När lärandet sakta spränger sig utanför skolans lokaler II

När lärandet sakta spränger sig ut ur skolans lokaler…

Den meningen är kanske mer genial och skärskådandes än vad Fredrik Svensson själv förstod. Eller så gjorde han det. 
Det går långsamt. Men lärandet spränger sig fram och ut. Ut ur för trånga och snåla sammanhang. Inom skolans snäva ramar finns idag kanske bara fritidshemmen som den tydliga kopplingen till verkligheten utanför. Tydliga kopplingar till föreningsliv, familj, lokala miljöer och sammanhang. Visst har skolan det också. Men ännu står klassrummet som skolans stolta flaggskepp för lärande. Kunskapande sker i sammanhang. Är ett rum med fyra väggar det bästa sammanhanget?

Med risk för att generalisera. Klassrummet är bojan om lärandes fot som aldrig riktigt släpper det fritt. Gränslöst. Nu förekommer en del flippande av klassrum. Vilket är positivt. Tänker mig att ett och annat klassrum borde tippas också. 

I min värld är vi alla en resurs eller komplement till barnet i dess lärande och utveckling; skola, fritidshem, familj, vänner, föreningsliv osv. Vilken av dessa som betyder mest för det enskilda barnet vet vi inte alltid. Men jag tänker att vi borde bygga fler möjliga sammanhang för lärande kring barnen. Fler ingångar till lärande och utveckling. Och där går min bild av den önskvärda utvecklingen isär med rådande politik som vill begränsa barnen till legitimerade lärare. Jag har stor respekt för lärares arbetssituation och kompetens. Men jag tror inte att de kan vara allt för barnen. Jag tror att fritidspedagoger behövs för barnens lärande och utveckling.  Och jag tror att konstnärer, fotbollsspelare, författare, mfl skulle kunna berika skolans utbud av lärandesituationer. 

Vi säljer eller bygger kontext. Kontext för lärande och utveckling. Och de kontexten är alltför likriktade många gånger. Det skadar bara de barn som flippar utanför skolans box. Vi säljer och förvaltar lärande sammanhang. Erbjuder möjligheter till utbildning. Möjligheter till lärande sammanhang. Jag förstår att fyra väggar och den stängda dörrens pedagogik har sina vinster. Men också sina begränsningar. Ja. Jag vet att jag generaliserar. Men dessa väggar och dörrar är inte alltid bokstavliga. 

Fritidspedagogiken har alltid samverkat. Men hemmet, föreningslivet, med barnen, med skolan. Men ingen vals har vart så myndig och byråkratisk som den med skolan. Samverkan måste utvecklas. För att lärandet sakta spränger sig ut ur skolans lokaler. Samverkan mellan skola och fritidshem. Från organisatorisk samverkan till pedagogisk. 

Vem är det som ska anpassa sig?
Barnet till skolan eller skolan till barnet?

Jag hör hur det knakar. Fredrik Svensson hör det också. Frågan är vilka fler som står upp för barnets rätt till lärande utanför fyra väggar. Utanför stängda dörrar. 

5 Kommentarer

  1. Mycket bra skrivet Hadar! Just bristen på sammanhang som en orsak till varför många barn inte gillar, har svårt för, de naturvetenskapliga ämnena har i dagarna varit på tapeten av en forskare. Det som kom fram var att skolan började i fel ände, med delarna, vilket gjorde att barnen tappade sammanhanget och därmed glädjen och lusten till lärandet och förståelsen. Tänker mig att det är så även med matten som många barn upplever som både tråkigt och svårt. Såg en skola på TV som faktiskt utgick från.ett sammanhang och barnens nyfikenhetoch frågor. Ex hur gör man bildäck och vad är de gjorda av. Av dessa väldigt konkreta frågor lärde sig barnen massor. Mycket av det sättet att se på lärande rymms i fritidspedagogiken och borde vara det vi tillför skolan då vi pratar om samverkan.

  2. Åh, så bra skrivet och beskrivet!
    Den här mening är så sann;
    … i min värld är vi alla en resurs eller komplement till barnet i dess lärande och utveckling; skola, fritidshem, familj, vänner, föreningsliv osv. Vilken av dessa som betyder mest för det enskilda barnet vet vi inte alltid…
    Jag håller verkligen med dig Hadar.

  3. Hadar! Vad skönt att se att du fortfarnde bidrar med dina bra texter! Du har så rätt i det du skriver! Det är värt att fundera över för vem samverkan är till för och om det verkligen det verkligen är det enskilda barnets behov av lärande och utveckling som det fokuseras på. En gång i tiden var det en barnpsykolog som var ute och föreläste om Barn och separationer. Han avslutade sin föreläsning med att säga följande
    – ”Hur mångs vuxna klarar ett barn ta in i sitt hjärta innan dess hjärta blir av sten” Därför måste samverkan ske och vara anpassad i samförstånd utefter barnets behov och förutsättningar.

  4. Hadar! Vad skönt att se att du fortfarnde bidrar med dina bra texter! Du har så rätt i det du skriver! Det är värt att fundera över för vem samverkan är till för och om det verkligen är det enskilda barnets behov av lärande och utveckling som det fokuseras på. En gång i tiden var det en barnpsykolog som var ute och föreläste om Barn och separationer. Han avslutade sin föreläsning med att säga följande
    – ”Hur mångs vuxna klarar ett barn ta in i sitt hjärta innan dess hjärta blir av sten” Därför måste samverkan ske och vara anpassad i samförstånd utefter barnets behov och förutsättningar.

  5. Mycket bra skrivet Hadar! Just bristen på sammanhang som en orsak till varför många barn inte gillar, har svårt för, de naturvetenskapliga ämnena har i dagarna varit på tapeten av en forskare. Det som kom fram var att skolan började i fel ände, med delarna, vilket gjorde att barnen tappade sammanhanget och därmed glädjen och lusten till lärandet och förståelsen. Tänker mig att det är så även med matten som många barn upplever som både tråkigt och svårt. Såg en skola på TV som faktiskt utgick från.ett sammanhang och barnens nyfikenhetoch frågor. Ex hur gör man bildäck och vad är de gjorda av. Av dessa väldigt konkreta frågor lärde sig barnen massor. Mycket av det sättet att se på lärande rymms i fritidspedagogiken och borde vara det vi tillför skolan då vi pratar om samverkan.

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*