Det är inte tillräckligt!

Så kom den till slut, något försenad. Promemorian med den utlovade och emotsedda förändringen (eller ”undantagsbestämmelsen”) som ska ge fritidspedagogerna sin behörighet åter.

Fast det mest uppseendeväckande i den är dock att regeringen erkänner, öppet och ärligt, i offentliga dokument, att de utan omsvep eller hänsyn medvetet berövat yrkesgrupper deras tidigare behörighet (utbildning) att arbeta och undervisa i sina respektive verksamheter. Det på ett aldrig tidigare skådat sätt . Därigenom sliras vådligt, kan jag tycka, på regeringsformens 1 kap 2§ när arbetsgivare ur det blå fick skäl och utrymme att börja avskeda akademiskt skolade pedagoger. Inte mycket till respekt, trygghet eller omsorg för medborgare här inte.

Förändringen är måhända en början, men ett undantag är inte tillräckligt. Inte på långa vägar.

Behörigheten är iallafall återlämnad fritidspedagogerna att få ansvara för sin egen verksamhet. En läroplansstyrd verksamhet (bestämt redan i LPO94) inom skolväsendet där fritidspedagogen är den enda tillgängliga högskoleutbildade expertisen.

En yrkeskategori som minst sedan fritidshemmet överfördes från socialtjänstlagen (1995) arbetat i nära samverkan med och för komplettering av skolan – i skolan – i samma lokaler – i samma arbetslag som lärare och förskollärare efter samma styrdokument. Med utbildning anpassad därefter. I dagsläget får verksamheten anses vara totalt integrerad.

Inlemmandet av fritidshemmet i skolväsendet har varit en pågående process som inleddes i början på 1990-talet i vilken fritidspedagogen skulle vara den akadamiskt utbildade undervisaren som också skulle fungera i samverkan med skolan under hela dagen.

De större kraven på verksamheten och personalen började således inte plötsligt ställas i och med den nya lagen. De var redan sedan länge ett faktum och skulle säkert varit del av nya skollagen mycket tidigare om inte omarbetningen av den dragit ut på tiden p.g.a regeringsskifte m.m.

För övrigt ställs nya krav i skollag och läroplan på skolsystemet i sin helhet och borde i rättvisans och jämlikhetens namn inte drabba en enskild yrkesgrupp fatalt men skona övriga.

Men det var iallafall under dessa premisser som tusentals duktiga och dugliga pedagoger under flera års tid lockades att ta studielån och gå den barn och ungdomspedagogiska utbildningen i syfte att arbeta som fritidspedagoger. Så som utbildningen var tänkt och marknadsfördes. En specialdesignad utbildning, just för skolväsendet, med goda anställningsmöjligheter, men med få, om ens några andra möjliga användningsområden. Nu en utbildningsmässig frysbox och återvändsgränd.

Kommuner var skyldiga att anställa fritidspedagoger för den undervisning de i huvudsak skulle bedriva enligt förra skollagen (1985:1100). Just det, skollagen beskrev, i klartext, att fritidspedagoger bedriver undervisning.

Även att det ej gick att anställas som fritidspedagog längre än ett år i taget utan adekvat utbildning. Det vill säga jämställt samma status förskollärare och lärare fortsatt åtnjuter.

3 § Kommuner och landsting är skyldiga att för undervisningen använda lärare, förskollärare eller fritidspedagoger som har en utbildning som är avsedd för den undervisning de i huvudsak ska bedriva.

4 § Behörig att anställas som lärare, förskollärare eller fritidspedagog i det offentliga skolväsendet utan tidsbegränsning är
1. den som har svensk lärarexamen, respektive barn- och ungdomspedagogisk examen som regeringen med stöd av 1 kap. 11 § högskolelagen (1992:1434) har meddelat föreskrifter om, eller motsvarande äldre utbildning, med huvudsaklig inriktning på den undervisning anställningen avser, eller
2. den som av Högskoleverket har fått ett behörighetsbevis enligt vad som föreskrivs i 4 a och 4 b §§.
Den som inte är behörig får ändå anställas utan tidsbegränsning, om det saknas behöriga sökande och om det finns särskilda skäl samt om den sökande har motsvarande kompetens för den undervisning som anställningen avser och det dessutom finns skäl att anta att den sökande är lämpad att sköta undervisningen. Lag (1999:887).

5 § Den som inte uppfyller kraven enligt 4 § får anställas som lärare, förskollärare eller fritidspedagog för högst ett år i sänder.Lag (1997:1212).

Den mest ironiska twisten i lagskrivningen om att fritidspedagoger undervisar är underteckningen av Jan Björklund i egen hög person. Något år senare heter det tydligen ”April, april!”.

Så fritidspedagogen är en yrkeskategori lika akademiskt och praktiskt väl bevandrade i skolväsendets läroplaner, lagar och regler som sina kollegor lärarna och förskollärarna.

Lika motiverade och kompetenta att planera och undervisa en pedagogisk verksamhet i skolväsendet som syftar till utveckling och lärande genom inhämtande av kunskaper och värden.

Inte minst av den självklara anledningen att de gått i samma högskolor. På samma nivå, mer eller mindre lika länge som läraren och förskolläraren. I vissa fall kan det skilja så lite som en enda liten utbildningspoäng mellan inriktningarna. Vill man nu göra gällande att fritidspedagogens grundutbildning är otillräcklig blir det svårt att inte samtidigt underminera lärarens och förskollärarens.

Det är här i det stora ursinnet kommer sig, att en utbildningsminister i ett plötsligt infall gått över lag- och förordningstexterna med Tippex i efterhand och helt sonika utraderat ordet fritidspedagog. Därigenom ogöra en lång process som var i sitt slutskede, lämnandes en flerårig utbildning helt värdelös.

Att det knorras på Utbildningsdepartementet över att behöva backa i sin ofelbarhet är tydligt då de anser sig tvugna att i promemorian noga påpeka att fritidspedagogen föreslås ”få bedriva och ansvara för undervisningen i ett fritidshem trots att han eller hon inte är legitimerad och behörig för undervisningen enligt skollagen och förordningen”.

Fast vad gäller obehörigheten på fritids är det, som visat, regeringens eget nya hittepå. Legitimation för undervisning i fritidshem existerar inte (ännu) i den nya förordningen, så behörigheten avser skolämnen. Därför är en fritidspedagog redan i allra högsta grad behörig och redo att ansvara på fritidshem, allra minst.

Det vore ju om möjligt än mer diskriminerande av regeringen om förskollärare och lärare utan mankemang kan bli behöriga, med alla fortbildningsmöjligheter intakta därtill, med examen från anno dazumal, men inte fritidspedagogen med en i sammanhanget modern grundutbildning.

Lärare kan legitimeras, får betygsätta, i ämnen de varesig undervisat eller läst. Men en fritidspedagog skulle alltså inte få ansvara för något överhuvudtaget, ens med sin treåriga utbildning. Svindlande departementslogik.

Resultatet har blivit att fritidspedagoger med otaliga högskolepoäng, inte minst i praktiskt/estetiska ämne, ej ens får avgöra självständigt ifall sjuåringar ska få måla med vattenfärger någon gång under dagen. Professionella yrkesutövare med mångårig erfarenhet och expertis att väva in ämneskunskap i en praktisk kontext, så som barnen så väl behöver i fritidshemsåldrarna. Med viktig kompetens också för värdegrunds och det sociala arbetet t.ex mot mobbning.

Den som vill kan ju lägga samman och jämföra hur mycket tid en elev under sin skolgång tillbringar t.ex i en musiksal och bildsal kontra befinner sig på fritids. Var borde tyngdpunkten då ligga i den pedagogiska undervisningsgrunden i dessa åldrar?

Ett krux påstås vara att verksamheten på fritidshemmen numera benämns undervisning i den nya skollagen, vilket den inte gjorde innan (fast fritidspedagogen var som sagt undervisande enligt tidigare lags formulering).

Här misslyckas regeringen kapitalt att göra skillnad på fritidshemmet å ena sidan och den akademiskt utbildade fritidspedagogen å den andra. Det är inte liktydigt att fritidspedagogen i sin profession skulle vara utan mål och kompetens bara för att reglerna för anställning på fritidshem ej efterlevts. Eller att verksamhetens uppdrag och syfte ansetts vara, eller tolkats, lösare av skolledare som haft dokumenterat dålig koll på vad som faktiskt gäller. Tvärt om.

Fritidspedagogen har varit garanten för att skollagen ska uppfyllas på fritids redan i sin tidigare version:
”Skolbarnsomsorgens uppgift är att komplettera skolan samt erbjuda barn en meningsfull fritid och stöd i utvecklingen

För bedrivande av förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall det finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.” (skollagen 1985:1100)

Regeringen gick måhända endast efter den makalöst bristfälliga information de tillhandahölls om fritidspedagoger och fritidshem i betänkandet ”Legitimation och skärpta behörighetsregler” (SOU 2008:52). Där utredaren till och med har mage att påstå att det inte finns några särskilda behörighetsregler för att arbeta på fritidshem. Om man då bortser från vad skollagen sa om den barn och ungdomspedagogiska utbildningen som krävdes för att få anställas längre än ett år i taget. Det som Björklund också skrivit under på.

Att utredaren inte såg någon tydlig ansvarsfördelning på fritids, såg oklarheter kring yrkesrollen och fann ingen skärpning av krav på verksamheten, förutom då att skollagen var lika uttrycklig om fritidspedagogers ansvar som andras, med ett tydligt uppdrag att komplettera skolan och ganska precis blivit lyft från socialtjänstlagen och blivit en del av skolväsendet med läroplan. Om det finns något område där kraven skärpts och ansvaret tydligare de senaste åren är det väl just för fritidshemmen!

Här tror jag på Mikael Damberg (S) som i en interpellation förklarade att när Socialdemokraterna röstade genom legitimeringsreformen för förskollärare och lärare var det med klausulen att arbetet skulle gå vidare med att legitimera andra yrkesgrupper. Som till och med särskilt pekade ut fritidspedagoger. Att slutföra processen som påbörjats två årtionden tidigare.

Men någon gång efter mars 2009 måste utbildningsministern tydligen gjort motsvarigheten till att vandra ensam upp på ett berg och tala med en brinnande buske för att sedan predika ett radikalt vägskifte.

Fast istället för att återvända som en respekterad budbärare blev det istället i formen av en bilhandlare som nu plötsligt påstår att en motor inte ingår i bilköpet.

I promemorian anger Utbildningsdepartementet förresten ytterligare ett skäl till sin ändring, förlåt, sitt undantag.

De har först nu upptäckt att det kommer saknas en stor andel behöriga lärare och att det troligen kommer ta mycket lång tid innan behoven täcks.

1. att det saknas folk som söker sig till utbildningarna lär inte bli bättre av att de som är utbildade, som fritidspedagoger, behandlas som skit.

2. varför skulle någon vilja söka sig till en utbildning som inte tillerkänns något värde i skolsystemet? Många fritidspedagoger har uppgivit att de inte hade övervägt att arbeta i skolan om inte den inriktningen hade funnits. Dessa beslut utarmar alltså rekryteringsbasen för skolan.

3. en så dålig uppfattning om nuvarande och framtida personalbehov, luddig kunskap om fritidshem och pedagoger skvallrar tydligt om mycket bristfälliga konsekvensanalyser i förarbetet.

Det kan inte ha undgått någon, inte minst efter Kommunals Matilda och många andra rapporter, att fritidshem har en mycket viktig roll i skolan, för barnen och för samhället.

Allt fler inser att fritidspedagoger med sin kompetens och yrkesroll kan göra stor skillnad i skolväsendet med sitt arbetssätt och unika perspektiv. För bättre skolresultat.

Allt detta slarvas bort i en otroligt dåligt underbyggd reform där konsekvensen blivit att fritidshemmen utarmas till den grad att de rent av kan utgöra en fara för barnen i dem.

Man har i reformprocessen överhuvudtaget inte brytt sig om att undersöka fritidshemmens och pedagogikens möjligheter innan allt kasserades.

Detta är oacceptabelt.

Det är oacceptabelt och orimligt att fritidspedagogen bara tillåts vara halv, om ens det, när det finns så stor potential inom den egna yrkesrollen. Fler perspektiv berikar undervisningen och barnens utvecklingsmöjligheter.

Fritidshemmens uppdrag måste tas på större allvar, ansvariga pedagoger behöver vara på samma nivå som övriga undervisande inom skolan, legitimerade. Av samma anledningar, för att bibehålla en hög kvalitet och bredd på skolväsendet i sin helhet och in i framtiden.

Så nej, ett undantag är inte tillräckligt.

Vilka kommer kliva fram och ta ansvar där det saknats? Som agerar när andra bara snackar? Som gör det som är rätt.

About Micke Andersson 37 Articles
Fritidspedagog från och verksam i Helsingborg.

7 Kommentarer

  1. Vad har vi som inte de på utbildningsdepartementet har? Jag menar då vi förstår det absurda i hela detta förfarande och synen på fritidspedagogen och vår verksamhet medan de verkar sakna den helt. Tack Micke för en väldigt bra text!

  2. Tack för ditt engagemang och driv! En otroligt välskriven text som tydligt visar på vilka problem vi som fritidspedagoger kämpar med… Jag hoppas att texten sprids via andra media så att den stora massan inser hur absurd hela denna situationen är och att utbildningsdepartementet snott in sig i en förfärlig röra av okunskap.

  3. Det är bara att hålla med om det som skrivs här ovan. Jag frågar som jag brukar, VAR ÄR REPRESENTANTERNA FÖR DE ANDRA I ALLIANSEN?????????????som tyckte som folkpartiet, eller?
    Folkpartiet har fått härja fritt i utbyte mot VAD????????????
    Vilka frågor var viktigare att få igenom än skolfrågorna????
    Nu tycker jag att alla som bär ansvaret för att ha raserat svensk skola skall få bära hundhuvudet.
    Det är inte mer än rätt när vi och barnen får bära konsekvenserna.

  4. Jaha,nu har då Fredrik Reinfeldt och Moderaterna vaknat upp ur sin vinterdvala och i brist på lösningar för den eskalerande arbetslösheten söker man att fokusera på skolan och lovar ”guld och gröna skogar” om man får fortsätta att regera efter 2014 och man vill ta dagens moderna skola tillbaks några årtionden genom att tidigarelägga betygssättning och öka pressen på barn och lärare ytterligare…..man lovar ökade resurser…….men det stora felet är att man pratar om flumskola och när det kommer till krita så ökar inte resurserna till skolan som behövs för att förbättra de kunskaper som skall mätas i tänkta betyg……det blir som den gamla barnsagan ”Mäster Skräddare”,”det bidde inte en vante,det bidde bara en tummetott….”

  5. Ja, eller hur? Roligt att se ditt namn igen Jan! Som jag skrev i min lilla saga så går det inte att bygga ett solitt bygge när man använder fel material till grunden. Det bidde som du så bra framställt det ingenting.
    Snopet va?

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*