Olof Jonsson

Olof Jonsson i sin gula<br data-recalc-dims= jacka, alltid redo att
aktivera och inspirera”>

Olof Jonsson i sin gula
jacka, alltid redo att
aktivera och inspirera

Olof Jonsson har blivit ett välkänt namn i fritidskretsar inte minst efter sin medverkan i URs TV-serie Friare kan ingen vara. I avsnittet Det händer på rasten berättar Olof om rastverksamheten på Tenhultsskolan som han arbetat med sedan 2006. Numera ger Olof dessutom föreläsningar om hur skolorna bättre kan ta tillvara den ofta outnyttjade resurs som en skolrast kan vara.

Fritidspedagogik.se är förstås nyfikna på vem denna Olof Jonsson är, så för att lära känna mannen i den gula jackan bättre gjorde vi givetvis en intervju lagom till lanseringen av hans hemsida Lekrum.

Detta är den första profilintervjun på fritidspedagogik.se i vad vi hoppas blir en lång rad intressanta porträtt av fritidspedagoger runt om i landet.

Kort om Olof
Medverkade i UR´s Friare kan ingen vara okt-11.
Föreläser om rastverksamhet.
Före detta basketspelare och numera coach för minilag.
Förmodligen världens längsta fritidspedagog…

Vem är du?
Jag heter Olof Jonsson och är förälder till Jakob 11 och Lovisa 7. Sambo till Linda. Snart 42 år och anställd som fritidspedagog på Tenhultsskolan, Jönköpings kommun.

Just nu arbetar jag med rastverksamheten som skolsamverkan och på Storfritids med barn från åk 3-6.

Jag kommer ursprungligen från Stockholm men är sedan 12 år bosatt i Jönköping.

Gick du själv på fritids om ja, är det något du tagit med dig i yrkeslivet från den erfarenheten?
Själv gick jag aldrig på fritids utan hos dagmamma. Måste säja att det var som ett fritids i miniatyr med 6 killar i samma ålder som hade vansinnigt roligt. Ansa, som dagmamman heter, gav oss stor frihet och tillit och hon hade alltid tid för att prata, och hon har det fortfarande. Med sina 82 år vill hon fortfarande att vi ska besöka henne för ett parti kort och för att få träffa sina ”dagbarn-barn”, dvs mina barn.

Just friheten och tilliten är de ledord som jag bär med mig i mitt yrke som fritidspedagog i dag. Önskar att jag hade samma möjlighet till samtal med barnen som Ansa hade, men med de stora barngrupper som de flesta av fritidshemmen brottas med blir det svårare och svårare.

Hur kommer det sig att du valde att bli fritidspedagog?
Det har gått några år sedan det valet gjordes. Jag har blivit äldre, skaffat mig livserfarenhet på vägen till nuet, och jag förundras över att det val den omogne mannen gjorde som 18-åring, blev så rätt i dag. Mina motiv var enkla i valet av utbildning då det främst var glädjen i leken jag kände för. Jag känner fortfarande så.

Såg tillbaka på min tid då jag själv gick i skolan och funderade på vilken verksamhet som bedrevs. Vad jag uppskattade, men också vad som saknades.

I dag arbetar jag för att ge barnen fler valmöjligheter inom leken och jag ser att behoven finns. Känner igen mig i de barn som älskar byggandet då jag själv var sådan. Jag var den som byggde snökojan, och det var min lek. När den var färdig blev det nästa bygg projekt, och nästa…

Redo för kamp!

Redo för kamp!

Jag såg aldrig det jag ser nu. Att min lek skapade lekrum för andra på skolgården. När byggarna försvinner tar ofta rollekarna vid. Snökojan blev ett slott, ett hem, ett stall.

Vad är det roligaste med yrket?
Friheten att kunna vara med och skapa goda förutsättningar för lek, samt att kunna följa barnens utveckling. När de tar sig förbi ett hinder, övervinner en rädsla, ingår i olika lärprocesser som ger ny kunskap.

Vad gör ni på ert fritids som ni skulle vilja dela med er av? Finns det någon särskild upplevelse som varit extra minnesvärd?
Har jobbat på storfritids åk 3-6 sedan aug -11. I den verksamhet jag då kom till fanns redan ett stort mått av just frihet och tillit.

Tänk vad lite frihet och tillit kan resultera i

Under sista veckan av sommarlovet tog våra stora barn och planerade och genomförde en lekdag i idrottshallen för 90 barn. Diplom till de fyra yngre fritidshemmen skapades och program för 1 h och 45 min lek planerades och genomfördes med hjälp av headset och vuxna som gruppledare.

Ni som själva försökt med att hålla koncentrationen uppe i mer än 20 min hos en grupp purfärska f-klassare vet vad jag pratar om.

Tänk vad lite frihet och tillit kan resultera i. Ett fantastiskt arbete!

Vad kännetecknar en bra fritidshemsverksamhet enligt dig?
Att det finns en medvetenhet hos personalen. Att de aktivt arbetar med att ”sätta gruppen” redan från start för att alla ska känna sig trygga med de andra barnen/personalen/hela gruppen.

Är man trygg i gruppen vågar man tillsammans ta ett steg framåt och prova något nytt. Man vågar misslyckas. Man vågar lyckas. ”Utveckling pågår”.

I verksamheten måste det även finnas tid för massor av skratt och galenskap.

Fritidspedagogen ska äga rasten!

Hur kan fritids och skola samverka bäst?
Verksamheterna måste jämställas. Kompetenserna måste jämställas. Ledningen måste ha god kunskap om de olika verksamheterna och ta sikte på vart arbetet ska ta vägen.
Ingen ska vara en hjälpreda åt en annan pedagog. Att vara hjälpreda är en förlorad kompetens och en bortkastad utbildning.

Jag arbetar med rastverksamhet för att jag kan leken bäst. Fritidspedagogen ska äga rasten!

Finns det några förändringar du skulle vilja se i fritidshemmens verksamhet och/eller funktion?
Svår fråga. Det självklara svar som dyker upp i huvudet är –minska barngrupperna, öka personaltätheten… Men om man ser till utveckling… Barn slutar att vara barn alldeles för tidigt. Där ska fritidshemmen spela en större roll.

Jag skulle vilja se en nationell satsning på fritidsverksamhet för barnen i åk 4-6. Enligt Skolinspektionen skulle det vara en god satsning.

Finns det något område du skulle vilja fördjupa dig mer i och/eller någon kurs?
Utomhuspedagogik och äventyrspedagogik är två ämnen som intresserar mig mycket.

Kunskaper från dessa bägge områden skulle stärka mig som pedagog och med all säkerhet bidra till en utveckling av både fritids- och rastverksamheten, samt att bidra till en ökad måluppfyllelse för barnen.

Tyvärr ger ingen av dessa kurser mig en legitimation. Det gör däremot 30p idrott och hälsa, som i sin tur inte utvecklar min verksamhet…

Förhoppningar inför framtiden?
Att jag likställs med övriga pedagoger i grundskolan. Att jag genom mitt nystartade företag, Olof Jonsson, Lekrum, får föreläsa om ”Det händer på rasten” på många platser i Sverige.

Att jag får fortsätta att driva och utveckla rastverksamheten på Tenhultsskolan samt att jag får fortsätta att vara fritidspedagog!

Olof på nätet

UR´s serie ”Friare kan ingen vara”, del 3 ”Det händer på rasten

Tidningen Fritidspedagogen nr 3/08. Artikeln om rastverksamheten på Tenhultsskolan ”Rast men ingen ro”.

Varken rastlös eller rådlös, Lärarnas nyheter.

Rastverksamheten på Tenhultsskolan

Olof Jonsson, Lekrum

10 Kommentarer

  1. Ínspirerande Olof!

    Att utveckla landets raster är verkligen något de flesta skolor måste jobba med. Det är en stor pedagogisk utmaning att hitta och utveckla aktiviteter som intresserar och inspirerar barnen på deras raster. Att så få pedagoger på allvar tagit sig an denna uppgift, beror så klart på att det anses vara en börda att behöva vara rastvärd och det anses helt enkelt inte vara högstatus att vara rastansvarig. Du har fått mig att se helt annorlunda på detta, Olof! Tack för all inspiration!

  2. Har hittat ett Nytt ord tack vare dig….Olofierad =) Alla skolor bör Olofiera sina raster…..dvs ha pedagogisk rastverksamhet

    Du är en BRA förebild för oss fritidspedagoger Olof !!

  3. Tack Olof!!
    Vi har på vår skola liknand ”Olofar” och jobbar som du!! Och vi märker en stor skilnad. Jag är fritidspedagog och vill bara vara det. Jag vill inte jobba i skolans värld, den suger ur musten ur oss fritidspedagoger. Vi ska vara där du Olof är, på raster och fritids!! Du är bäst!!

  4. Tack Maja! Jag vill verkligen jobba för denna stund under skoltid. Den är en utmärkt bas för fritidspedagogik i samverkan.
    Barnens källa för glädje.

  5. … och för er andra som kommenterat för 1 år sedan.

    Tack för alla fina ord. Ursäkta att jag inte uppmärksammat detta tidigare.
    Mvh Olof.

  6. Hej Olof!….Nu skall jag vara lite ”bråkig”,utan att för den skull förringa dina fina insatser för barns lek i samverkan skola -fritidshem…..
    Jag hör till den ”gamla tidens” fritidspedagoger (30 års erfarenhet,kan knappast finnas så många till med ett så ”brett” spektra,många har hoppat av under vägen p.g,a alla försämringar…) som var med när fritidshemmen var fristående och skolsamverkan under några år i huvudsak bestog av att skolan ”köpte” vår proffesion i fritidspedagogik en del av skoldagen…skolbarnen(som också mest bestog av våra fritidsbarn) kom till fritidshemmet i halvklass där vi bl.a förde LEKTRADITIONEN vidare genom att lära ut densamma. Dessa barn hade sedan kontinuerligt en stor ”lekbank” att välja lekar ur…..lekar som dom lekte framförallt på sina skolraster utan att den ursprungliga ”lekläraren” behövde finnas där…..där fanns istället ”de gamla hederliga rastvakterna”,lärarna,som behövde och behöver se sina elever även i det sociala samspel som skolrasten innebär…..
    Jag vill ha en samverkan skola-fritids där vi fritidspedagoger får använda och ge våra barn ett bredare spektra av det vi behärskar som kallas fritidspedagogik……..drama,teater,lek-o. rörelse,djur och natur,miljö-ekologi,bild o. form,samhällskunskap, social fostran med ”vett o. etikett” m.m……jag vill alltså inte att vi skall begränsas i allt som vi är utbildade i(skall erkänna att jag inte vet utbildningsinnehåll idag och några år tillbaka).

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*