernas kamp vid sidan av facket hade vi aldrig nått dit vi är idag. Det inser ju även Lärarförbundets styrelse och ämnesråd. Däremot är vi fortsättningsvis beroende av samarbete om vi ska klara målet likvärdighet och legitimation. Men, samarbetet måste vara på lika villkor och, som Hadar skriver, det är de goda argumenten som bör vara ledstjärnan, inte enbart strategier. När det gäller yrkestitlen har jag vacklat fram och tillbaka genom sekler. Var en mycket stolt fritidspedagog. Tills vi klev in i skolans värld. Det blev komplicerat. Började sakta men säkert överge min stolta titel. Blev lärare. Trodde på samarbetet mellan ”treenigheten” klasslärare, fritidspedagoger, förskollärare. Samarbete med gemensamma mål, samma barn, hela dagen. Orkade inte förklara fritidspedagogtitelns innebörd, lättare säga lärare rakt av. Resignerade lite under bristen på kvalitetstänkande och tilltro till fritidspedagogikens betydelse hos beslutsfattare, ledning, kollegor, föräldrar. Ny regering. Förändrad kunskapssyn. Ilsknade till, började inse att vi måste återerövra fritidshemmet och kämpa för vår existens. Nu åter stolt fritidspedagog. Pedagog är en bredare, mer heltäckande titel än lärarens i en tid där lärare är synonymt med ”att lära ut”, kateterundervisa, sätta betyg, klassa barn som godkända eller icke. Ställer inte upp på det. Pedagogen behövs mer än nånsin. Fritidspedagogiken kan vara direkt livsavgörande för barnen i dagens skola. I Lärarförbundets regi må vi alla vara lärare men i själen och för barnens skull är jag fritidspedagog.

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*