Matilda fortfarande borta

Det är nu lite mer än två veckor sedan som Kommunal släppte sin Matilda rapport om den alarmerande situationen på landets fritidshem. Den fick sina femton minuter i medias rampljus och är i skrivande stund med stor sannolikhet mitt uppe i förträngningsprocessen hos dem som faktiskt har makt att påverka.

Nej, det fanns givetvis inga förväntningar om några omedelbara förbättringar eller löften, man har blivit luttrad med åren. Precis som rapporten beskriver i sina inledande stycken är den sorgligt att säga inte den första rapporten med samma fakta och slutsatser kring temat fritids kris. Den ”bekräftar och fördjupar bilden”. Igen. Varför?

Redan år 2000 skrev Skolverket att fritidshemmens resurser har beskurits långt bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras. 2008 beskrevs situationen vara av en sådan art att även regeringen måste uppmärksammas på behovet av kvalitetshöjande åtgärder i fritidshemmen.

2008 är förövrigt ett intressant årtal i sammanhanget. Då, när all denna kunskap om förhållandena på fritidshemmen, behoven som finns och vilken kapacitet de besitter låg i helt öppen dager, är samma år som regeringen släpper sitt betänkande ”Legitimation och skärpta behörighetsregler” (SOU 2008:52)

Dvs, betänkandet som kom att totalt sopa undan benen på den enda yrkeskategori som besitter adekvat utbildning och erfarenhet för att bedriva den läroplansstyrda fritidshemsverksamheten. Utbildade tillsammans med de lärare och förskollärare som utredningen också infattade.

Enmansutredningen som skulle syfta till att höja personalens kompetens inom skolväsendet och därmed verksamhetens kvalitet och elevernas måluppfyllelse. Det är alltså ett kapitalt misslyckande som sker i och med den inhoppade utredarens plötsliga och oklara beslut att i en enda bisats helt enkelt slänga ut de mest kompetenta och drivna på området fritidshem.

Ett eget initiativ som totalt missar detta fält inom skolväsendet som till och med står tryckt på omslaget av läroplanen för grundskolan. Inkompetens, likgiltighet eller beräknande?

Hade regeringen verkligen ingen plan för fritidshemmen?

Rapporterna har sedan fortsatt komma och media rapportera. Skolinspektionen larmade om situationen i sin rapport Kvalitet i fritidshem (2010). och nu då ”Har någon sett Matilda”, med underrubriken ”Vad fritidshemmen är och vad de skulle kunna vara”.

Kommunal har gjort ett gott arbete med att ännu en gång sammanställa kunskaperna. Lärarförbundets Eva-Lis Sirén dundrar i gårdagens GP att det är hög tid att ge fritidshem bra villkor. Flera ledande skolpolitiker har radat upp skäl till varför fritidshemmens och pedagogernas funktion är så viktig.

Det finns egentligen inte mycket mer som går att tillägga längre. Situationens allvar kan inte understrykas tydligare. Behoven är stora och kräver omedelbara insatser. Ett dödsfall på fritids har av inblandade redan satts i samband med stora barngrupper. Nu senast försvann ett barn från sin skola i Göteborg i nio timmar utan att någon höjde ett ögonbryn förrän det var försent. Hur lätt är inte det hänt i barngrupper som är ofattbart stora.

Jag hade påbörjat en text som skulle kommentera innehållet i Matilda rapporten men insåg snart det meningslösa att återge sådant som redan sagts så tydligt, så många gånger förut. Vad är problemet?

Jag vet ärligt talat inte vad som ska krävas för att de som sitter på de högsta besluten över våra skolbarns utveckling, undervisning och säkerhet ska vakna. Är man verkligen så ointresserad, så likgiltig?

Regeringens primära språkparti i skolfrågor släpper sitt skolpolitiska program med all denna bakgrund utan att nämna fritidshemmen en enda gång. Inte ens under kapitlet skolans sociala ansvar. Ett område som verkligen och i synnerhet omfattar fritidshemmen.

Spännande dock att yrkes och studievägledare får ett alldeles särskilt omnämnde i programmet. En yrkesgrupp som annars användes som slagträ en gång då utbildningsministern skulle förklara varför fritidspedagoger i sin roll på skolan inte fick legitimation, vi var vid det tillfället likställda. Men nu är det plötsligt ”viktigt att studie- och yrkesvägledningen kännetecknas av hög kvalitet och tillgänglighet, även i grundskolan”. Men sen är de ju klart organiserade fackligt av Lärarnas Riksförbund…

Men inte ett knyst om fritidshemmen med sina drygt 400.000 inskrivna barn och inte ett ord om fritidspedagogerna som av flera sakkunniga från olika håll och plan alltså återkommande omvittnas vara viktiga för måluppfyllnad, utveckling, likvärdighet, mobbingförebyggande arbete och till och med samhällsekonomi (föräldrar kan förvärvsarbeta) och mot brottslighet. Varenda krona investerad i fritids ger samhället mer tillbaka i det långa loppet.

Bland de försvinnande få konkreta förslagen som gäller fritids handlar det om att lärare, isynnerhet med praktisk/estetisk bakgrund, ska få fylla ut sin tid på fritidshemmen. Allra helst ska därför fritidspedagoger gå lärarlyft. Vilket är dåligt av flera anledningar.

Främst att de ekonomiska förutsättningarna att gå lärarlyft av något märkligt skäl är usla, vilket inte minst ensamstående föräldrar fått erfara som tvingats neka erbjudande om vidareutbildning.

Sedan är också t.ex musiklärarna i gång med sitt eget uppror kring sin dåliga arbetsmiljö (det är inte mindre stress på fritids). Ett annat dokumenterat dåligt bekymmer är att ett ämneslärare kan få ambulera runt på flera skolenheter av ekonomiska skäl.

Jag har hör från och om många lärare som alls inte vill arbeta på fritids som ändå mer eller mindre kommenderats dit mot sin vilja på strötimmar vilket inte är bra för långsiktighet eller kvalitet. Inte heller att det anställs många outbildade på fritidshemstjänster som egentligen vill arbeta med något annat.

Fritidshemmen behöver akut sina fritidspedagoger.

Härnäst från skolministerns skrivbord inväntar vi beskedet om hur behörighetsförordningen skrivits om för att åter ge fritidspedagogerna ansvaret för sin egen verksamhet. Vi kan hoppas att ministern hunnit läsa och tagit till sig något av den stora mängd dokument som skrivits.

Om inte annat har Miljöpartiet och Vänsterpartiet däremot uppenbarligen ägnat betydande tid och kraft att sätta sig in i frågan har lämnat in två pålästa förslag till riksdagen som vi kommer att avhandla i en kommande text.

Så för att den betygsivrande ministern inte ska riskera omdömet ”läst men ej förstått” situationens allvar hoppas vi att Utbildningsdepartementet denna gång ansträngt sig lite för att inte göra om samma misstag som sist. Det finns inga ursäkter längre.

Ta denna gång fritidshemmens uppdrag på allvar och tillvara fritidspedagogernas kompetenser och utbildning.

Så att vi inte bara vet var Matilda befinner sig, utan även kan erbjuda henne den goda fritidshemsvistelse som hon är utlovad enligt skollag och läroplan.

About Micke Andersson 37 Articles
Fritidspedagog från och verksam i Helsingborg.

1 Kommentar

  1. Hej Micke!
    Matilda är och förblir borta i den organisation som nu råder. Det värsta är att jag som pedagog är ansvarig. Självklart ska vi ha ansvar det ingår i alla jobb men detta som läggs på fritids är horribelt oetiskt och fruktansvärt tröttande. Vi ska ha ansvar för att utveckla den pedagogiska verksamheten vi skall se till att barnen utvecklas och får det de behöver när de behöver det. Vi ska vara garanten för att barnen har det tryggt stimulerande och ingår i ett demokratiskt sammanhang. Inget av ovanstående mått på kvalitet uppfylls i verkligheten. Vad blir då konsekvensen? Jag valde att lämna verksamheten. Inget lätt beslut. Det tog flera år av vånda.
    Så slog det mig häromdagen att vi måste söka vägar som är helt outforskade. Vi måste pröva att stå på egna ben och erbjuda oss att arbeta med ett uppdrag som vi kan behärska enligt kriterierna ovan. Om detta inte erbjuds oss kanske vi kan erbjuda våra tjänster privat.
    Jag är rosenröd i min själ men vad står annars tillbuds om vi vill vara stolta med vad vi gör?fritidspedagogkollektiv eller – kooperativ som sätter agendan tillsammans med föräldrar och barn. Hur exakt detta skulle gå till är jag inte kapabel att tänka ut. Kanske tillsammans med företagskonsulter eller andra vana företagare. Vi skulle iallafall slippa ur den rävsax som både pedagogerna och brukarna sitter i. Eller vill alla jobba i kommunen?

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*