Kompisar från förr

Farzin Panahi är styrelsemedlem i nystartade Fritidspedagogernas Riksförening. Denna text publicerades på föreningens hemsida men fritidspedagogik.se fick tillåtelse att föra vidare berättelsen om uppväxtvillkor och hur fritidshemmen hade kunnat spela en viktig roll för många.

Kompis från förr. Kompis från förr. Några lyckas, några dör.

Satt och lyssnade på denna episka låt från TLK häromdagen. Tänkte tillbaka på vilken betydelse deras texter hade för mig och många andra som växte upp i samma bostadsområde. Hur vi kunde identifiera oss med texterna och kände oss stärkta av dem.

För vi växte nämligen upp i ett så kallat socioekonomiskt utsatt område och många av oss delade samma öde som de individer TLK berättade om i sina texter. Vi alla hade olika bakgrunder och olika hemförhållanden. Men några av oss hade en sak gemensamt.

Ingen gick på fritids.

Vad gjorde vi istället?

Låt mig berätta, men låt mig samtidigt vara tydlig med att detta bara är en porträtt av många.

Jo, vissa valde att göra inbrott på byggnadsplatser och tog det som behövdes från deras förråd.

Vi byggde kojor. Väldigt avancerade sådana måste jag tillägga. Vissa var på hela tre våningar. Träplankorna kunde fås fram genom att fråga livsmedelskedjorna om att få deras överblivna och trasiga pallar. Men skruvar, spikar och verktyg kunde vi inte få av någon. Inte heller hade vi råd med att köpa dem själva. Så hur löstes denna uppgift? Jo, vissa valde att göra inbrott på byggnadsplatser och tog det som behövdes från deras förråd.

Vi handlade med varor och tjänster. Det kunde röra sig om att sälja leksaker, spelkulor och samlarkort som vi hade kommit över på ett eller annat. Vissa kunde bjuda hem de som inte hade råd att köpa egna TV-spel och lät dem spela på deras Amiga eller Nintendo för en viss slant. Vissa gick omkring och knackade dörr och sålde egentillverkade produkter.

Några av oss fastnade för en viss sport medan vissa av oss specialiserade sig på att stjäla saker av värde och sålde dessa vidare.

Några av oss var duktiga i skolan och lade ner mycket tid på skolarbete. Dessa individer kom i de flesta fall från ett hushåll där föräldrarna hade en ordnad ekonomi och/eller en akademisk bakgrund.

Vad hände med alla dessa individer?

Som Daddy Boastin sjöng, några lyckades medan några dog.
Några tog sina egna liv, några blev mördade. Några gjorde en volta på kåken. Några sitter kvar.

Några fastnade i långtidsarbetslös, andra i missbruk. Men många lyckades också. Främst var det de som kom från de hem jag skrev om ovan, där föräldrarna hade en ordnad ekonomi och/eller en akademisk bakgrund.

Tänk då om vi alla hade gått på fritids?

Tänk hur en rik fritidspedagogisk verksamhet i samverkan med föreningslivet skulle ha kunnat kompensera för våra ojämlika uppväxtvillkor.

Tänk hur vår skapandekraft och våra intressen skulle ha kunnat utvecklas på fritidshemmet tillsammans med utbildade och dedikerade fritidspedagoger.

Tänk hur en rik fritidspedagogisk verksamhet i samverkan med föreningslivet skulle ha kunnat kompensera för våra ojämlika uppväxtvillkor.

Tänk att denna unika verksamhet fortfarande inte utnyttjas till bland annat detta utan har av politiken lämnats att förmultna till följd av 30 år av nedskärningar.

Tänk vilket slöseri.

Några politiker har börjat vakna nu och insett hur ansvarslöst fritidshemmet blivit hanterat och visat en vilja att göra något åt det, fast det går för långsamt.

Några av de lämnade förslagen är ändå bra. Exempelvis legitimering av fritidspedagoger/ lärare i fritidshem och minskade barngrupper.

Jag hävdar att barnen, under rådande förutsättningar där landets fritidshem blivit till en förvaringsplats, skulle må bättre av att vara hemma.

Men vad föreslås det i övrigt för fritidshemsverksamheten?

Läxhjälp.

Denna läxhjälp som förvandlats till ett politiskt slagträ. Likt handelsmän på en marknad skriker ena sidan: läxhjälp åt ett fåtal! Medan andra sidan kontrar med: läxhjälp åt alla!!

Nästan inget politiskt parti problematiserar läxornas funktion och varande. De har fastnat i en politisk diskurs där ideologi och värnandet om medelklassens röster styr bort dem från att åtgärda det egentliga problemet.

Nämligen det att dagens skolor och fritidshem inte är nationellt likvärdiga.

Det kan argumenteras för att läxhjälp skulle kunna motverka detta och öka likvärdigheten. Men vad är det för typ av läxor som barnen får?

I vuxen ålder sökte jag mig till en fritidsgård i mitt gamla område och började arbeta ideellt med läxhjälp en dag i veckan. Varje onsdag erbjöd fritidsgården ingen annan aktivitet än läxhjälp efter ett visst klockslag. Läxhjälpen bedrevs i samarbete med röda korset, i enlighet med den modell socialdemokraterna nu förespråkar.

Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper

Jag ska ge er ett exempel på hur de läxorna vi hjälpte barnen med kunde se ut. Detta exempel handlar om ett barn på tolv år och som har bott i Sverige i drygt 2 år. Han behövde hjälp med sin läxa i svenska. Han hade fått en A4 där det beskrevs hur bönder på 1800-talet skötte sina gårdar och skulle besvara ett antal frågor utifrån detta. Bönder på 1800-talet, suck.

Det tog cirka 3 timmar för min kollega att stycka upp alla begrepp och ord och beskriva deras beståndsdelar för barnet så att det åtminstone kunde bekanta sig med dem.

I Lgr 11 står följande under rubriken ”En likvärdig utbildning”: ”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper.”

Hur tar en sådan läxa avstamp i barnets bakgrund, tidigare erfarenheter, språk, förutsättningar och behov?

Vad hade läraren för syfte med att skicka barnet hem med den läxan egentligen?

Hur kan ett barns andraspråksutveckling gynnas av en läxa innehållande begrepp som inte på något sätt relaterar till barnets vardag, som är helt lösryckta från sina naturliga sammanhang?

En sådan läxa, med begrepp och ord som tar tre timmar att förklara och som är så tråkig att de flesta vuxna skulle somna till den, riskerar att sänka barnens motivation och minska deras lust att lära.

Så varför har vi läxor och vad fyller de för funktion?

Börja diskutera i de banorna istället och låt inte politiska ideologier och röstfiske blockera utvecklingen av pedagogiken.

Låt mig fortsätta genom att berätta om en annan sak som många i mitt område hade gemensamt. Det var en sak vi delade med många andra barn som inte levde i samma område som oss.

Vi kände oss aldrig förstådda av skolan och kunde inte utvecklas i den riktning vi ville på grund av att vår individuella utveckling inte korsade väg med skolans

Nämligen det att vi inte passade in i skolans ramar.

Vi kände oss aldrig förstådda av skolan och kunde inte utvecklas i den riktning vi ville på grund av att vår individuella utveckling inte korsade väg med skolans.

Tidigare har jag skrivit om skolans likvärdighetsuppdrag. I min mening kan inte skolan klara av detta uppdrag på egen hand och detta leder oftast till en sortering.

Under min tid som kriminalvårdare kunde jag se en av följderna av denna sortering. Dag in och dag ut skrev vi in 18-19-åringar som hade några faktorer gemensamt. Bland dessa fanns faktorer som trassliga hemförhållanden och att skolsystemet sorterat och spottat ut dem.

För att den lagstadgade drömmen om en likvärdig utbildning ska bli verklighet behöver fritidshemspedagogiken få en permanent ställning i skolan. Detta för att barnen, under skoltid, ska få möta akademiskt utbildade fritidspedagoger och därigenom få uppleva annan ingång till lärande, en annan pedagogik, fritidshemspedagogik.

Vad väljer vissa huvudmän och rektorer att göra istället?

Till följd av legitimationsreformen har många valt att stänga ut fritidspedagoger från skolan. Detta för att sittande regering, på godtyckliga grunder, valt att inte legitimera fritidspedagoger/ lärare med inriktning mot fritidshem som saknar skolämnen i sin lärarexamen.

Trots att dessa pedagoger har en mångårig erfarenhet av arbete i fritidshem, samverkan med skolan samt en akademisk utbildning på 3-3,5 år.

För att hantera den uppkomna situationen erbjuds nu fritidspedagoger/lärare med inriktning mot fritidshem mindre kvalificerade tjänster som elevassistenter under skoltid för att kunna behålla sina heltidsanställningar. I värsta fall riskerar de deltidsanställningar eller arbetslöshet.

Klockan tickar för fritidspedagogerna och fritidshemmet. Vi måste börja vidta aktion nu innan det är försent.

Återigen, vilket slöseri.

Klockan tickar för fritidspedagogerna och fritidshemmet. Vi måste börja vidta aktion nu innan det är försent.

Min vilja är att medlemmarna i FRI ska ta hjälp av varandra för att vända fritidshemspedagogiken och fritidshemmet i rätt riktning.

Vad som är rätt riktning bestämmer vi tillsammans.

Ta hjälp av övriga medlemmar i FRI för att kunna anmäla orimliga förhållanden på landets fritidshem till skolinspektionen, informera huvudmän och rektorer om hur fritidshemspedagogiken ska och bör användas, nå ut till politiker, ta del av forskning och relevant information om fritidshemmet.

Vi har ingen tid att vänta, det är dags att börja agera!

Gå med i FRI och delta i skapandet av fritidshemspedagogikens och fritidshemmens framtid.

Farzin Panahi

Fritidspedagogsstudent och sekreterare i Fritidspedagogernas Riksförening

2 Kommentarer

  1. Det finns inget annat ord för det du skriver än GRIPANDE!

    Allt detta saknar jag i dag. Senaste i raden av befängda idéer är fotbojor!!! ”Sätta snuten på ungar sen sover du sött i borgarsmeten. Blev du rädd nu din fege fan för ditt eget barn.” En av mina favvoprogglåtar.
    Istället för att som du så riktigt påpekar gå till roten av ett problem eller en företeelse friserar vi lite i toppen så att allt ser snyggt ut på håll.

    Läxor är ett gissel och ett övergrepp på barnens fritid. De enda som är motiverade är sådana som t.ex. att forska i sin släkt. Att ta reda på hur det var förr etc. eventuellt också glosträning för att ha ord att bolla med när man lär sig språk.

    För att återgå till fotbojorna så kan det vara så att de hem som barnen då tvingas vara i på helgerna är just de hem som fick dem att halka in på en brottslig bana. Vem vet vad som händer om man tvingar ihop en familj som inte fungerar.

    Det är som du säger kreativa personer som tröttnar på att vänta på sin tur utan tar saken i egna händer. Äkta entreprenöranda som Reinfelt borde vara stolt över. Tänk om den andan och viljan till handling hade stött på det fritidspedagogiska förhållningssättet!!!!

    Förresten det finns värre brott som att utnyttja sin maktställning t.ex. teliagubbar som istället för rättmätiga fängelsestraff får fullt utvecklade fallskärmar.

    Varenda ord i det du skrev instämmer jag i TACK Farzin

  2. ”- Det var väldigt nervigt när tittarpoängen lästes upp och det bara var två bidrag kvar. Jag kan inte matte heller, jag slutade skolan i nian, säger Yohio.”
    Detta är ett citat från en nyhetssida. Det ”bevisar” att skolan inte föder de största människorna, det gör LIVET. Här är en kille som trott på sig själv hittat sin väg och gått den.
    Lära för livet, hur man är, att man duger och att estetik är lika viktigt som matematik tex. Typiska ”ämnen” på fritids.
    Grattis Yohio till en fantastisk resa och att du på vägen krossat en och annan fördom!!!! MVH Ingrid Lycknert

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*