Vad är lek? Vad är inte lek?

Är det lek när Ronja hoppar över djävulsgapet?
Är det lek när Madicken balanserar på taken?
Är det lek när Emil hissar upp Ida i flaggstången?
Är det allvar – men ändå lek? Är det lärande?

Att försöka måla in leken i ett hörn är kanske ännu svårare än att fånga hela det fritidspedagogiska spektret i en och samma hand.

Det finns forskning och teorier om lek som säger både det ena och andra. Leken som kopplad till lust, lek som barnets innersta väsen eller att leken är barnets arbete. Jag tänker inte gå in i andras teorier mer än att konstatera att de finns. Jag tänker att leken är barnets liv. Leken är lustfylld, men också ledsen, sorglig, utforskande, svår, reglerad, fri och så vidare. Vuxna kan nog inte längre förstå vidden av lek. För precis som vi idag talar om för barnen att ”nu börjar allvaret” eller ”lämna leken utanför klassrummet” efter rasten – har vi på samma sätt blivit berövade leken. Leken blir förpassad till vissa tider under dagen. Barnen får veta att leken är en aktivitet. Att ”leka av sig” har bara till syfte att mobilisera kraft att arbeta.

Om leken är allt som jag tycker att den är borde således undervisningen i skolan också vara lek, kanske någon tycker. Jag vill hellre säga att leken borde ses som lärande och liv om vi ska göra barnet och leken rättvisa. På fritids anser jag att barns lek är lärande eftersom den oftast kommer ur barnens initiativ eller val. Skolans struktur och schematik göder inte direkt leken eller lekfullheten i undervisningen trots att det i LGR 11 tydligt uttrycks hur viktig leken är: ”Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper”. Många gör dock sitt bästa under normen av timplaner och centrala innehåll. Men trots allt så tycker jag att leken får en plats i marginalen.

Alla som jobbar på fritids under loven kan se hur barnen i sina egna fria processer och val av både kamrater och aktiviteter lär sig saker som vi vill att de ska uppnå i skolarbetet. Planera, utvärdera, genomföra, redovisa, läsa, räkna, jobba ämnesövergripande och så vidare. Det lärandet och den utvecklingen måste få räknas! Det lärandet får inte göras mindre genom att tillskriva leken ett mindre värde. Leken är lärande, utveckling och arbete.

När är det inte längre lek? När barnen avkrävs ett visst arbetssätt och lärande precis här och nu i skolan. När vissa saker bara är relevanta om det står på schemat just nu. Då är det varken lek eller lärande. Möjligen obligatorisk undervisning – vilket inte är en garant för att lärande ska ske. Vi kommer aldrig att komma ifrån måsten i livet, inte heller i skolan. Men om vi tog större hänsyn till varje barn och personifierade deras lärande istället för att standardisera det – då skulle skolan bli mer värdefull för var och en. Det är säkert svårt för många och där får vi hjälpas åt.

Marginalisera inte leken till en isolerad aktivitet som kallas fri. Fri från vad? Den är full av lärande, normer, regler, möten, motstånd, konflikter, lösningar, lust och kreativitet! Precis som vilket liv som helst.

2 Kommentarer

  1. ”Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper”
    Mitt favoritstycke i LGR 11.
    Trots det. I de yngre skolåldrarna arbetar man för lite med lek. Om nu rasten är tid för lek är det mer än en dag i veckan de har just lek. Rasten för de yngsta är mer än 20% av skoldagen, och då pratar jag enbart om skolan. Leken fortsätter ju för de som går på fritids.
    Om man gör en liknelse med timplanen så slår svenskan rasten med några minuter/vecka. Matten är inte ens i närheten.
    Tid finns, men rast eller lek är inte ett ämne…
    Här har fritids sitt komplement.

  2. Jag tänker på många genier Einstein, Mozart, forskare i kemi och fysik, matematiker med flera. När de ville ha något att tänka kring. När de ville visualisera sitt eget tänkande runt saker, vad hände och händer fortfarande? Jo, man bygger en modell, gör en skiss av det som man tror sig veta och har lite luddigt i huvudet och får något konkret att utgå ifrån. Så fungerar leken, socialt samspel t.ex. hur ska man kunna läsa sig till detta. Den tanken är lika absurd som teoretisk slöj och gymnastik. MVH Ingrid L

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*