Granska makten (Lärarförbundet) och opinionen Grimlund!

Inför den senaste kongressen berättade Lärarnas Tidnings chefredaktör, Annica Grimlund, om tidningens uppgift och relation till lärarförbundet. Grimlund inleder: ”Lärarförbundet är ett av Sveriges största fackförbund och en maktfaktor inom svensk utbildningspolitik”. Grimlund anser att förbundet är en del av utbildningspolitiken. Vidare skriver hon: ”Tidningen är respekterad och har en fri och självständig ställning inom organisationen. Oberoendet gynnar våra journalistiska möjligheter att granska makten, inte bara i omvärlden utan även inom Lärarförbundet. Historien visar att makt mår bra av att både granskas och ifrågasättas, och det är Lärarnas tidnings uppgift.”

Eva-Lis Sirén kan bara göra en sak nu. För att vinna förtroende. För att leda. För att få följare. Upp på barrikaden!

Makt mår bra av att granskas. Och ifrågasättas. Men hur ska makten svara på det? I Lärarförbundets fall, som fackförbund, borde man naturligtvis svara upp på sina medlemmar. Att tysta kritik med tystnad bygger bara osynliga murar och misstro. Lärarförbundets tysta hållning dödar inifrån.

Fritidspedagogens särställning går att finna överallt inom förbundet. Historiska tillbakablickar nämner nästan uteslutande lärare och förskollärare. På sidan ”Lärarnas Historia” som är ett samarbete mellan TAM-Arkiv och Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, SFHL och Stiftelsen SAF syns fritidspedagogen ingen vart. En snabb sökning på ”Fritidspedagog” ger 6 träffar. Lika många träffar på ”vaktmästare”. Vaktmästaren har lika stor roll i historien som fritidspedagogen. Även idag ser vi ständigt hur fritidspedagogens osynliggörs via styrdokument, genom terminologin och förbundets strategier för det fackliga arbetet. Ofta framhålls att olika frågor kräver olika strategier. Det finns massor av strategier för att synliggöra normer och jag uppmanar Grimlund att genast granska och ifrågasätta både makten (förbundet) och den fritidspedagogiska opinionen!

Förbundets hårda lansering av ”Läraren” osynliggör. Eva-Lis Sirén vet att vi är många som anser detta. Men makten fortsätter att indoktrinera budskapet om att ”alla är lärare” och att faktiskt ”Allt börjar med en bra lärare”. Många av oss skyr begreppet. Ändå fortsätter makten på inslagen väg. I enlighet med den genväg man tog vid beslutandet av gällande styrdokument: ”Istället för att upprepa alla lärarkategorier i texterna, vilket skulle bli språkligt svårhanterligt, har vi valt ett enhetligt språkbruk: Begreppet lärare får stå för alla de olika yrkesinriktningar som finns representerade inom förbundet.”

Den senaste kampanjen om lärares låga löner syns överallt; i media, på nätet, på arbetsplatser och anslagstavlor. Det finns en urkraft som driver på, plöjer fram och bankar in budskapet i både lärare och allmänhet. Lärare tjänar för lite. Fritidspedagogens situation rörande behörighet och arbetsbelastning med rådande förutsättningar får inte samma kraft av makten. Har inte fått på 20 år – trots att fritidshemmet i detta nu befinner sig i den situation Sirén befarar för klassrummet om 10-20-30 år. Skolan som norm. Skolan först.

Det målas i stunder upp en bild av den gnälliga fritidspedagogen. Jag är inte ute efter några huvuden – men många är de fackliga förtroendevalda som kläckt ur sig rena förolämpningar. Jag är inte ute efter personerna i fråga – men jag tycker att det säger något om de strukturella problem som finns. Lojaliteten mot förbundet är stor bland de valda. Jag tror att det är frustration som lyser igenom när man kallar debatten akvarium eller när man börjar prata om det skrattretande med (min tolkning) fritidspedagog-opinionens självcentrering, destruktion och låga självkänsla. Attack som försvar. Och här har vi härskarteknikerna igen; osynliggörande (Att tysta eller marginalisera oppositionella genom att ignorera dem) och förlöjligande (Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig).

Gudfadern-syndromet är nästa problem. Makten ligger hos förbundet och ämnesrådet. Min känsla är att Eva-Lis Sirén står för verkställan och ämnesrådet för tanken. Det som kallats ”facebook-upproret” har levererat mängder av goda exempel på hur vi ska gå vidare; dels med behörighetsfrågan och dels med det fackliga arbetet inom förbundet för fritidspedagogen. Här har förbundets hand vart påtagligt kall. Oftast blir responsen från någon ombudsman att vi ska engagera oss fackligt eller bli ombud. Här ligger Gudfadern-syndromet. Alla som medlemmar måste få framföra åsikter och förslag som får respons! Det måste finnas vägar för påverkan utom förtroende-poster. Man måste inte kyssa Don Corleones hand i ett fackförbund. Den kalla fack-handen håller opinionen stången i tystnad. Till och med när kursplanen nobbades var det tyst från centralt håll vad gäller fortsatta strategier. Just nu borde facket sluta upp bakom fritidspedagogen – inte pedagogen bakom facket. Vi har minst att bevisa men mest att förlora.

Kritikens kritiker. Den fackliga lojaliteten är större än till fritidspedagogen. Några har plockat upp handsken – i försvar – till debatt. Men kritiken blir inte bemött. Den strukturella märgen i förbundet är hård och den norm som många fritidspedagoger tycker sig se – känns inte igen. Men förbundet måste hantera flocken när missnöje sprider sig.

Det har länge funnits en tanke om lokala okonferenser för fritidspedagoger. Sedan en central okonferens. Till skillnad från en vanlig konferens har okonferensen ingen färdig agenda. Detta är onekligen det bästa sättet att samla fritidspedagogernas tankar och vilja inför framtiden. Ett färdig format hindrar flödet av idéer, delaktighet och kreativitet. Om jag inte kommer ihåg fel sa Jan Gladh så här till mig i December: ”Om ni ska mötas – ligger det i vårt intresse att det sker i förbundets regi”. Jag kan minnas fel bland orden men budskapet var klart. Sedan dess har jag friat via fritidspedagogik.se ett par gånger och nu efter kursplanens avslag direkt till Britta Sjöström, ombudsman på förbundet. Sjöström svarade positivt men att det måste förankras. Förankringen är problemet. Tusen och en idéer har gått förbundet förbi – att driva i sin egen regi. Nu står vi här och trampar i väntan på förankringen. Samtidigt plockar lokala avdelningar upp handsken (Umeå först ut genom havet). Bra! Det är att föredra framför de olika former av sågningar som förekommit.

Fritidshemmens dag 8/5. Ämnesrådet i fritidspedagogik har beslutat att temat för året är ”Fritidshem – lära, leva, utvecklas”. I samband med artikeln om dagen på förbundets hemsida ser det ut som att Sirén uttalat sig exklusivt för sammanhanget: ”Fritidshemmens kvalitet är ett av skolans styvbarn. I åratal har politiker på nationell och lokal nivå försummat kvaliteten och fattat beslut som gått åt fel håll när det gäller lärarnas roll och status. Kunskapen om vad fritidspedagogiken kan åstadkomma för elevernas kunskapsutveckling i bred mening är i många fall nästintill obefintlig”, Faktum är dock att citatet är hämtat från fritidspedagogik.se ur en krönika som Sirén skrivit . Kanske var inte den krönikan exklusiv heller. Siréns citat om fritidshemmen tycks återkomma både här och där. Det målar upp en bild av engagemang, men tyvärr blir effekten den motsatta när citaten återanvänds.

Eva-Lis Sirén kan bara göra en sak nu. För att vinna förtroende. För att leda. För att få följare.
Upp på barrikaden! Ett redigt brandtal på fritidshemmens dag är nog det minsta jag förväntar mig. En tydlig markering för fritidspedagogen och för 400.000 barn i svenska fritidshem.

7 Kommentarer

  1. ”Eva-Lis Sirén kan bara göra en sak nu. För att vinna förtroende. För att leda. För att få följare.
    Upp på barrikaden! Ett redigt brandtal på fritidshemmens dag är nog det minsta jag förväntar mig. En tydlig markering för fritidspedagogen och för 400.000 barn i svenska fritidshem.”

    Mina sympatier till din text, Hadar!

  2. ”Just nu borde facket sluta upp bakom fritidspedagogen – inte pedagogen bakom facket.”

    Vilka fritidspedagoger känner att Lärarförbundet står på deras sida?

    Tack Hadar!

  3. Bra skrivet Hadar. Kom hem från ett möte med facket (Lärarförbundet Gotland), där medlemmar som arbetar på fritidshem träffades för att diskutera hur vi kan stärka fritidshemmens identitet bl a. Ett nätverk för LF.are som jobbar på fritids….

    ”Den fackliga lojaliteten är större än till fritidspedagogen”

    Precis som du säger hoppas man att ”facket” borde STÅ upp för oss…..och ta emot oss med öppen hand då vi är villiga att kämpa ist för att försvara sig med ”taggarna utåt”

  4. Ytterligare en tänkvärd krönika Hadar kring fritidspedagogens ställning i Lärarförbundet.

    Som pedagog får jag ibland ta emot kritik av föräldrar, kollegor och barn. I min professionalitet ingår att kunna motta denna kritik så att den som framför den känner sig lyssnad på, blir bekräftad i sina åsikter och i känslan och att den framförda kritiken blir bemött. Ett sådant professionellt förhållningssätt skapar dialog och kreativa, framåtsyftande lösningar.

    Tyärr saknar jag i stort detta professionella förhållningssätt från Lärarförbundets sida. Undantag finns då det gäller vissa ombud och lokalavdelningar.

    Det är dags att börja bemöta kritiken på ett professionellt sätt, vilket inte inkluderar oförskämdheter och härskartekniker! Det är dags att bryta tysnaden!

    Susanne Yttergren
    Fritidspedagog
    Umeå

  5. Tack Hadar! Verkligen en viktig krönika som sätter ord på alla tankar på hur vi har utsatts under 20 år. och hur härskartekniker tydliggörs mot oss som kämpar för vår överlevnad, Man ville tro att ett fackförbund solidariskt skulle backa upp och stödja de som drabbats hårdast av alla neddragningar och reformer och där det är skolverket som myndighet som gett ut den ena larmrapporten efter den andra, Men som man sjukt nog lyckas tysta ned och där absolut ingenting hänt till vår fördel!!

  6. ” Jag skulle vilja att fritidspedagogernas öde skulle uppröra alla i lärarförbundet så att vi fick ett massivt kännbart och innerligt stöd. Jag önskar att vår utbildning inte behövde kompletteras med poäng i ett annat yrke och jag skulle vilja att läroplanen var det dokument som räckte som ”ledstjärna” i vårt arbete.Jag skulle vilja att Lärarnas tidning skrev och ondgjorde sig över den jobbiga situationen som drabbar oss som anställda och barnen när 3 pedagoger och 47 barn verkar i skitiga röriga lokaler istället för att beskriva små glada projekt. Det vore underbart att få respons för det otroliga arbete som läggs ner varje dag för att ro iland uppdraget.På denna sida där debattens vågor gick höga inför löneförhandlingarna är det dödare än dött. Så tänkte jag. MVH Ingrid Lycknert”
    För att citera mig själv i diskussion med Eva-Stina Grönvall på fritidspedagogernas sida på Lärarförbundet.
    Grimlund verkade faktiskt positiv till förslag på infallsvinklar på vår situation.
    Det enda man kunnat hitta sedan dess är ett reportage om några fritidspedagoger som skaffar sig sina 30hp i bild.
    Jag kan ha fel men ordet fritidspedagog nämndes inte i förra tidningen.
    Hadar förlåt ! Jag skrev att jag inte tycker Lärarförbundet är vår fiende men måste hålla med om allt du skriver här ovan. Fn vad bra formulerat. Jag ställer frågan, är fritidshemmens dag värd att fira? Kan inte protesten vara att utebli?

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*