Allmänna oråd och kommentarer rörande kvalitet i fritidshem

Allmänna oråd och kommentarer rörande kvalitet i fritidshem
(Synonymer till Oråd= fara; svek, bedrägeri, vanstyre)

Det finns många oråd rörande fritidshemmets verksamhet och fritidspedagogens yrkesroll. Vart och ett av dessa har inverkan på vilka förutsättningar vi får att bedriva en kvalitativ verksamhet med barnens bästa i fokus. Detta är ett försök att lista några av dessa oråd.

Oråden finns också i pdf-format.

Barngruppens storlek
Barngruppens storlek påverkar kvaliten i fritidshemmets verksamhet. Trenden går obevekligen åt fel håll och har så gjort sedan 80-talet med en tydlig stegring efter att fritidshemmet integrerats med skolan.
1980 var det 17,8 barn/grupp i fritidshemmen
1995 – 23, 7
2003 – 30,1
2007 – 33,5
2009 – 36,0
2010 – 38,2
(Källa: Skolverket)

Barn per årsarbetare
I takt med att barngrupperna utökats och huvudmannens inkomster ökats – har personaltätheten reducerats, Konsekvensen av stora barngrupper med upp till 20 barn per årsarbetare är att alla barns behov blir svåra att tillgodose.
1980 var det 7,4 barn per årsarbetare fritidshemmen
1995 – 11,4
2003 – 18,2
2007 – 19,5
2009 – 20,9
2010 – 21,5
(Källa: Skolverket)
Läs mer

Fritidshemsarbetarnas utbildning
Statistiken visar att bara 28,8% av de som arbetar i fritidshemmen har examen mot arbete i fritidshem.
Att ca en fjärdedel av personalen i fritidshemmet har adekvat utbildning för uppdraget är ett problem. En större andel med examen mot arbete i fritidshem bör öka kvaliten. Vad detta beror på är svårt att säga, men i många städer finns inga fritidspedagoger att tillgå. Samtidigt förkortar regeringen utbilningen mot arbete i fritidshem vilket inte bidrar till att göra yrket mer attraktivt.
23,8% sorteras under kategorin ”Övrigt”.
18,5% har förskollärarexamen
10,7% har lärarexamen
9,8 % har annan utbildning inom social omsorg
4,8% har annan utbildning inom pedagogik
3,4 % har fritidsledarutbildning
Källa:Skolverket

Rådande utbildningspolitik
Rådande utbildningspolitik talar gärna om skolan. Sällan om fritidshemmet. Klart står att fritidspedagogen ska försvinna över tid. Då beslutet ännu saknar konsekvensanalys kan vi bara gissa om konsekvenserna. En stor oro uttrycks bland fritidspedagoger att skolans norm och sätt ska prägla fritidshemmet än mer. Politiken vill också att alla fritidspedagoger ska begå de så kallade ”lärarlyftet 2” och bli lärare. Lärare i skolämnen. Behörigheten flyttas från fritidshemmet in i skolan och med det kommer sannolikt andra krav. Rådande utbildningspolitik är sannerligen ett oråd för fritidshemmets verksamhet.

Standardisering och central målstyrning
I takt med att den svenska skolan halkat efter. har standardisering och central målstyrning blivit medicinen. Samtidigt hävdar många att en kvalitativ fritidsverksamhet troligen gynnar elevernas lärande och resultat i grundskolan. En kvalitativ fritidsverksamhet innebär goda förutsättningar vad gäller barngruppens storlek och personaltäthet. Att hinna möta alla barn i deras behov och intressen är en grundsten som aldrig kan målstyras centralt på annat sätt än att reglera barngruppens storlek. Det är den enda standard vi behöver som förutsättning till att att bedriva en kvalitativ verksamhet vid sidan om god utbildning med akademisk tyngd i fritidshemmet. Nyligen kritiserades den svenska standardiseringen av internationella skolexperter. Fritidspedagogen imponerade dock. I standardisering och central målstyrning , som nu också innefattar innehållet – inte bara formen, riskerar omätbara och informella kompetenser och värden att andrahandssorteras.

Skolledarnas okunskap
Skolledare anses generellt ha dålig kunskap om fritidshemmets uppdrag.Vilket även skolinspektionen konstaterar: ”Fritidshemmets ledning utgörs i praktiken av skolans rektor eller biträdande rektor. I över hälften av de granskade fritidshemmen behöver rektorn bli mer förtrogen med fritidshemmets uppdrag och med den dagliga verksamheten för att kunna bidra till det pedagogiska utvecklingsarbete som behövs på många håll.” Detta har grund i två saker; dels ett eget intresse (eller ointresse) och dels strukturen på rektorers utbildning som i sin grund godtyckligt berör fritidshemmets verksamhet. Skolledare sitter i en viktig position. De måste ha kunskap om fritidshemmet och dess verksamhet. Skolledaren fördelar resurserna över dagen och är den som är i position att förmedla vidare när situationen blivit ohållbar. Vilket den är på sin håll.

Det fackliga arbetet
Det fackliga arbetet kring fritidspedagogen upplevs av många som ett problem. Dels har många känt sig osynliggjorda inom förbundet i många år och dels väcker en tidivs massiv tystnad oro i leden. Det är oroväckande att facket vill legitimera fritidspedagogen till varje pris, i ett ämne. Så mycket att man skrivit en kursplan för fritidspedagogik. Detta ska likställa fritidspedagogiken med skolämnen. Skolämnen är standardiserade och målstyrda. Det är inte fritidspedagogiken. Men lärarförbundet ska ha heder för att man bjuder in fritidspedagoger för att se över detta (sker den 31/1 2012) innan den skickas till politiken.
Förbundet måste också trots kongressbeslut utreda vad vår yrkestitel ska vara. Pedagog eller lärare. Att politiken och flertalet fritidspedagoger säger pedagog medan facket ropar lärare är ett problem.

Yrkesterminologin
Sedan fritidshemmet flyttades in i skolan har den fritidspedagogiska terminologin sakta med säkert bytts ut till skolans terminologi. Barn har blivit elev. Fritidsverksamheten kallas för undervisning och fritidspedagoger har blivit lärare utan att något egentligen skett. Är detta ett problem? Ja, om vi vill värna om de olika utbildningarnas och verksamheternas egenarter. Benämningen på saker och ting påverkar innehållet och förväntningarna. Detta har inte heller stärkt fritidspedagogiken. Det råder ständiga missuppfattningar om vad som menas och vem som berörs i texter som tex skollagen.

Den fattiga forskningen rörande fritidspedagogiken
Mellan 1980-2007 har det skrivits 17 avhandlingar rörande fritidshemmen. En bråkdel av vad som skrivits inom andra pedagogiska områden. Förvisso är fritidspedagoger en minoritet, men i relation till antalet barn som kommer i kontakt med verksamheten är det oacceptabelt. Vidare forskning borde inte heller ligga på fritidspedagogens bord, alena, men genom politiska påbud och med öronmärkta pengar. Istället har man från regeringshåll satsat 260 miljoner om året i legitimationsreformen. Varje ny lärarlegitimation kommer att kosta skattebetalarna minst 25 000 kronor från och med 2013, visar Skolvärldens beräkningar.

4 Kommentarer

  1. Tack Hadar för en verkligt tydlig bild över sveket mot barnen med placering i fritidshem. Det är självklart dom som farit mest illa, men även vi som personal, vårt kunnande och våra försök till att genomföra ett pedagogiskt innehåll i denna gigantiska häxkittel , har kommit till skada. När jag gick min utbildning hette det att en ultimat gruppstorlek var 7-9 barn. Sista året( vt 11)jag jobbade på fritids bestod en ”liten grupp” (t.ex.ler-kursen) av minst 15 barn. Något annat var inte att tänka på eftersom de andra två då hade ansvaret för de övriga barnen dvs ett 30- tal barn. Ändå envisades vi med att låta barnen föreslå kurser och aktiviteter och vände ut och in på oss för att genomföra detta. Barnen har också haft en självklar rätt att välja att inte vara med, att dra sig undan och i dagar och veckor hålla på med egna lekar och projekt. Var ska denna kunskap om vad fritid innebär ta vägen? Vem ska hålla barnens rätt att planera sin fritid högt? Det har aldrig sett så här mörkt ut tycker jag. Skönt med en förkämpe som du Hadar! MVH Ingrid L

  2. Tackar för denna uttömmande analys av skolbarnomsorgens situation.Märk väl att jag skriver just skolbarnomsorg eftersom denna verksamhet följdaktligen inte är värd att kallas FRITIDSHEM.

  3. Barnens fritid, identitetsskapande och relationsbyggande är ju det vi kan.Med kommunikation och aktiviteter tar vi vara på och utvecklar individens kompetenser.Med dagens syn på vårt uppdrag och legitimationsfrågan och barngruppernas orimliga storlek har detta blivit som att operera med bakbundna händer.Vår uppgift har verkligen blivit oss övermäktig.Barnens kämpar är vi fritidspedagoger.Fritid är inte läxläsning.Vi måste stå rakryggade i kampen för barnens rätt till sitt fritids och sin fria tid.Fram för barnens rätt till det entrepenöriella, informella lärandet!(Hej Ingrid L!Minns du mej?)Hejja Hadar!!!

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*