Angående fritidspedagogens roll och komplement i skolan

Anne-Lie Lindelöf , fritidspedagog från Halmstad, funderar kring fritidspedagogens roll.

Så här i lärarlegitimationens tider drar tankarna iväg kring den egna rollen i barnens lärande. I många år har den varit otydlig både för föräldrar, elever, rektorer och kanske hela samhället, men framför allt för oss fritidspedagoger själva. Vi har vetat vad vi lär barnen, hur vi lär barnen och varför vi lär barnen men vi har haft oerhört svårt att sätta ord på detta lärande. I och med detta har det också varit svårt att sätta tydliga mål för verksamheten och därmed också att utvärdera den.

Alltför många gånger har man i detta sammanhang hört uttryck som ”trygghet, glädje, göra roliga saker mm.” Detta är naturligtvis viktigt i vår verksamhet men inte specifikt för fritidshemmen eller det fritidspedagogiska lärandet

Alltför många gånger har man i detta sammanhang hört uttryck som ”trygghet, glädje, göra roliga saker mm.” Detta är naturligtvis viktigt i vår verksamhet men inte specifikt för fritidshemmen eller det fritidspedagogiska lärandet, eftersom samtlig personal arbetar för att göra skolan trygg och rolig för eleverna. Detta är också begrepp som är relativa eftersom trygghet och roliga saker inte innebär samma sak för alla. Därmed kan dessa mål aldrig uppnås, menar jag.

Många fritidspedagoger har svårt att hitta sin roll i skolverksamheten. De arbetar ofta som ”resurser” genom att hjälpa läraren på olika sätt. Denna hjälp kan bestå av att fungera som en extralärare i undervisningen eller att läraren får bedriva sin undervisning i halvklass, medan fritidspedagogen gör något praktiskt i matte, drama, musik mm. En tydlig målsättning med fritidspedagogens komplement till skolan är svårt, eftersom gemensam planeringstid med läraren ofta saknas. Därmed går den ”röda tråden” förlorad, liksom vikten av fritidspedagogens arbete.

Om fritidspedagoger ska bli aktuella för legitimation och därmed få ett erkännande av sin ”lärarroll”, måste vi bli mycket bättre på att beskriva vår roll i barnens inlärning. Vi kan inte längre prata i termer som ”fri lek” och ”roliga aktiviteter”. Det är inte i görandet vår pedagogik ligger, vem som helst kan låta barnen leka fritt och ha roligt. Däremot kan inte vem som helst gagna den sociala, motoriska, emotionella och intellektuella utvecklingen. Det kan vi, menar jag. Det är här vi måste lägga fokus och hitta ord som beskriver utveckling och lärande, som i sin tur beskrivs i konkreta och utvärderingsbara mål.

Som den fritidspedagog jag är, fastnade jag för begrepp som ”ämnesövergripande” och ”lärande i ett sammanhang”, till skillnad från mina kollegor som gärna diskuterade ”betyg och bedömning”.

Under ett år har jag haft förmånen att sitta som nyckelperson för implementering av
LGR 11, en av få fritidspedagoger i landet har jag förstått. Jag har kämpat för att hitta fritidspedagogens roll i LGR 11 och att få övriga i nyckelgruppen att lyssna på mitt perspektiv. Som den fritidspedagog jag är, fastnade jag för begrepp som ”ämnesövergripande” och ”lärande i ett sammanhang”, till skillnad från mina kollegor som gärna diskuterade ”betyg och bedömning”. Envis som en åsna gick jag hem en fredag och lusläste LGR 11 hela helgen, även kursplanerna, eftersom jag ville få argument till de former av lärande jag anser vara grundläggande, d.v.s. ämnesövergripande och lärande i ett sammanhang. Jag försökte mig även på att göra en ämnesövergripande planering utifrån kursplanerna, vilket resulterade i att jag upptäckte att olika förmågor tränas i många ämnen även om de ska bedömas ämnesspecifikt. Här började tankar utifrån min yrkesroll träda fram, även om jag hade svårt att sätta ord på dem. I samband med detta kom ”Pedagogiska Magasinet” i brevlådan. I det numret (4 november 2011) stod en artikel som Göran Svanelid skrivit om just de fem viktigaste förmågorna i styrdokumenten. Plötsligt hittade jag orden jag saknat och en tydlig bild av min yrkesroll växte fram. Svanelid menar att de fem viktigaste förmågorna är;

Analysförmåga: Beskriva orsaker och konsekvenser, föreslå lösningar, förklara och påvisa samband, se utifrån och växla mellan olika perspektiv, jämföra likheter och skillnader samt för- och nackdelar.
Kommunikativ förmåga: Samtala, diskutera, motivera, presentera, uttrycka egna åsikter och ståndpunkter, framföra och bemöta argument, redogöra, formulera, resonera och redovisa.
Metakognitiv förmåga: Tolka, värdera, ha omdöme om, reflektera, lösa problem med anpassning till en viss situation/syfte/sammanhang, avgöra rimligheten, välja mellan olika strategier, pröva och ompröva.
Förmåga att hantera information: Söka, samla, strukturera/sortera och kritiskt granska information, skilja mellan fakta och värderingar, avgöra källors användbarhet och trovärdighet.
Begreppslig förmåga: Förstå innebörden av begreppen, relatera begreppen till varandra, använda begrepp i olika/nya sammanhang.

Är det inte detta vi redan gör? Är det här samverkan med skolan ska ske? Kan vi göra tydliga och utvärderingsbara mål utifrån detta? Ja, enligt mig blir det lätt. Jag kan göra tydliga och utvärderingsbara mål och jag kan samverka med skolan kring detta, utan att tumma på fritidspedagogikens innehåll. Dessa förmågor kan tränas i så gott som vilken aktivitet som helst. Jag kan samtidigt ha mål utifrån social, emotionell och motorisk utveckling.

För att en gynnsam träning av dessa förmågor ska ske, gäller tydlighet för barnen. Vi måste bli duktiga på att tala om vad de förväntas lära sig. Målen måste kommuniceras med barnen, så de förstår vad de innebär. Vi måste göra en nulägesanalys tillsammans med barnen innan vi börjar arbeta med målen, så att vi kan göra en kvalitativ utvärdering. Barnen måste bli delaktiga i sin inlärning genom att demokratiskt vara med och bestämma vilka aktiviteter som ska genomföras i inlärningsprocessen. Vi måste utvärdera. Vad säger Björklund om detta, mån tro?

Jag läser platsannonser ibland. Där efterfrågas arbetskraft som kan samarbeta, är kreativa… Aldrig har jag sett att de har efterfrågat goda betyg!

Vi får inte glömma barnen i debatten. Vi ska hjälpa till att fostra barnen till vuxna och ansvarsfulla medborgare. Jag läser platsannonser ibland, jag liksom många andra blir frustrerad. Där efterfrågas arbetskraft som kan samarbeta, är kreativa, kan arbeta självständigt och som kan ta egna initiativ bland mycket annat, d.v.s. förmågor. Aldrig har jag sett att de har efterfrågat goda betyg! Även på anställningsintervjuer efterfrågas förmågor. Fostrar vi barn för högskola eller yrkesliv, jag bara undrar? Kanske även denna fråga ska ställas till Björklund.

Till slut måste jag, lite provocerande, ställa frågan om vi har oss själva att skylla i frågan om legitimation. Vi är inte eniga om vad vår yrkesroll innebär. Vi låter oss utnyttjas i skolans värld. Vi arbetar under förhållande med små lokaler, dålig budget och underbemanning utan att skrika alltför högt. Vi är dåliga på att arbeta med tydliga och utvärderingsbara mål. Vi vill göra fritidspedagogik till ett skolämne. Vi har knappt någon planeringstid, bara för att ta några exempel. Och var är vår fackförening när det gäller detta? Ska jag ha legitimation vill jag att överheten ska tycka att jag är värd den. Jag vill uppskattas för det jag gör och att man uppfattar vikten av min insats. Därför måste rollen bli tydligare.
.

6 Kommentarer

  1. Kände precis likadant när jag läste Göran Svanelids artikel. Här har jag utgångspunkten i hur jag ska planera min verksamhet!

  2. Bra skrivet!
    Varför är fp-rollen oklar?
    Främsta orsaken är okunnighet från skolpolitiker ner till rektorer.
    Finns det något annat yrke där man anställer personal med högskoleutbildning utan att ha en klar bild av denne ska utföra.
    Medvetenhet och styrning av roll och verksamhet saknas. Det bidrar till att arbetstagaren inte når sin fulla potential.

  3. Har jobbat i snart 30 år som fritidspedagog. Under alla dessa år har jag varit med om stora förändringar av min yrkesroll. Tacka vet jag när fritidshemmen inte låg i skolan och vi kunde utöva vår fritidspedagogik utan att bli styrda av skolan. Nu hinner vi inte med alla barnen för att grupperna är så fruktansvärt stora. Förr kunde man sitta och diskutera med barnen om t.ex vad som stod i dagstidningen eller spontant dra till skogen och bygga kojor. Nu får man planera långt i förväg om det finns tillräckligt med personal och vilka barn vi ska ta med för det går ju inte att ta med alla (50-60 barn) i snitt om dagen. Ska man t.ex baka med barnen eller göra något annat praktiskt tar det ett halvår innan man har gått igenom alla. Hur kul är det. Låt oss få utöva fritidspedagogiken i mycket mindre grupper . Barnen är ju vår framtid inte en skock får som man stoppar in i olika fållor.

  4. Tack för en JÄTTEBRA inlaga i fritidshemsdebatten. Jag är rektor och brottas just nu mycket med dessa frågor då jag vill att de förmågor du så bra beskriver skall vara grundstenarna i arbetet i skola och fritidshem. Jag fick bra ideér om hur jag kan fortsätta mitt tänk med fritidspersonalen hos oss. Tack!

  5. Tack för ditt jättebra och tydliga blogginlägg. Jag tror att delvis ligger ansvaret i otydligheten kring fritidspedagogens roll och uppdrag hos politiker och okunniga rektorer men också hos yrkeskåren själv. Det är dags att släppa martyrskapet gentemot skolan och prata som det du så tydligt poängterar, fritidspedagogens uppdrag och roll utifrån styrdokument. Däremot tror jag inte på fritidspedagogik som skolämne (känns oerhört förlegat) och jag tror inte att en legitimation löser varken status- och professionalitetsproblematiken. Däremot stolta, kunniga fritidspedagoger som tar täten i utvecklingen av fritidshemmet och fritidspedagogens roll i skolan.

  6. Håller delvis med dig Rektor T om att vi behöver föra vår kompetens jämte lärarens när det gäller arbetet kring styrdokumenten. Men kan också se skoldagen i ett vidare perspektiv än kursplaner. Dagen behöver handla om hela den lilla människans behov och där kommer vår kompetens in som ett komplement. Varför låser vi fast oss vid att kalla allt som sker under skoltid ämneskunskap? Jag tror inte heller på fritidspedagogik som ett ämne men anser att det är solklart att en legitimation ger mig legitimitet. För att kunna utfärda en legitimation krävs en yrkesbeskrivning och det är vi i avsaknad av idag.

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*