Den tveksamma retoriken i avtalsrörelsen

Låt oss titta lite närmare på den retorik Eva-Lis Sirén och Lärarförbundet använder. Avtalsrörelsen har gått till medling och i dagarna väntar kanske en lösning. Ett bud ska enligt uppgift komma i mitten på nästa vecka. 
Ett av de båda lärarförbundets argument för att ”lärare ska ha mer än andra” är den fråga framförallt Sirén inte missar ett tillfälle att ställa:

Vem ska stå i klassrummet om 10-20-30 år?

En högst legitim fråga då SCB:s statistik visar att mer än 40.000 lärare beräknas saknas 2020. Men så var det där med ”lärare”. 

Låt oss dissekera statistiken med hjälp av lärarförbundets eget PM ”hur många lärare är inte i skolan och vad gör de?”. Lärarförbundet använder sig av SCB:s statistik som grund för detta PM. 

Beräknad brist 2020

Förskollärare 18000
Fritidspedagoger 4500
Grundskolans tidigare år 5000
Grundskolan senare år + gymnasieskolan allmänna ämnen+ praktiskt-estetiska ämnen 8000
Speciallärare 6000
Yrkeslärare 5000

Totalt 46500

Vad denna statistik vilar på har jag inte helt klart för mig. Dock så verkar siffran vad gäller saknade fritidspedagoger kraftigt underdriven. Idag saknar 11.000 av fritidshemsarbetarna adekvat utbildning mot fritidshem. Således saknas MINST 11.000 fritidspedagoger idag. Med tanke på de växande barngrupperna och minskade personalresurserna saknas kanske 15.000 fritidspedagoger. 

Tillbaka till lärarförbundets PM. Enlig dessa siffror är nästan 50% av de saknade ”lärarna” förskollärare och  fritidspedagoger. Enligt mitt sätt att räkna med fritidshemmets faktiska brist på fritidspedagoger i dag är mer än hälften, nästan 60% av de saknade förskollärare och fritidspedagoger. 

Ingen av dessa 50- eller 60% (hur man nu vill räkna) har sin pedagogiska tyngdpunkt i klassrummet. Utöver bara dessa kan jag inte tala för hur många av 11.000 special- och yrkeslärare som har klassrummet som bas. 
 
Så varför väljer Lärarförbundet denna retorik? Denna retorik har givetvis färgat debatten i media där varken förskola eller fritidshem kopplas till avtalsrörelsen. 

Ur mitt perspektiv är det ett utnyttjande av verksamheters och pedagogers behov som nyttjas för den schablonisierade bilden av en ”lärare” där både skolan och klassrummet får stå som norm. 

Så. Jag efterlyser ett påvisande av faktisk påverkan från lärarförbundets sida för vad man egentligen gjort för fritidspedagogen. Inte minst med tanke på Fatzin Panahis text igår om skillnaden på lärarförbundets och SFL:s arbete.

I skrivandes stund twittrar Eva-Lis Sirén. 

”@evalissiren: Svårast att rekrytera över landet: est/prakt lär, grundskol ma/no,speclär, förskollär. Storstäder: grundskolor tid år ma/no samt förskollär.”

Nämns fritidspedagogen trots att 11.000 i verksamhet saknar utbildning? Verkar det inte svårt att rekrytera fritidspedagoger om 11.000 av 16.000 saknar utbildning? 68,7% saknar utbildning med inriktning mot fritidshem. 

Jag och fler med mig har hävdat att Fritidspedagogen blir osynliggjord inom förbundet. Det påståendet har stått obesvarat länge. Det är det största bekräftande man kan få på det påståendet. 

I korthet:

Enligt SCB kommer det att saknas 4500 fritidspedagoger 2020. Lite lustigt tänkt då det saknas 11.000 idag.

27,5% av dagens utbildade fritidspedagoger har valt att jobba med annat. Det är 4265 fritidspedagoger. 

46.500 lärare som sägs saknas 2020. 18.000 förskollärare. 4500 fritidspedagoger. Betydligt fler fritidspedagoger om vi ska vara ärliga.

Över hälften av de ”lärare” som saknas om 10-20-30 år jobbar inte i klassrum. 

Ping @evalissiren   
Ping @Lararforbundet

Nästan hälften av de ”lärare” som saknas 2020 jobbar i förskola och fritidshem. Inte i klassrum.

Retoriken är tveksam.
Att lyfta fram den ena verksamhetens behov och brister men negligera en annans känns varken likvärdigt eller rättvist.

1 Kommentar

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*