Makt i samverkansrelationen skola-fritidshem

I läroplanen står det att ”Ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande.”
Samtidigt manar läroplanen fritidshemmet allena att komplettera de andra verksamheterna. En formulering som lätt tolkas som att fritidshemmet ska anpassa sig till skolans verksamhet. ”ömsesidigt”?  

Någon kanske tycker att jag tjatar om Finn Calander, men har du inte läst ”Lärarna, fritidspedagogerna och kampen om vita tavlan”, så gör det nu. Den skrevs för 16 år sedan. Att det finns maktordning borde inte förvåna någon. 

Skolan är obligatoriskt. Fritidshemmet är ”frivilligt”. Men det är lika obligatoriskt för kommunal huvudman att erbjuda fritidshemsverksamhet som kursplanestyrd undervisning. Dock finns ingen plikt vad gäller fritidshemmet. För de allra flesta barn som är inskriva i fritidshem är den tillvaron lika obligatorisk som skoldagen. Det vill säga de kan inte gå hem när de har lust. 

I samverkan – hur vi nu tolkar begreppet – uppstår maktstrukturer mellan skola och fritidshem. Samverkan uppstår förvisso mer eller mindre i och med att verksamheterna är samordnade. Men samordningen innebär inte att ett ömsesidigt möte mellan pedagogiska synsätt uppstår per automatik. 

Samverkan sker både tids- och innehållsmässigt. Den samverkan som tycks vara absolut svårast att få till stånd är den som pågår under skolans obligatoriska dag. I min bok slår jag ett slag för att fritidspedagoger ska vara ett eget arbetslag. Inte kopplade till en klass eller en lärare. Det finns flera anledningar till varför. I denna text fokuserar jag på relationen lärare och fritidspedagog i samverkan. 

På sina håll hör jag att den friktion som en gång fanns inte längre finns. Bra. Jag skulle dock vilja påstå att friktionen finns. Och man kan undvika den genom att anpassa sig till skolan. Ju mer man tar efter skolans språk och arbetssätt desto lättare är det att samverka. Men uppstår det ömsesidiga pedagogiska möte som läroplanen vill? 

Kontrollfråga när vi går in i samverkan: kompletterar eller kompenserar jag skolans utbildning nu? Går vi in och förstärker med samma arbetssätt eller använder vi fritidshemmets pedagogik och förhållning för fler ingångar till lärande?

Att tillhöra klass bygger mycket för att det är klassrummets undervisning som kompletteras. Utbildning är ett bredare begrepp. 

Relationen som uppstår mellan lärare och fritidspedagoger som jobbar gemensamt i klass är ett spännande kapitel. Några är väldigt nöjda med den relation och det arbetssätt man skapat. Några är det inte. Ofta är det tydligt att samverkan tar olika form beroende på hur läraren ”släpper till”. Det finns fritidspedagoger som säger att ”de får stort utrymme” eller de som menar att ”läraren inte släpper in mig”. 

Alltså. Det blir mer en personell samverkan som bygger på hur relationen lärare-fritidspedagog ser ut. Inte på grundtanken om ett ömsesidig pedagogiskt möte. Jag tror att vi flyttar samverkan från person till pedagogik och verksamhet om vi låter fritidspedagoger vara egna arbetslag. Hur ska fritidshem och skola samverka? Inte lärare-fritidspedagog. 

Något som skrämmer mig är den ”ägande-kultur” som ibland uppstår i den personliga men inte pedagogiska samverkansrelationen lärare-fritidspedagog-klass. Den samverkan som är mer personlig än pedagogisk. I denna relation förekommer oftare än vi tror ett strukturellt maktutövande som inte är likvärdigt eller ett ömsesidigt pedagogiskt möte. Många fritidspedagog vittnar om att lärare planerar vad de ska göra i klassrummet. Eller att man som fritidspedagog används som en allmän resurs. En resurs som kan ”lånas ut” utan att själv bli tillfrågad. En fritidspedagog berättade för mig vid en handledning att han kunde sitta och planera med ”sin lärare” samtidigt som en annan lärare kunde komma in och fråga om hen fick ”låna” nyss nämnda fritidspedagog. Som om fritidspedagogen i fråga inte var där. Många nickar igenkännande när jag berättar om detta. 
Har vi inte kommit längre!?
Har vi blivit blinda för denna maktstruktur? Att någon annan planerar arbetet och att som fritidspedagog bli ”utlånad” är så långt från den autonomi fritidshemmet skulle behöva. 
Men har vi slutat kämpa för det självbestämmandet?

Ja! I stunder kommer lärare och fritidspedagoger jobba tillsammans. På samma plats. Men det måste finnas ett tydligt Samverkanssyfte. 

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*