Fritidslyftet [Hjärta] Lärarförbundet = sant?

Jag kommer ihåg när jag som barn skrev ”får jag chans på dig” på en papperslapp med två svarsalternativ. ”Ja” eller ”Nej”. Alla skrev lappar hit och dit. Det var svårt att hålla reda på vem som fick ja och vem som fick nej. Vilka som ”var ihop” och vilka som inte var det. Lite som i utbildningspolitiken på alla nivåer: inom partipolitiken och lärarfackens allianser med dem. Vem är ihop och när gjorde några slut? Vem håller ihop?

Som barn var det inte så noga, minns jag. Sa någon nej fanns det snart en annan ”kärlek”. Det var ett sätt att lära sig att förhålla sig till relationer och separationer. Jag hade dock en kompis som blev förkrossad i andra klass. Han hade frågat chans på en tjej i parallellklassen och fick ingen svar. Han blev ignorerad. Han skrev en ny lapp som fick samma behandling. Den kom tillbaka på hans hylla obesvarad. Det krossade honom. Tystnaden. Känslan av att vara osynlig. Av att inte inge någon som helst känsla. Att inte vara ett ”ja” eller ett ”nej”.

Fritidspedagogik.se har friat till Lärarförbundet ett antal gånger. Med idéer om konferenser. Med utvecklande förslag om förbundets politik och organisation. Vi har erbjudit fritidspedagogik.se som kanal för att nå ut och vi har öppnat armarna för samarbete. Men jag vet inte riktigt om vi ”fått chans” eller inte. Vi brukar få ett ”tack för ditt mail” samt något om ”förankring i organisationen” och ”återkommer”. Där tar det stopp. Vi vet att Lärarförbundet och fritidspedagogik.se i vissa frågor har olika syn på hur eller vad som behöver göras. Vi tror att friktion och olika åsikter kan utveckla.

I en dialog som fanns om en nationell konferens sa en ombudsman vid förbundet något i stil med: ”Om det blir av är det i vårt intresse att det sker i förbundets regi”. Ja. Det gjorde den. Och helt på förbundets villkor. Den tanken som vuxit fram i sociala medier var att anordna en nationell okonferens. En edcamp utan att facket satte agendan. Vi ville öppna upp för en ärlig och bred dialog. Lärarförbundet lånad sedan idén, gjorde den till sin egen och bjöd in sina nätverksansvariga fritidspedagoger till internfacklig konferens. Något protokoll från denna konferens går inte att finna.

Nu kommer de utomfackliga gräsrötterna igen med en ny idé som vi kallar för ”Fritidslyftet”. Tanken kom från början från läraren Fredrik Karlsson som solidariskt initierade ett #fritidslyft på twitter. Tillsammans har vi (Karlsson och redaktionen för fritidspedagogik.se) nu startat ett upprop som riktar sig mot utbildningspolitiken på riksdagsnivå och på kommunal nivå. Vi ser att ett fritidslyft skulle gynna alla: skola, fritidshem, hem och framförallt alla elever i det svenska utbildningssystemet.

Vi räknar inte med solidariskt stöd från Lärarnas Riksförbund som inte har intresse i frågan. Men räknar med att Lärarförbundet tar aktiv ställning i frågan. Ur vårt perspektiv som initiativtagare är detta erbjudande lätt.

Ett ”ja” innebär solidariskt stöd för våra krav och ett aktivt engagmang i sina egna kanaler för att sprida och uppmuntra Fritidslyftet.

Ett ”Nej” innebär i princip att man tar avstånd från uppropet och därmed sätter man sig på samma stol Fjelkner och company.

Ännu ett uteblivet svar tar vi också som ett ”nej”.

Förbundet vill sannolikt ta avstånd från påståendet om att fritidshemmet är den enda verksamheten i ”lärarkris”. Men det får man argumentera för!

Är sedermera den formuleringen allena orsak till ett nej för solidariskt stöd anser vi att det talar för sig självt.

Så, Eva-Lis Sirén och Lärarförbundet.
Får vi chans på er?

Redaktionen för fritidspedagogik.se
Och Fredrik Karlsson, Lärare (So)

3 Kommentarer

  1. Med en dåres envishet hävdar jag att vi måste på något sätt börja om från läget där Fritidshemmet var reelt och lättdefinierat som en ”egen värld” eller nisch där fritidspedagogiken regerade och skolbarnen fick känna på ”ett annat sätt att lära för livet”………det går inte att vrida tillbaks klockan får jag då genast höra ringandes i mina öron sagt av vän av ordning……det går att vrida tillbaks klockan till något fungerande men det är inte gratis utan kostar en hel del pengar i ett begynnelseläge då det omfattas av 400000 barn i Sverige mot 60000 då tiden för återvridning var……….återskapa ett nytt fackförbund för enbart fritidshemspersonal med adekvat utbildning som går våra intressen till mötes och återinför erfarna fritidshemsföreståndare som arbetsledare och pedagogiska pådrivare…….politikerna måste ge oss resurser för det huvudsakliga uppdrag vi har……..alternativet är att nedmonteringen av fritids fortsätter, en verksamhet som på de flesta håll i landet ”går på knäna” och en mängd barn som ”kommer i kläm” i flera generationer framöver…….

  2. Känns konstigt att sätta situationen i detta perspektiv. Så länge lärarlyftet har funnits har Lärarförbundet påpekat vikten av ett lyft för fritidspedagogiken.

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*