Ansökan om utträde ur Lärarförbundet

I 12 år har jag lojalt betalat min fackavgift till Sveriges största fackförbund för lärare. Nu står jag med pennan i handen och skriver ansökan om utträde. Allt kommer till en gräns. Jag känner mig osynliggjord, icke hörd, icke önskad. Det blir ett självvåld i att fortsätta. Fritidspedagogik.se vill vara fritidspedagogens bästa vän. Det har vi kanske inte vart under året då Lärarförbundet fått stor del av kakan. Det stör mig. Jag vill att sidans energi ska riktas mot att stärka det fritidshemspedagogiska. Förvisso har vi väl alla trott att det var ett gemensamt intresse mellan fritidspedagogen och fackförbundet. Jag känner dock att Lärarförbundet vill annat. De präglar pedagogiken och yrkesrollen åt håll och riktningar jag inte vill gå med på.

Den 4 April skickade jag ett mail till Britta Sjöström , ombudsman på lärarförbundet. Ett mail som tydligt öppnade för samarbete:

”Hej Britta!

Nu har utbildningsdepartementet avslagit idén om en kursplan för de
fritidspedagogiska verksamheterna. En skrift som många uppskattat för dess
innehåll men inte i dess form eller syfte.

Hur som helst så anser jag, och många med mig, att det är dags att öppna
upp för en diskussion mellan ämnesrådet och det engagemang som pågår
utanför förbundets officiella sammahang. Det finns en stor kraft och
idérikedom som behöver ett ankare. Lärarförbundet kan vara det ankaret som
gör dessa ideér möjliga.

Jag önskar att vi snart kan ha ett möte, ”Strategi fritidspedagogik 2”, i
formen okonferens. Alltså, ett mer öppet forum där deltagarna sätter
agendan. Viktigt att förvalta det engagemang som finns.

Jag bistår gärna i planering och genomförande.

Hadar Nordin
Upphovsman och ansvarig utgivare
http://www.fritidspedagogik.se/”

Britta svarade samma dag:

” Hej Hadar
tack för ditt förslag, som du säkert förstår ger vi inte upp direkt utan kommer fortsätta kontakta olika politiska företrädare. Men det behöver ju inte betyda att vi inte bjuder in till ett strategimöte. Jag har dock inte ekonomiskt ansvar så jag måste förankra förslaget i organisationen. Jag håller med om att det är viktigt att förvalta engagemang och vi måste kunna diskutera med varandra även om vi inte alltid har samma uppfattning. Jag hör av mig så snart jag fått besked.
Med vänlig hälsning
Britta Sjöström
ombudsman
Lärarförbundet”

Sedan dess har det vart tyst.

Vi kanske inte ska kalla det ”att jag kröp till korset”, men jag la definitivt allt åt sidan för att tillsammans med Lärarförbundet bredda opinionen. Idag känns det bara som att Lärarförbundet – för mig personligen (och kanske för fritidspedagogen) – är ett tyngre ankare än jag räknat med. Ankaret sänker mig. Så varför ska jag fortsätta att betala för det ankaret runt foten?

På fritidshemmens dag skrev vi på fritidspedagogik en text som vi kallade ”Istället för vykort – Till Lärarförbundets förbundsstyrelse”. Vi tyckte att det var en fyndig rubrik. Idéen kom från Cornelis Vreeswijks skiva med samma namn ”Istället för vykort”. Men det fanns också en hint om att förbundets vykort och ballonger inte räcker! Så vi gav förslag på – eller krävde – några konkreta förändringar.

Rätten till solidariskt stöd och likvärdighet
Insyn och utökning av ämnesrådet i fritidspedagogik
Ett nationellt möte för Fritidspedagoger

Senast jag mailade till hela förbundsstyrelsen fick jag inga svar. Mailade inte detta ”istället för vykort”. Men vi vet att fritidspedagogik.se läses och diskuteras. Hur som. Ingen respons på detta. Heller.

Det blir ett självvåld att fortsätta krypa omkring och böna och be. Att provocera eller försöka uppröra för respons. Med jämna mellanrum kommer en släng av kritik om ”gnället”. Hela saken präglas av härskartekniker: osynliggörande, undanhållande av information, förlöjligande. Varför ska jag utsätta mig för det?

Hjalmar Söderberg skriver i Doktor Glas: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Den fackliga, utomförbundsliga , kampen möter tystnad och sten. Söderbergs citat har jag använt förr och det känns talande för ”facebook-upprorets” uttryck och frustration.
Jag sitter med pennan i handen. Skriver på en ansökan om utträde. Men likt det lilla barnets lojalitet och önskan om sina föräldrars beskyddande famn…hoppas jag. Väntar jag. På ett tecken. En utsträckt hand.

Men jag känner mig färdig. Och redo att lämna.

Kampen fortsätter med eller utan Lärarförbundet.

9 Kommentarer

  1. När jag läser vad du skriver på din sida Hadar blir jag förvånad över dina slutsater att motståndet skulle finnas hos Lärarförbundet. Min erfarenhet är att förbundet jobbar hårt med våra frågor och har gjort mycket, men problemet är att både utbildningsministern och övriga allianspolitiker måste övertygas/ bli kunniga om fritidspedagogernas betydelse, ansvar och kompetens. Här har jag valt att delta tillsammans med kollegor i Lärarförbundet men mycket återstår. Jag tror att Lärarförbundet kan göra mer och bättre men för det krävs att jag engagerar mig.

    Vårt engagemang tor jag har betydelse tillsammans med alla andra lärare i Lärarförbundet. Jag tror på iden att tillsammans blir vi starka. Därför tänker jag fortsätta kämpa för fritidspedagogiken och fritidspedagogernas villkor i Lärarförbundet. jag tror inte att vi når framgång om vi väljer att ställa Lärarförbundet till ansvar för regeringens belut. Jag anser att motståndet finns hos Björklund

  2. Jag ställer förbundet lika lite till svars för politikens beslut som jag ställer politiken till svars för lärarförbundets uteblivna respons.

  3. Tråkigt att du inte får någon respons. Att förbundet centralt kämpar för fritidspedagogernas intressen likväl som övriga lärarkategoriers intressen är något självklart för mig. Det behövs dock fler drivande fritidspedagoger både centralt och lokalt. Vi måste arbeta tillsammans för att driva våra frågor framåt. Jag uppmuntrar våra medlemmar till engagemang och vi länkar till fritidspedagogik.se från vår webbplats. Förbundets består av individer, var och en måste dra sitt strå till stacken. Hur kan vi utnyttja den resurs som Lärarförbundet innebär för att påverka? Jag ser stora möjligheter, bara vi hjälps åt.
    Catarina Stenrosen, vice ordförande, Lärarförbundet i Kungälv

  4. Många oroar sig, de vet inte vart vi är på väg, som upptäcksresande mot det okända. Ingen fara, rädslan är en naturlig reaktion då man närmar sig sanningen.

    Vad är då sanningen? Lita på din magkänsla, lyssna på din kropp den ljuger inte likt dina tankar som kan lura dig om och om igen.
    Några behöver Lärarförbundet, en del ser nödvändigheten att bli mer radikala och ställa krav att vara FRItidspedagoger.
    Den absoluta sanningen är att vi behöver varandra!

    Anders Fredriksson Skaraborgs ortsektion av SAC

  5. Jag kan förstå din frustration och håller med om att du borde få mer respons från de centralt fackliga i Lärarförbundet. Nu har i och försig några centralt fackliga varit aktiva på fritidspedagoger kräver legitimation, så därigenom har du hela tiden fått både respons och aktivitet. När det gäller din förfrågan om en okonferens och mer aktivitet för fritidspedagogerna så kan jag tänka mig att viljan finns men inte de ekonomiska resurserna i den lagda budgeten. Vi som arbetar för förskolefrågor efterfrågar också fler möjligheter till aktivitet och sammankomster för att driva våra frågor och även andra delar i förbundet vill ha sin del av kakan. Just nu tror jag att de flesta har fokus på slutspurten i avtalsförhandlningarna och vad det kan innebära. En sak jag lärt mig efter alla år av ”facklig kamp” är att det tar tid och att ibland vill man ge upp, men kör ett tag till och så plötsligt lossnar det. Jag tror att fritidspedagogerna har störst möjlighet att få gehör för sina frågor med hjälp av Lärarförbundet även om du inte känner det just nu. Skam den som ger sig och tålamod!

  6. Tack Per. Det finns många lokala avdelningar som verkligen försöker. Som planerar okonferenser till hösten med fritidspedagogen på agendan. Ni i Umeå har vart i framkant vad gäller lyhördhet för opinionen. 

    Jag måste följa mitt hjärta. 

    Lärarförbundet är kanske rätt ur många aspekter. För många människor. Alla är facket. 

    Men jag väljer bort mig själv i Lärarförbundet. Jag kanske är för ivrig och kräver för mycket. Just nu känns det rätt att sälja mitt mandat att fortsatt försöka få kontakt, respons och dialog mot möjligheten att söka vägar att organisera mig med människor som vill påverka frågan på andra sätt. 

    Min bild av året som gått är att lärarförbundet inte lyckats påverka mer än vad ”Facebook-upproret” gjort. Min bild är att Lärarförbundets centrala organ inte uppskattat den kraft som funnits tillräckligt mycket för att organisera den. 

    Ensam är inte stark. 
    Stark är heller Inte heller fritidspedagogen i Lärarförbundet. 

    Många av oss har påvisat de normer vi tycker oss se – som präglar arbetet inom förbundet. Men debatten har varit polariserad och varje ny tanke har bemöts som ett angrepp på förbundet. Vilket bara förstärker normen vi tycker oss se. Den polariseringen är också ett sätt att härska sin motpart. 

    Önskar Lärarförbundet lycka till i arbetet med att ena fritidspedagogen och opinionen. Och jag önskar de fritidspedagoger som stannar all lycka i sina försök att påverka. 

  7. Jag begärde utträde efter att blivit nekad stöd från Lärarförbundet efter en tid sjukskrivning. När
    jag kom tillbaka efter ett år hade mina arbetsuppgifter getts till en outbildad personal och enligt ombudet så kunde de inte föra min talan därför att som fritidspedagog var inte kravet på utbildning för sagd tjänst tillräckligt fastlagd. Fick mig tillsagd att det hade varit skillnad om jag varit lärare, då skulle inte rektor ha kunnat förbigått min förtur.

    Det här kunde väl inte stämma, tänkte jag och skrev ett brev till det centrala kansliet. Men det kom aldrig något svar tillbaka. Inte heller när jag i mitt utträde ur förbundet förklarade orsaken fick jag någon respons. Led av att känna mig ensam men var inte i form att börja en kamp alldeles själv. Jag accepterade ett erbjudande som personlig assistent till två pojkar (hade annars fått sluta) och bestämde mig för att se positivt på tillvaron trots allt. Jag ville inte sluta när allt kändes så dåligt. Året blev till två år och med en rik erfarenhet insåg jag att jag hade klarat av att stärka min egen inställning till yrkesrollen.

    På arbetsplatsen blev det ett tag riktigt obehagligt då min historia med förbundet läckte ut. Det blev som om jag förde en personlig vendetta när det egentligen skulle ha handlat om självklara anställningsförhållanden.

    Så redan för 12 år sedan var vår ställning inom skolan osäker. Den har inte blivit kollektivt starkare utan det handlar fortfarande om att själv visa vad man vill och kan med sin egen kompetens.

    Har investerat i ett par tröjor samt den gula västen. Texten på dem talar för sig själv och kanske de inbjuder till frågor, hoppas det.

  8. Hej Hadar! Tack för att du gett fritidspedagogiken ett ansikte och ett forum.
    Jag tänkte göra som du i höstas men moget övervägande ( försäkringarna) fick mig att låta bli. Gissar att du redan bestämt dig och jag tycker det är starkt men kanske inte så klokt. Det är lättare att vara en” pain in the ass ”inom än utanför. Vad som än händer ,
    LYCKA TILL.
    MVH Ingrid L

  9. Hej Hadar!
    Välkommen i gänget.
    Vi är fritidspedagoger som lämnade lärarförbundet förra året och startade en driftsektion SAC på vår arbetsplats.

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*