Backa in i framtiden?

”Enda vägen ut från skolans dominans förefaller vara den privata vägen, det vill säga att starta fritidshemsverksamhet i privat regi, en väg som knappast erbjuder någon lösning annat än för ett fåtal fritidspedagoger. Den arena som var fritidspedagogernas under 1970-talet och en bit in på 1990-talet – det självständiga fritidshemmet – finns helt enkelt inte längre. Några andra arenor utanför skolan som skulle kunna vara realistiska alternativ för fritidspedagogerna finns inte heller. På sina håll försöker visserligen fritidspedagoger utveckla fritidsklubbar eller mer öppen fritidsverksamhet för 9–12-åringar, det vill säga etablera nya arenor för arbete med barns fritid. Det är emellertid i dagsläget svårt att se hur sådan verksamhet vare sig skall kunna förankras vare sig politiskt eller ideologiskt. Inte heller är det lätt att se hur den skall finansieras när den högskattepolitik som under 1970- och 1980-talen var en förutsättning för fritidshemmet som det kom att utvecklas under den perioden, idag ter sig fullständigt orealistisk i den globala marknadsekonomi som Sverige är en del av (jfr M. Castells, 1996).”  – Finn  Calander (Forskning i lärares arbete rapport nummer 10, 2001)

När fritidshemmen flyttades in skolan blev mycket fel och saker gick förlorat. Men många glömmer eller har inte tagit reda på hur det såg ut innan de fristående fritidshemmen försvann. Den verkligheten  ligger sannolikt bakom knuten igen om vi skulle flyttas ut. Beslutet ligger inte direkt i våra egna händer. Men låt oss leka med tanken.

Fritidshemmen flyttas efter politiskt beslut ut ur skolorna.

Fråga: Var tar 400.000 barn vägen? Till vilka lokaler NÄRA skolan som är ändamålsenliga? Hur funkar det i Stockholms eller Göteborgs innerstad? Det handlar om 35.000 barn bara innanför tullarna i Stockholm. Hur fungerar det på landsbygden?

Fråga: På vilket sätt skulle detta locka fler utbildade fritidspedagoger eller ”lärare i fritidshem”?

Fråga: Är det en sannolik konsekvens, att skolorna skulle bygga ny eftermiddagsverksamhet? Eftermiddagspassning och läxläsning i samarbete med bemanningsföretag eller lärarstudenter?

Påstående: Med dagens utökade timplaner skulle fritidsverksamheten liksom på 70/80-talet stå tomma stora delar av dagen. Konsekvensen av det? Öppen förskola på dagen eller deltidstjänster. Som en led av deltidstjänster eller öppen förskola färre högskoleutbildade pedagoger.

Fråga: Kan vi kan ändå samverka med skolan? Leva i symbios. Kan vi kan jobba heltid, men utan skolan som huvudman?

– Hur bra är skolan på att arbeta med andra utanför sitt eget huvudmannaskap? Skolan skulle dessutom hitta personal som dels kunde arbeta under skoldagen och efter skolans slut. Se tidigare; läxläsning och ”tillsyn”.

SIA-utredningen stöddes av dåvarande fackförbund SFL och SFF. Man ville driva igenom ett närmare samarbete med skolan för att tydligare utskilja sig från barnomsorgs- eller socialtjänstyrken såsom fritidsledare och barnskötare. Man ville befästa sin position. Man ville definiera sitt område och sin kompetens. Det ansågs att en professionalisering var nödvändig.
Kommentar: Varför skulle vi gå tillbaka till det? Backa bandet till var ”vi” misslyckades. Nämligen att i positionen från fritidsledaren definiera sin egen yrkeskompetens och verksamhetsområde. Istället för att kliva in i skol- eller lärarkomplex.
De som ville särskilja från – lyckades inte genomdriva samverkansreformer som etablerade likvärdig samverkan med skolan. Och givetvis har också politik då som nu ett alldeles särskilt ansvar över utvecklingen.

Vidare: Vid sidan om tanken om professionalisering var också de tidvis tomma fritidshemmen ett problem. Det borgade inte för heltidstjänster.

Från SFF-Nytt 1976–10–18. En tanke om jämlikhet mellan fritidspedagoger och lärare:
”…fritidspedagogen enkelt uttryckt motsvarar en ämneslärare på skolan och har som sina ämnen bl. a. fri lek och omvärldsorientering. Fritidspedagogen kan då under de kursplanebundna momenten komma in som expert till låg- och mellanstadieläraren och vice versa, lågstadieläraren som expert till fritidspedagogen under de fria och frivilliga aktiviteterna”

Man ville jämställa sig med lärarna men inte bygga för konkurrens mellan yrkena. Var och en skulle ha kvar sin prägel. Och det fanns en samverkanstanke.
Kommentar: Tyvärr har jämställelsen präglat utvecklingen mer än samverkanstanken. Idag har fritidspedagogernas nuvarande fack tagit fram en egen kursplan för fritidshemmen.
Facken ville likt skolans centrala avtal teckna ett avtal med bestämmelser för fritidspedagogens befattningar i grundskola och parklek men det gick inte igenom. Där kvarblev fritidspedagogen i samma ”otydliga” position som fritidsledaren och barnskötaren för tillfället.

SFF hade en strategi att särskilja fritidspedagogen. Samtidigt ville många medlemmar i SFF att anställning i fritidshem skulle ge samma rättigheter till planering osv.

Kommentar: lite på samma vis som fritidspedagoger idag ibland anser att de inte har samma avtal som lärare och att det är ”orättvist”. Ändå är vi inte lärare. Skolans lärare.

Vidare: ”Problemet för fritidspedagogerna var emellertid att skapa sig dels ett yrkesinnehåll, dels arenor för yrkets utövande. Vid tidpunkten för yrkets tillblivelse var antalet fritidshem litet och gränserna för yrkesinnehåll, – position och -funktion var oklara.Skolan föreföll kunna erbjuda en möjlig lokal för fri- tidspedagogerna, men inom lokalen var undervisningens regioner (F. Calander, 1999; A. Giddens, 1984) stängda för dem.”

Kommentar: Fritidshemmen var eg bara etablerade verksamheter i storstäderna. Men i mycket mindre omfattning än idag. Generellt sökte man en arena för sin pedagogik där skolan föreföll vara den mest logiska. Varför ska vi tro att fler arenor finns idag? Med så många fler barn i skrivna?

Konklusion: Jag anser att det fackliga arbetet då liksom nu har sina positiva och negativa effekter. Då skulle vi närma oss lärarna och särskilja oss från barnskötare och fritidsledare. Se effekten av det idag; samma vilja på sina håll att kopiera lärarrollen och sen direkta förolämpningen i fritidspedagogens sargade självkänsla när hon förväxlas med fritidsledaren.

Att förespråka en flytt ut från skolan istället för att verka för förändring  och utveckling inom (och trots) de rådande förutsättningarna är kontraproduktivt och kan vara direkt skadligt för yrkesrollen.

Jag tror att vi måste tänka mer kreativt än att bara backa bandet. Vi måste skapa nyordning.

Enda vägen ut ur skolans dominans och fritidshemmets förutsättningar är hårt jobb och pedagogiska kreativa lösningar som gynnar alla parter. Jag tror vi har allt vinna på att sakligt tala om konsekvenser och effekter av olika scenarier istället för att bli emotionellt affekt över rådande förutsättningar.

Visioner är bra. Men låt oss kämpa mot rimliga mål, steg för steg. Då kommer vi att nå långt. För alla de som inte tror på förändring rekommenderar jag att testa den fristående vägen först innan man slår på stora trumman.

Calander har skrivit om att fritidspedagogen fick ”erbjudanden” om identitet i samband med samordningen med skolan. Jag har skrivit om vilken roll fritidspedagoger tagit eller hur man tolkat sitt uppdrag i samordningen med skolan. Läs ”Integration, segregation eller samverkan?”

På många sätt påminner dagens debattläge om historien även om frågorna är annorlunda. Avgörande hur vi svarar upp.

”Den arena som var fritidspedagogernas under 1970-talet och en bit in på 1990-talet – det självständiga fritidshemmet – finns helt enkelt inte längre.” – Calander

21 Kommentarer

  1. Vi skall inte backa vår ”bil” in i framtiden….det vet var och en är ett långsammare och mer riskfyllt sätt att färdas…vi skall färdas framåt men använda ”våra backspeglar” ,som körkortsinspektören alltid framhåller.
    Vi skall ta lärdom av hela den tid som gått fram tills nu………och göra bättre!
    När Hadar beskriver svunnen tid så låter det som att det inte finns några guldkorn (mitt favorituttryck:)) att plocka och det tycker jag är beklagligt att en sådan bild trummas fram här på fritidspedagogik.se av ansvarig,ansvariga.Det fanns en mängd bra fungerande fritidshem t.ex när jag började arbeta -85 och ända fram till mitten på 90-talet där det var en samverkan med skolan, eller som jag hellre vill kalla det ”en god symbios” där våra olika verksamheter fick och kunde behålla sin särprägel….skolbarnen kom till fritidshemmet i halvklass och lärde sig olika färdigheter genom fritidspedagogik under skoldagen,den andra halvan av klassen fick då arbeta med skoluppgifter i skolan och fick då mera hjälp och handledning av sin lärare…….När skoldagen var slut kom de inskrivna barnen som då var i ”hanterbara grupper” på ca 10 barn/pedagog och till ett ändamålsanpassat fritidshem med ”trivselyta” för varje enskilt barn. Barnen erbjöds och instruerades av enbart utbildad personal i olika aktiviteter som teater,drama,bild-o.form-konst,keramik(egen keramikugn och drejskiva),träslöjd,textilslöjd,utelekar-bollspel m.m .Det fanns personal i tillräcklig mängd för att i små grupper göra studiebesök och andra roliga utflykter även på dagar som var skoldagar och inte lov.Fritidspersonal från de olika fritidshemmen i närområdet hade kategoriträffar hos varandra där vi pratade om fritidshemsverksamhet och höll oss ajour med vad som hände i ”fritidshemsvärlden” och vi utarbetade gemensamma dagar då fritidshemsbarnen från de olika fritidshemmen träffades och gjorde olika ”fritidspedagogikaktiviteter” tillsammans….
    Det var en tid då jag kände att jag verkligen gjorde det jag var utbildad för,en tid då jag med facit i hand kunde känna yrkesstolthet………
    Då var det inte ”några lokaler som stog tomma” mitt på dagen…….Hade ansvariga politiker stannat upp och insett att detta var en bra verksamhet för våra barn som vi skulle ha hållt fast vid och bara ”putsat på” så hade läget inte varit så katastrofalt som det ser ut på många platser i Sverige idag.

  2. Jag försöker redogöra för historiken kring yrkesrollens förutsättningar och verksamhetens förutsättningar. Jag har aldrig påstått att pedagogiken eller verksamheten då inte hade korn av guld. 
    Jag ”hör” det nostalgiska i det du skriver. 

    Jag försöker vara realistisk i mina argument. Jag ser din vision men inte dina vägar fram. 

    Att vaska efter guld i ett vattendrag som sinat känns inte framåtsträvande och kreativt. 

    Vad är det som är så beklagligt Jan? Med ansvariga och skribenter på fritidspedagogik.se? Det är lätt att bekräfta eller beklaga en norm och få bifall och gehör. Det är jag inte ute efter. Friktion är vad som krävs för framsteg. Utveckling kräver motstånd, varför jag gillar att du debatterar. Det leder till utveckling hos mig. Tack. 

  3. Du säger att du ser min vision men inte mina vägar dit…jag skall försöka klargöra vägarna fram till ett nydanat välmående fritidshem….vägar som är fullt realistiska….vägar som inte får vara ”blockerade” av hinder som t.ex en rektors budget…..vägar som inte får hindras av ”marknadskrafterna”…..vägar som inte får blockeras av rådande politiska maktblock där våra gemensamma samhällsfunktioner helst skall drivas som företag med en maximal avkastning….
    ”Smakar det så kostar det”….det finns massor av skattepengar i detta land fortfarande som kan styras dit rådande makthavare vill….
    Du lekte med tanken att fritidshemmen åter igen flyttades ut från skolan och ställde frågan vart alla dessa 400000 barn skulle ta vägen,och de 35000 barnen innanför tullarna……jag ställer då kontringsfrågan – Var kom dom ifrån innan? Jo,det var lokaler,f.d hyreslägenheter,fristående hus,f.d dagis,f.d samlingslokaler m.m som var ombyggda just för fritidshemspedagogik och var rätt dimensionerade miljömässigt och med ett visst barnantal/ yta och pedagog.Det var en väl fungerande verksamhet som sopades undan av den på den tiden ,precis som nu,borgerliga alliansen…..
    Alltså går vägen genom rätta politiska beslut där man som baskrav måste ställa ändamålsenligt inredda lokaler för fritidshem till förfogande….bygga nytt där så är möjligt eller ”ta tillbaka” lokaler som renoveras och ändamålsanpassas……t.ex kan jag nämna en större byggnad nära en skola i storstad som var utmärkta fritidshemslokaler men fick bli ett postkontor….eller ett fritidshem (som varit dagis) och fick inhysa en del av en vuxenskola…..

  4. Jan, det funkar inte så, att man bara ”tar tillbaka” lägenheter och lokaler som idag är bostadsrätter, företagslokaler eller samlingslokaler. Sen är läget lite annorlunda. 

    Idag 400.000 barn inskrivna i fritidshem i riket. 

    När skolan blev huvudman (1998) ca 300.000 barn inskrivna i fritidshem. 

    1990 var det ca 109.000 barn inskrivna. 

    1994 flyttades 6-åringen in i förskoleklass och antalet inskrivna barn ökade markant med 50.000 barn mot föregående år till ca 178.000 barn. 

    Den tid vi nu pratar om sent 80-tal var blott 86.000 barn inskrivna i hela riket. 

    -85 när du började jobba – ca 62.000 barn. Idag har bara Stockholm mer en hälften av dem i jämförelsetal. 

    Jag ser fortfarande inte den realistiska i det du framhåller. 

    Under 2000-talet har knappt förskolebarnen fått plats i innerstan. Baracker, ”utedagis” och husbåtar har fått lösa de problemen. 

  5. Hadar hej igen! Varför så deppig? Jag är som Jan också så gammal att jag jobbat under helt acceptabla förhållanden. Om inte skolan kan ordna dessa åt oss är det väl inte bakåtsträvande att försöka tänka på andra lösningar. Vem har sagt att vi fritidspedagoger ska ha lösningen på allt? Vi är inte tillräckligt många att ta ansvaret för alla dessa barn du talar om i dagsläget. Vi får inte utrymme och inte ens befogenheten att göra det. Hur vi än har spänt oss, utvecklat och vridit oss utochin för att finna lösningar på den alltmer gigantiska arbetsbördan har det endast resulterat i att ; Oj då, de hade mer att ge låt oss också lägga till denna uppgift så att de utnyttjas maximalt!!! från arbetsgivaren. Om vi, kanske under en tid, flyr arbetsgivarens utsugning av oss och ger oss själva en arbetssituation som är hanterbar, var ser du felet? Det behöver inte vara som förr eller som i skolan utan på ett alldeles nytt och konstruktivt sätt. Ett sätt som ger brukarna makt och reellt inflytande eftersom det är de som betalar oss. Vem har t.ex.sagt att fritidsverksamhet inte kan pågå senare? Hur många föräldrar skulle inte älska att kunna ha barnen längre tid på eftermiddagen,kvällen i en miljö som var intressant lärorik utvecklande och lugn?De stressar som små blå för att pressa in sina dagar i institutionernas ramar istället för att vi möter behoven. Vad leder det till?Där har du heltider t.ex. trots att du inte harvar runt i skolan på förmiddagen. Jobba senare istället! Kontroversiella förslag men här har vi en nisch som är ganska stor tror jag.

  6. Man kan göra en delvis utflytt till baracker och bygga ut skolor och bygga nya fritidshem där det finns mark eller trots allt hitta lokaler lämpade för fritids i skolornas närhet….om bara viljan från de styrande finns så är det fullt realistiskt.
    På så sätt kan man ha kvar den större andelen fritidsbarn inom skolans väggar och trots allt skapa en bättre situation än den vi har för dagen….ett mindre antal barn som trängs i skollokaler . Alla dessa barn måste sedan få ökade resurser iform av utbildad personal m.m.Var man då skall hitta den personalen är en annan femma.
    Alla larmrapporter om outhärdliga förhållanden på många fritids runt om i landet kan ju knappast bidra till att ungdom söker sig till yrket…..ett skräckscenario är ju då att andelen fritidspedagoger är ännu mindre än de 26% som gäller idag och andelen outbildade som idag är 28% stiger kraftigt…..att jobba på fritids blir då som ”tidsfördriv”,”en kortare pina” i väntan på utbildning till det ”rätta yrket”…..
    Nu Hadar vill jag höra dina visioner om hur problemet med fritidshem skall lösas enligt dig och det skall vara realistiska förslag……så skriv inget om att du har kastat ”offerkoftan” och ägnar dig åt att på egen hand ”utbilda” barnskötare och kanske outbildade i fritidshemspedagogik…..Vad är dina kreativa lösningar?Vad i dina lösningar är realistiskt?Hur klarar sig dina kreativa förslag utan att bygga nytt och så skapa nya attraktiva,ändamålsenliga arbetsplatser? Låt oss läsa detta och begrunda!

  7. Ingrid:Det där var innovativt och skulle säkerligen kunna lyfta ut en del av ”överbefolkningen”,bra förslag.
    Jag kom nyss på ytterligare ett innovativt förslag när jag kom att tänka på hur man bygger i länder där det finns ont om mark….man bygger på höjden!
    Många av våra skolor skulle säkert kunna få någon eller några våningar till så ger vi rum för ändamålsenliga fritidslokaler.

  8. Ingrid, inte alls deppig. Jag tror på en förändring inom ramen för rådande förutsättingar. Men det krävs en omfördelning av resurser. Organisatoriska och iokalmässiga förändringar,

    Jag tror på att sortera bland oråden. Politiken, fackliga arbetet, förutsättingar, pedagogiken, arenan, föräldrarna, barnen, pedagogen osv. Jag säger inte att det Du och Jan drömmer om inte kan hända. Men jag ser själv inte möjligheterna med den vägen.

    Konsekvenserna av vad ni förespråkar har jag siat om i texten ovan. Ni får gärna hitta bra lösningar på dem! Eller visa på andra tänkbara konsekvenser.

    Kort: Är vi villiga att (mot alla realistiska odds i min värld) att rädda fritidshemmet men på bekostnad av yrkesrollen? Nästan en morlisk fråga. Men jag ser andra alternativ som kanske ger både och. Det är dock en lång väg dit. Ingen quick fix. Det är ingen revolution men kanske en upplysning eller ett paradigmskifte.

    Jag har perspektivet som förälder och pedagog. Vi har tillsammans i samlad kraft spridit en text riktad tlll föräldrar. Publicerad i en upplaga på miljon över hela sverige. Responsen nästan noll. Barnverket har ett upprop mot barngruppernas storlek som legat uppe och spridits länge. Just nu inte ens 1000 underskrifter.Föräldrar måste många gånger blunda för förutsättningarna. SKa de låta bli att gå till jobbet? Men! Vi måste få med dem rörande de stora barngrupperna.

    http://www.barnverket.nu/?p=490

    Jan, du skriver: ”Nu Hadar vill jag höra dina visioner om hur problemet med fritidshem skall lösas enligt dig och det skall vara realistiska förslag……så skriv inget om att du har kastat ”offerkoftan” och ägnar dig åt att på egen hand ”utbilda” barnskötare och kanske outbildade i fritidshemspedagogik…..Vad är dina kreativa lösningar?Vad i dina lösningar är realistiskt?Hur klarar sig dina kreativa förslag utan att bygga nytt och så skapa nya attraktiva,ändamålsenliga arbetsplatser? Låt oss läsa detta och begrunda!”

    Jag har skrivit ett hundratal texter på den här sidan. Jag tror att du hittar svaren på dina frågor där. Jag tror att jag har täckning och argument för det mesta jag skrivit. I grunden tror jag på pedagogiska lösningar även på de logistiska problemen. Påvisandet av konsekvenser och effekter av olika vägar.

    Tack igen för diksussionen. Den utvecklar på ett eller annat håll. På ett eller annat sätt.

    Ska också säga att sidan tacksamt tar emot texter för ev publicering. Fundera Jan, eller Ingrid, om du eller ni tillsammans vill författa en text och gå in lite djupare i analys av konsekvens och effekt av vägen ni ser. Jag är uppriktig när jag säger att jag är nyfiken på att höra mer.

  9. … jag undrar vad som är möjligt i relation till lagstiftning och författningar?
    … jag undrar vad ”politiken” faktiskt vill med den här verksamheten?
    … jag undrar varför vi fritidspedagoger alltid tar ansvar för dåliga politiska beslut?
    … jag undrar vem som skall betala lönen till fritidspedagogerna och/eller grundlärare/fritidshem om verksamheten förläggs utanför skolan? (se lagstiftningen).
    … jag undrar I VEMS NAMN DENNA DEBATT TALAR – barnens eller de vuxnas behov?

    Vänligen
    Malin Rohlin

  10. Hej Malin roligt med en ny röst i debatten. Vems röst ??ja för min del är det blandat. Jag älskar fritidspedagogyrket som det var till för ca 10 år sedan. Jag har jobbat vidare i tron att politiker skulle inse det som höll på att hända, men nej. För min egen del hoppade jag av vansinneskarusellen för drygt ett år sedan och jobbar nu i kommunens kvalitetspool. Jag har en stor tjänst och tack vare den jobbar jag mestadels i förskolan. Uppdraget” halverat” men till samma lön. Jag vill kunna jobba med fritids men ingenting där gör mig stolt. Jag utbildar mig på ålderns höst(fyra år till pension) till ateljerista och har bara sista terminen kvar. Därför känner jag att jag gör ett gott jobb numera. Men i den verksamhet jag lämnade är ju alla dessa barn!!! De har en miljö som är på gränsen av vad en människa kan klara de får inte det vuxenstöd som de har rätt till de är utan talan gentemot politiker och föräldrarna sitter i en rävsax. Så både för deras skulloch för personalen behövs en debatt. Jag slänger fram ideér som jag skulle kunna tänka mig det. Ingenting är roligare än respons, kritik och andras funderingar och förslag.

  11. Hadar! Hur länge ska vi vänta innan framtiden blir vår? för att citera nån gammal progglåt.
    Det som sker med våra barn just nu är det som sker!!! för dem är 2-3 år hela den tid de är på fritids. Nu har det alltså gott ca 10 år med allt som du efterlyser. Vi har protesterat organiserat om oss till förbannelse och jobbat som små skållad råttor för att nåupp till utopiska mål. Vad beror det på att vi inte får mer respons från föräldrarna t.ex. Det är för att de är i en beroendeställning och för att vi alltmer identifieras som lärare. Konflikter eller kritik mot oss kunde kanske drabba deras barn. Tiden räcker inte till. Amorteringar och lån för snuskigt dyra boenden kräver att fler och fler heltidsarbetar. Var möter vi det behovet? Vi är ju redan nu fråntagna vår yrkesroll. Vår kunskap om vad barn behöver kan dock ingen ta ifrån oss. Om man hårddraget liknar det som händer barnen för ”misshandel” så kan vi väl inte jobba med det?Detta är lite tillspetsat så klart.

  12. Ingrid,

    Vänta och vänta. Krävs givetvis en del agerande istället för att reagera så mycket. Jag är övertygad om att påvisandet av (fritidshems)pedagogiska effekter för fritidshem, skola och barn är vägen. Att lämna fritidspedagogiken för fritidshemspedagogiken är ett första steg. Där finns fritidshemmets didaktik och pedagogik tydligare precis som Malin Rohlin (ovan) skriver om i senaste Tidningen Fritidspedagogen

    http://www.lararnasnyheter.se/fritidspedagogen/2012/11/02/fritidspedagogik-eller-fritidshemspedagogik

    Malin lyckas ovan i korta ordalag sammanfatta en del av det jag broderar ut i lite för långa meningar.

  13. Hadar: Tyvär har du en ”romantisk” syn om vad politiker tar till sig……det absoluta kaoset måste först uppstå innan ”väljartrycket” kan leda till någon form av förbättring…..jag kan berätta att så illa som läget är på många skolor idag förutsade jag och mina kolleger redan i slutet av 80-t början på 90-t i alla de ”konsekvensbeskrivningar” vi ålades av den tidens makthavare att skriva…totalt bortkastad arbetstid och skrivelser som ändå förmodligen aldrig lästes av de som kunde gjort en skillnad.

  14. Jan , lustigt att du använder det uttrycket. Romantisera. Att idealisera och ge en lyrisk skildring är precis vad du och Ingrid gör när ni skriver om hur det gosades i soffan och andra guldkorn. Jag säger inget om det. Mer än att det är en återkallad minnesbild. Vilket gör att det i mina öron blir en idealisering. 

    Den verkliga bilden, Jan, om min eller fritidspedagogik.se:s relation, kontakt  med riksdags- och regeringspolitiken – utbildningspolitiken i synnerhet – har du ingen aning om. 

    Jag vet att att du och dina kollegor kunde förutse utvecklingen. Jag vet också att ”ni” inte lyckades påverka politiken. Jag tänker inte sitta här om 15 år och säga att inget hände trots att jag gjorde det jag ålades att skriva. 

    Att sitta i boxen och försöka flytta den är är mycket svårare än att kliva ur den först. 

  15. Jan jag trodde att skolans övertagande var en ekonomisk grej men att vi med vår kunskap om barn skulle kunna utnyttja detta arbetssätt maximalt och verkligen tillföra skolan en stor och saknad bit. Det gjorde vi också till en början men nu är DEN TIDEN FÖRBI!
    Klockan går inte bakåt det enda vi vet med visshet är att ingenting består allt ut/eller avvecklas.
    Tiden är inne för ett paradigmskifte som du så vackert skriver Hadar. Det går inte att lösa våra dilemman med gamla metoder.
    Förutsättningarna för fritids som vi känner det finns inte längre. Hur gör vi då? Står vi och bockar och tar vad vi får eller kastar oss ut i ovissheten med öppna sinnen?Barnen finns kvar deras behov är våra. Människa stor som liten kräver vissa grundläggande byggstenar. Vi som pedagoger kan inte stå för en verksamhet som inte fyller ens de elementära kraven.

  16. ”Den verkliga bilden, Jan, om min eller fritidspedagogik.se:s relation, kontakt med riksdags- och regeringspolitiken – utbildningspolitiken i synnerhet – har du ingen aning om.”
    Hej Hadar! Vad rätt du har när du skriver agerar! Det är vad som krävs NU. Vi kommer att bli obekväma och betraktade som gnälliga kverulanter. Men, detta du nämnde här ovan låter så spännande. Vad menar du har du kontakter som kan komma att göra skillnaden för fritidspedagogerna?!Flera partier bl. a. mitt (tyvärr inte så stort) har en helt annan syn än rådande folkpartiet. Vad kan lyfta en fråga som vår till att bli högsta prioritet? Detta är något som du gärna får dela med dig om det går .Min högsta önskan är verkligen inte privata alternativ utan det kan vara en framkomlig väg när alla andra är blockerade. Den vägen var tänkt för att vi själva ska få sätta agendan för det jobb vi åtar oss. Kan du dela med dig?

  17. Ja,Hadar………..det där lät faktiskt intressant….vad har du för kopplingar till ”etablissemanget” som inte vi hade? Har man sagt A så brukar även ett B avtvingas……
    Kan ju knappast vara någon/några kontakter gällande J.Björklund och hans gelikar i Alliansen då de bara undviker frågan som politiker alltid gjort genom att som Björklund ”hänvisa” till kommunerna och skylla ifrån sig ansvar……gissar att du syftar på miljöpartiet och vänsterpartiet och kanske t.ex Gustav Fridolin som tidigare uttalat positvt i debatten.

  18. Ännu mera funderingar kring den ”bomb” du släppte….”…det jag ÅLADES att skriva”.Skriver du inte ”av egen kraft”??? Är du ”spökskribent”?Är det politiker i ”fiendeland”(läs Alliansen) som har avvikande åsikt i frågan som inte vill ”synas”???

  19. Hej!

    Att V och MP är våra starkaste kort är ingen hemlighet. Sen finns det inom alla partier bla i utbildningsutskottet politiker som har avvikande åsikter från alliansen.

    Vi har kontakt med några och bistår varandra med information och kunskap, om jag säger så. Att stärka oppositionen är en väg att gå, Ett arbete som inte syns, som Eva-Lis Sirén brukar säga. Men det är en del av flera parallella och viktiga ”maktfaktorer”.

    Ingen bomb, inga spöken. Men hårt arbete för andra vägar fram.

  20. Vad spännande. Jag tror på att ”lobbying! eller vad man kan kalla detta kan vara en väg framåt. Vi får verkligen hoppas på ett regimskifte till valet. Det ska bli intressant att se hur högt de törs prata om fritids situation. Lycka till och hälsa att det är bråttom. Tappa inte sugen alla krafter behövs!!! 😉

  21. ”Starta fristående skola, förskoleklass eller fritidshem
    För att starta en fristående skola, förskoleklass eller fritidshem behövs ett tillstånd från Skolinspektionen. Här finns mer information om hur man ansöker och om hur en ansökan behandlas.”

    Jag googlade på Skolinspektionen Fritidshem så här står det bland mycket annat.
    ”Så ansöker du
    Du ansöker enklast med hjälp av vårt webbformulär. Ansökan om att starta fristående skola, förskoleklass eller fritidshem ska ha inkommit in till Skolinspektionen senast den 31 januari året innan skolan ska starta. I ansökan ska det tydligt framgå att eleverna kommer att få en utbildning som bygger på skollagens och läroplanens värden och mål.”
    Det står också hur och med vilka kriterier en ansökan bedöms. Det är dock inte omöjligt. Jag tror att t.ex föräldrakooperativ eller fritidspedagoger i kooperativ skulle kunna fungera. Varför finns annars möjligheten?Är det någon som läser detta som arbetar så här hör gärna av er med för och nackdelar.

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*