Om kursplanens avslag, det tysta facket och min egen lans…

Lärarförbundets förslag till kursplan för ”de fritidspedagogiska verksamheterna” har fått avslag av utbildningsdepartementet. Många trodde på allvar att kursplanen skulle leda till legitimering. Många trodde inte det, Nu vet vi. Jag menar inte att strö salt i såren och säga ”vad var det vi sa?”. Men i min värld var det en felinvestering från första start. Nu lämnar vi kursplanen bakom oss och dokumentet kommer säkert många fritidspedagoger till nytta med sitt innehåll.

Beskedet kom kanske snabbare än vad vi väntat. Det är bra – då kan vi fokusera på uppgiften. Både här på fritidspedagogik.se samt i olika grupper på Facebook har många goda idéer vuxit fram. Jag har verkligen väntat på ett samtal eller mail från lärarförbundet. En kontakt och utsträckt hand. När beskedet om avslaget kom igår väntade jag tålmodigt i någon timma på ”Plan B”. Förbundets motdrag. Tillslut efter över en timmas väntan bet jag huvudet av skam om bestämde mig för att bjuda in mig själv. Jag är trött på att vara en av alla i facket som inte har en aning om vad som planeras – fast jag kanske vet mer än de flesta. Jag har väntat sen augusti 2011. Twittrade till Eva-Lis Sirén något om att vi utanför fackets förtroendeposter har en del bra ideér som fladdrar och att facket ”kan vara ett ankare för dessa idéer”. Twittrade vidare med öppna armar om samarbete och möten. Sirén kontrade med att twittra om en namninsamling på 360 namn i Dalarna. Ett lärarupprop för ”ökad skolstatus”. Mailade Britta Sjöström, ombudsman på lärarförbundet. Om att ses i strategimöte. Erbjöd mig att vara med och planera/genomföra det hela. Att bjuda in till okonferens. Försöka mötas; alla olika former och viljor. Sjöström svarade positivt men att det måste förankras uppåt. Ekonomiskt. Rimligt. Men inte OK om det avslås pga av ekonomi – eller ointresse. Jag förväntar mig en inbjudan.

Samtidigt fortgår Lärarförbundets vykortskampanj där fritidspedagoger uppmanas att bjuda in sina lokala politiker till fritidshemmen. Kampanjen drivs ”Därför är det viktigt att berätta och beskriva för besökande politiker hur ni tillsammans med grundskolans lärare bidrar till elevernas allsidiga utveckling och lärande.”

Jag blir mer och mer provocerad över att JAG ska bära ansvar för politikens okunskap. Att dra min egen fackliga lans och mitt eget strå till vår ensamma stack, Det går nästan 400.000 barn i svenska fritidshem. Är inte det tillräckligt intressant för politiken så kan vi lika gärna lägga ned! 400,000 barn borde vara viktiga! Sverige ,som slår sig själv på bröstet över den tidiga ratificeringen och implementeringen av Barnkonventionen, har politiker som tydligen inte vill, vet eller kan värna om 400.000 barns vardag. Jag förstår att politiker kanske inte har tid att på regelbundet basis besöka fritidshem runt om i landet. Men det finns rapporter att läsa! Både från skolverket och Skolinspektionen.

Framförallt skolinspektionen är tydlig: ”Fritidshemmen lever inte upp till sin fulla potential. Huvuddelen av de granskade fritidshemmen skulle i högre grad kunna bidra till att stimulera barnens utveckling och lärande och ge dem redskap som de får nytta och glädje av när de så småningom slutar i fritidshemmet. ”
Vidare skriver man: ”Granskningen visar dock att relationerna mellan vuxna och barn tenderar att bli ytliga och flyktiga i de större barngrupperna och att säkerheten och tillsynen över barnen på vissa håll behöver ses över.”

400.000 barn förtjänar bättre! Den politik, lokalt och centralt, som inte bryr sig om fritidshemmen – bryr sig inte om framtiden.

5 Kommentarer

  1. Och det fackförbund som enbart bryr sig om 400.000 barns tillvaro i skolan och ignorerar deras tillvaro i fritidshemmen bryr sig heller inte om framtiden..

    Mycket bra text!!

  2. Jag gillar ditt engagemang Hadar.
    Rätt väg är att nå framgång är tillsammans med Lärarförbundet. Hoppas att det leder till en öppenhet och ett solidariskt ställningstagande.

    Du drar din lans för dig, och samtidigt för många andra!

  3. Tyvärr är nog ”problemet” att Ylva Johansson (s) startade hela nedmonteringen och det innebär att det finns en majoritet som stöttar det som nu händer.
    Att Lärarförbundet inte har gett eller ger oss sitt stöd är inte oväntat och…det kommer de heller inte att göra inom en överskådlig framtid.
    Detta innebär att vi står ensamma…….må var och en klara sig själv……och tystnaden och oviljan att samarbeta är bara ett tydligt tecken.

    Jag BEUNDRAR er som med energi, tro och frenesi kämpar för vårt yrke och önskar att ni kommer att bli belönade så småningom!

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*