No Picture

Lärarkris?

17 februari, 2013 Redaktion .se 10

Uppropet för ett Fritidslyft har samlat mer än 450 underskrifter på en vecka. Det tackar vi för. Från fackligt håll tar man mer eller mindre avstånd från två punkter. Den om fritidspedagogens devalvering och den om att fritidshemmet är den enda verksamheten i lärarkris. Angående fritidspedagogens devalvering stämmer det att utbildningsdepartementen har föreslagit en förändring i behörighetsförordningen. ||||Men den politiska devalveringen har fler ansikten. Och! Än är inga beslut tagna. 

Vad gäller “lärarkris” är begreppet lånat ur lärarförbundets ordförråd. Lärarförbundet hävdade för en tid sen att förskolan var “först ut i lärarkris”. Låt oss titta på statistiken. (Skolverket 2011)

Andelen anställda med adekvat pedagogisk examen för sitt arbete. Dvs inriktning mot ålder/ämne/form. 

Lågstadielärare 95%
Mellanstadielärare 94,3%
1-7 lärare (alla ämnen) 90,6-93,1%
4-9 lärare (alla ämnen) 75,5-82.6%
Lägst andelen utbildade lärare finns bland hem-och konsumentkunskapslärarna 78,5%

Förskollärare 48,8% med förskollärarutbildning. 

I förskolan finns förutom förskollärare ca 5% som har fritidspedagog- eller lärarutbildning. Utöver dessa finns 38,9% barnskötare. Bara det är ca 91% med hyfsad koppling till arbetet. Förskolärare är att föredra i förskola men barnskötare (med gymnasial utbildning) är ett ok komplement när inga förskollärare finns att tillgå. 
Nästan hälften förskollärare i förskolan. Visst, det kan betecknas som kris. Men det ska också vägas in – vilka som fyller bristen på adekvat utbildade. 

Nedan jämförelse mellan förskolan (“först ut i lärarkris”) och fritidshemmet. 

Andelen med adekvat utbildning mot förskola/fritidshem. 

Förskolan 48,8%
Fritidshemmet 27,6

Andelen med “övrig” utbildning. (dvs ingen utbildning eller utbildning utan koppling till pedagogik) 

Förskolan 5,4%
Fritidshemmet 26,2%

Fritidslyftet kom till för stärka kvalitén i svenska fritidshem. Vill Lärarförbundets representanter ta avstånd och fortsätta hävda att förskolan är först ut i lärarkris är det beklagligt. Fritidspedagoger har lojalt sponsrat fackliga kampanjer med sina medlemsavgifter som högst perifert gynnat deras yrkesroll. Dags att betala tillbaka lärarförbundet?

No Picture

På jakt efter fritidshemmets ryggrad (den förlorade diskursen)

17 februari, 2013 Hadar Nordin 3

de senaste årens debatter kring fritidspedagogens yrkesroll, förhållnings- och tankesätt har många människor uttryckt en känsla av att vara provocerade. Allra mest tycks Andreas Nyberg provocera med sin – i botten självkritik – till sin egen yrkesroll. Människor vill gärna lyfta det som är bra och få goda tips som lätt kan omsättas i praktisk handling. Men – att bli ifrågasatt av någon och känna sig provocerad borde leda till frågan: “Ligger det något i det här?”

No Picture

Att våga vara pedagog

13 februari, 2013 Andreas Nyberg 2

För att fritidspedagogyrket ska ha existensberättigande och kunna hävda sig i ett utbildningspolitiskt landskap måste betoningen på yrket ligga i pedagogiken och inte i ”fritids”.
Fritidspedagogiken måste kunna definiera sina styrkor i innehållet och inte i formen. Det vill säga att vi måste kunna förstå och lägga störst tonvikt på ”varför” mer än ”vad”.
Dessa ”varför” måste stå pall för ytterligare ”varför” och ska kunna skalas in hela vägen till den pedagogiska kärnan – vår grundsyn och dess relation till styrdokument, läroplan och lagar.

No Picture

Upprop Fritidslyft!

9 februari, 2013 Redaktion .se 20

Svensk fritidshemsverksamhet är unik. Inget annat land har en så utbyggd och etablerad verksamhet med syfte att förena omsorg och lärande (educare) för barn i skolåldern. I Sverige är 400.000 barn inskriva i fritidsverksamhet.
Fritidshemmet är en del av den svenska välfärden. En verksamhet som var fundamental när kvinnorna tog plats på arbetsmarknaden. En verksamhet som i sin bästa form kompletterar både skola och hem – men framförallt sätter barnet i centrum, med personal utbildad för uppdraget. Fritidspedagogen har kunskap om barns utveckling

No Picture

Kompisar från förr

2 februari, 2013 Farzin Panahi 2

Vi växte nämligen upp i ett så kallat socioekonomiskt utsatt område och många av oss delade samma öde som de individer TLK berättade om i sina texter. Vi alla hade olika bakgrunder och olika hemförhållanden. Men några av oss hade en sak gemensamt.
Ingen gick på fritids. Vad gjorde vi istället? Låt mig berätta