Om barn, fritids och kreativitet

Fritidshemmet som arena erbjuder i många fall utrymme för kreativitet. Inte alltid. Men ofta. Men vad menar vi med kreativitet och hur kan vi jobba aktivt och utmanade med den? 

Vad är kreativitet? Är definitionen densamma för vuxna och barn?

Kreativitet kan definieras som ”att skapa/komma på/åstadkomma något som innan inte fanns som har värde och är användbart/applicerbart på något som leder till förbättring.”

Vad gäller barn kanske vi första hand inte tänker på värde eller användbarhet. Jag gör inte det. Jag tänker på de processer som är kreativa eller främjar kreativitet. Jag tänker på vi att utveckla och/eller hjälpa barnen bibehålla dem. Inte begränsa tanken och hjärnans nervbanebildning. 

Forskning.se säger: Kreativitet är en kombination av uppfostran, miljö, kultur, klass och personlighet. Man kan födas som en kreativ varelse, men en uppfostran som stryper kreativiteten (exempelvis genom bestraffning) kan förändra tillgången till kreativa tankar och handlingar.

Att lek och kreativitet har samband är de flesta forskare överens om. I leken får fantasins gränslöshet plats. Jag har tidigare skrivit om ”fritidspedagogikens divergens”. Ett förhållningssätt till barns tankar och tid som är divergent. Gränslöst. Som söker många vägar fram. Som värderar och uppmuntrar många lösningar. 

Fritidshemmet som kreativ arena, stämmer det? Både ja och nej. I grunden har vi en verksamhet som naturligt har nära till lek, skapande och fantasi. Frågan är om förutsättningarna tillåter dessa att ta plats? Är vi fritidspedagoger duktiga på att medvetet jobba med barns kreativitet? Jag har i alla fall ingen utbildning som berör barn och kreativitet. Inga teorier från universitet i min utbildning.  Ändå hävdar vi oss som kreativa pedagoger. Hur? 

Att ”skapa” eller pyssla behöver inte vara kreativt. Det kan vara det. Men ofta syftar pyssel till att reproducera en modell. Skapande låter mer fritt. Jag tror att kreativitet kräver sin frihet. Kreativitet och barn tänker jag mig som processuellt – inte i form av produktion i första hand. Många barn som ritar eller målar berättar en historia samtidigt. De ritar och ritar och plötsligt är pappret fullt av ”kladd”. Barnets process (historia) är färdig. Det blev ingen produkt men vägen fram var fylld av kreativitet. Dokumentera den! Processen – inte produkten. 

Ser vi inte processen och får den teckningen i handen är det lätt att kalla det slarvigt. 
Är det kreativt att lägga ett eget mönster innanför pärlplattans ram? Att bygga en uggla av pärlor i en pärlplatteform som föreställer en björn? Jag tycker det är kreativt.
Är det lika kreativt att ”hålla sig innanför ramen” när barnet målar ett vitt papper? Eller ber vi henne ”måla allt vitt – hela pappret”? Att gå innanför eller utanför en ram kräver en tanke längre än det som givits. Eller ber vi barnet ”pärla hela plattan” när hon la en uggla i en björn?

Hur kan vi aktivt jobba med barn och kreativitet?

1 Kommentar

  1. Nu närmar vi oss!!!!
    Processen är målet.
    Jag tänker på när mina barn var små och vi hjälptes åt hela familjen att bygga en koja. Barnen njöt och vi kanske ännu mer.
    Dagen därpå och alla andra dagar var kojan tom. Ingen lekte där.
    Det var processen och samvaron och kreativiteten som var det viktiga inte en färdig koja.
    Detta fenomen har jag också märkt senare i mitt arbete med barn. De vill inte ha något färdigt de vill kreera själva.
    Färdiga fyllerigrejer är träning av motoriken och sysselsättning som i fallet ovan med ugglan ibland ändå resulterar i fantastiska skapelser.
    Frågor som Hur tänkte du? och Vad spännande kan du förklara?öppnar och leder vidare.
    Vi kan med hjälp av miljön och materialet som vi är i och använder oss av och det bemötande vi ger skapa förutsättningar för eller förhindra uppkomsten av kreativitet.

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*