Fritidspedagogens verksamhetsfält (Join the revolution)

Jag tror att vi måste definiera vad som är fritidspedagogens verksamhetsfält. Vad som är ramen för vad vi ska fylla med vår utbildning och kompetens. Varför tror jag att det är viktigt? Jo, för även här finns, enligt mitt synsätt, tveksamma uppfattningar och tolkningar av uppdraget. 

För det första måste vi definiera tiden under dagen. Vi har fritids egen tid som ligger utanför den obligatoriska skoldagen. Vi har också samverkanstiden. Den tid som finns för ett tydligt möte av de pedagogiska synsätten. Ett pedagogiskt möte. Dessa två delar är skilda uppdrag, enligt mitt sätt att se. Men det innebär inte att vi ska spela myten om ”de dubbla yrkesrollerna” i handen. Här känner jag att många skolledare och politiker går vilse. Man vill eller kan inte skilja på fritidshemmets egen verksamhet och den del av dagen då vi samverkar. Ur huvudmannens eller ledningens perspektiv hör jag sällan att man försöker definiera vad som skiljer uppdragen åt – och hur de hör ihop. Yrkesrollen ska dock vara densamma!  

Att stärka fritids innebär också att stärka fritidspedagogikens plats i relation till elevernas processer mot skolans mål. Som fritidspedagog har jag ingen som helst ansvar för att eleverna ska uppnå kursplanens mål. Det betyder inte att jag inte kan vara behjälplig barnet i hennes processer mot sina (av skolan ålagda) mål. Hur detta ska göras är också en nyckelfråga. 

Vad innehåller ”komplementet till undervisningen” ur fritidspedagogens perspektiv? Utifrån sin utbildning och utifrån uppdraget?

-> att hålla i skolans kursplanelagda undervisning är kompensatoriskt. 
-> att vara en resurs i klassrummet kan vara i frekvens med uppdrag och utbildning. Men. Oftast inte erfarenhetsmässigt.  Det är ofta ”bara” en integration av pedagoger. 
-> att ha fritidstid kan vara ett komplement till undervisningen. Det kan också vara en segregation av de pedagogiska synsätten. 

Många sätt kan motiveras om man tagit sig tid att tolka och omsätta uppdraget. Det som inte är ok är när reproduktionen av rollen som resurs eller assistent är starkare än uppdraget. 

Samverkanstiden är viktig att definiera. Men den bild jag möter bland rektorer, är att de i första hand vill prata fritidstiden. Eftermiddagens verksamhet. Det kan förvisso vara en bra ingång till samverkansdiskussioner. För i fritidshemspedagogiken finns komplementet till undervisningen. 
Under följande läroplansrubriker ryms fritidshemmets uppdrag:

 Grundläggande värden
Förståelse och medmänsklighet
Saklighet och allsidighet
Likvärdig utbildning
Rättigheter och skyldigheter
Skolans uppdrag (och fritidshemmets!)
God miljö för utveckling och lärande

Normer och värden
Kunskaper
Elevernas ansvar och inflytande
Skola och hem
Övergång och samverkan
Skolan och omvärlden

Utifrån dessa punkter ska vi definiera vårt uppdrag. Utifrån skollagen för att sedan koppla dem till vår utbildning och kompetens. Sen ska vi fördela denna massa av kompetens och uppdrag över vad jag kallar ”fritidspedagogens verksamhetsfält”. 

Rektor är fritidshemmets pedagogiska ledare. Vi som fritidspedagoger ska bidra med att synliggöra vår kompetens och tolkning av uppdraget. Rektor ska organisera och vid behov omstrukturera för att ta fritidshemmets uppdrag på allvar. 

Min erfarenhet är att vi ofta måste frångå både vår utbildning och vårt uppdrag enligt läroplanen under tiden för samverkan med skolan.

Men vad är samverkan? Detta har jag skrivit om i texten ”integration, segregation eller samverkan?”

Många gånger hör jag att samverkan skulle vara att fritidspedagoger finns i klassrummet och lärare i fritidshemmets verksamhet. Att gästspela i vandras verksamheter betyder inte per automatik att vi bedriver pedagogisk samverkan. Samverkan är pedagogiska mål där alla speciella kompetenser bidrar till en mer eller mindre gemensam uppgift. Från ett övergripande perspektiv kallas denna uppgift utbildning. Definitionen av utbildning är bred och är inte bara kopplad till kursplaner. Men under den obligatoriska skoldagen när eleverna jobbar mot kursplanens mål blir ramen för utbildning snävare. Det betyder inte att fritidspedagogen ska frångå sin utbildning och sitt uppdrag. 

Om vi ska stärka fritids måste vi lyfta fritidshemmets verksamhetsfält som fritidspedagogens viktigaste ansvar. Verksamhetsfältet, enligt mitt urval, är de delar av verksamheten vi tydligt kan koppla till vår utbildning. Att arbeta med barns fritid och personliga lärande. Fritidstid innan och efter skolans dag. Raster. Kanske tom att jag vill tillskriva fritidspedagogen ansvar för de så kallade ”övergångarna” i verksamheten. I hallen, efter gymnastiken, påväg till lunchen osv. De situationer som många elever upplever mest otrygga under dagen. Varför skulle vi svära oss fria från dem som de relationsskapande pedagoger vi är? Vi som har värdegrund och samspel i fokus?

Att komplettera regelrätta lektioner är egentligen underordnad det primära verksamhetsfältet. Men jag ser att vi har mycket att bidra med. Andra pedagogisk ingångar och andra processer. Men samverkanstiden måste regleras och definieras. Vi måste tydliggöra vilket ansvar läraren har och vilket ansvar fritidspedagogen har. Det är samma gamla didaktiska frågor; vad?, hur?, när?, varför, för vem?

Rektorsutbildningen har ingen obligatorisk del i sin utbildning som särskilt berör fritidshemmen. Att tolka läroplanen är en sak. Men resultatet blir skralt utan förkunskap. Inför obligatorisk litteratur om fritidshemmet om nu rektor ska vara pedagogik ledare.

Det brister i så många led från riksdagspolitiker via kommun ner till rektor och de många gånger undermåliga förutsättningar. 

Fritidspedagogen måste få större inflytande över sin egen yrkesroll! 

Vi måste gå från att vara organisatoriskt samordnade med skolan till att hitta likvärdig pedagogik samverkan. 

Det finns skolledare som hävdar att ”fritidspedagogen måste jobba i skolan för att fylla heltid” (läs kompensera skolan med tveksamma kopplingar till utb och uppdrag).. Det är struntprat. Ska det till ett ”ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten” kräver det att fritidspedagogen även jobbar under den obligatoriska skoldagen. Med sitt pedagogiska synsätt. Med sin del av läroplanen. Att verksamheterna är samordnade är INTE ett möte av synsätt. Det är två synsätt i samma hus . Mötet med synsätten säger inte heller att de fysiskt måste vara på samma plats. Barnen ska få ta del av synsätt. Som ömsesidig diskuterat varandra. Som har gemensamma övergripande mål. 

Tiden är inne kamrater. Låt oss definiera oss själva istället för att låta okunskap på alla plan gräva gropen djupare. Låt oss stärka fritids och även skolan kommer att gynnas av det. Låt oss ta diskussionen lokalt där vi har kunskap och beslut nära. Låt oss ta makten över vår yrkesroll och låt oss bruka makten väl. Med barnens bästa för ögonen. 

6 Kommentarer

  1. Jag tycker om att du spaltar upp ” rubrikerna” i början. Det blir överskådligt och heltäckande på ett bra vis.
    Läroplanens text är också den vi har att utgå ifrån i vårt uppdrag.
    Det som fattas hos makthavarna är både insikt i hur ett fritidspedagogiskt arbete bedrivs och vad som är grundläggande förutsättningar för att få det att fungera.
    Jag har förut skrivit om min kommuns budget där absolut övervägande del av skattepengarna går till BUN och Socialnämnden.
    Hos kommunerna är det inte mycket mer att hämta tror jag. Skola och fritids måste finansieras genom statliga pengar. Det blir för orättvist när kommuner ska fördela. Kakan är verkligen olika stor beroende på var du bor i landet. ”Klasslagarna följer dig från det du är liten se på samhällsordningen. Vem är det som har det bra och vem är det som ingenting ska ha?” Hoola låt. Stämmer tyvärr exakt som då den skrevs. Politik det är där det går snett.

  2. En ekvation som aldrig kommer att ha någon lösning är den där skolan och fritids skall frambringa välutbildade, kreativa vuxna till en marknad och ett samhälle som efterfrågar detsamma utan att man investerar stora summor i grunden…….det kommer aldrig någonsin gå att koka soppa på en spik………..denna lösning har Alliansen försökt i några år nu……………….barnen är sämre än någonsin i huvudämnena…..

  3. Ja, jag har grunnat på det där med lokaler och det är egentligen ingen brist på dom. Skolan har oftast en massa rum som står tomma på eftermiddagen eller som lätt skulle kunna ”tömmas” för fritids räkning. Problemet är att det oftast är omöjligt att utnyttja dessa pga att vi alltid är för få pedagoger. Dessutom envisas lärarna att se klassrummen som ”sina” i stor utsträckning. Rektorssak.
    Så senaste idén är alltså att istället för att satsa på byggnation satsa på fler pedagoger. Vore vi fler skulle man lättare kunna dela upp grupperna i antingen fler vanliga tvärgrupper eller i kategorirum.
    Vuxna som gillar musik i musiksalen, slöjd i slöjsalen bild i ateljen alltid någon ”mullesjäl” ute , bakning i hemkunskapen osv. Ett sådant arbetssätt kan gynna fantasin, kreativiteten och den sociala utvecklingen. Risken med det är att det lätt kan bli för vuxenstyrt och att det inte gynnar ett demokratiskt förhållningssätt där barnen har stor kontroll över sin egen dag. Kom gärna med kritik. Detta är spån.

  4. Du trycker rätt på en viktig faktor,Ingrid. Vi är underbemannade och det är näst intill en omöjlighet att bedriva ”stationspedagogik” som kan erbjudas barnen…….det är den krassa verkligheten!

  5. Inte ett ord om klara förbättringstankar gällande fritids från politikerhåll finns på agendan……att jobba på fritids inom en nära framtid kommer bara vara i huvudsak ett kortvarigt sätt att försörja sig i väntan på ”det yrke man siktar på”…..beklagligt men sant!

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*