Öppet brev till Sveriges riksdagspartier, ledamöter i utbildningsutskottet och utbildningsministern

Det är mindre än ett år till riksdagsval. Ingen av riksdagspartierna går till val med några revolutionerande tankar om hur fritidshemmen ska utvecklas (eller räddas!). Antalet konkreta förslag från partierna går att räkna på ena handens fingrar. Partier från vänster till höger bär ansvar för en snart 20 år lång nedmontering av fritidshemmen. Att skylla på varandra i dagsläget vinner ingens förtroende.

Något samtliga partier sannolikt kan enas om är att barngrupperna blivit för stora. Många partier lyfter detta som en viktig fråga. Jag undrar dock om någon har en plan för hur detta ska gå till? Samt hur partierna definierar begreppen ”grupp” och ”avdelning” i fritidshem? Är gruppen bara ett kvantitativt mått eller finns kvalitetsaspekter kvar i begreppet?

När fritidshemmen integrerades med skolorna var ungefär 178.000 barn inskrivna i fritidshem. Merparten av dessa flyttades över tid in i skolans lokaler. Redan då blev det trångt. Idag har dessa 178.000 barn mer dubblats och antalen fritidshem tycks konsekvent minska. Och de fritidshem som försvinner är sannolikt de som inte är lokalmässigt integrerade med skolorna. Senare i år när Skolverket presenterar ny statistik kommer den tala om för oss att över 420.000 barn är inskrivna i fritidshem. Antalet barn per grupp kommer ligga runt 41 barn. Och på dessa barn kommer det finnas 2 personal. Varav ca 26-28% kommer att ha en utbildning mot arbete i fritidshem.

Hur ska vi kunna öka personaltätheten i samma takt som barngrupperna växer? Mellan 2001 och 2006 fördelade Skolverket på regeringens uppdrag ett riktat stats- bidrag till personalförstärkningar i skola och fritidshem. Detta resulterade i en ökad personaltäthet i grundskolan med 12%. På gymnasiet var ökningen 5%. På fritidshemmet minskade personaltätheten med 3%. Andelen personal i fritidshem ökade. Men inte personaltätheten.

Det finns flera problem i ett. Dels gruppernas storlek. Dels lokalernas utformning i förhållande till gruppen. Dels antalet pedagoger som kan leda verksamheten.

Lokalernas ändamålsbärighet + antal personal bör skvallra om hur stor barngruppen kan vara. Sen kommer variabler som vilken barngrupp och vilken personal in i ekvationen. Jag är alltså inte för en nationell norm för barngrupperna storlek. Men vi måste se och lyssna till de strukturella och personella förutsättningarna.

I Stockholms innerstad finns ett par skolor med över 100 år på nacken. Dessa är K-märkta. I princip inga ingrepp får göras i dessa lokaler. Där finns idag fritidshem inträngda på samma ytor som för 100 år sedan då inga fritidshem huserade i skolorna. 75-90 barn i ett stort rum. Kanske några vrår här och där. Konsekvensen av detta verkar rent kontraproduktivt på uppdraget. Verksamheten kräver styrning till den grad att frihet och demokrati, barns delaktighet och påverkan blir högst marginell.

Svenska fritidshem har byggts ut bara ur en kvantitativ aspekt. Lokal- och kvalitetsmässigt har inget byggts ut, sett ur ett nationellt perspektiv.

Mina frågor till adresserade i detta inlägg.

Hur ska barngrupperna minskas i praktiken?

Hur definieras ”en grupp” kvalitativt?

Vilka krav rörande strukturkvalité bör införas?

Hur ska personaltätheten kunna ökas i samma takt som de växande barngrupperna?

Anser du/ni att det behövs en nationell plan och riktade satsningar för att införliva kvalité i svenska fritidshem? Om ja, hur? Om nej, varför?
_______________________________
Svar på detta inlägg kan skickas till info@fritidspedagogik.se
Alla svar publiceras på fritidspedagogik.se.

1 Kommentar

  1. ”En majoritet av utbildningsutskottet vill att fler lärargrupper och fritidspedagoger ska kunna få lärarlegitimation. Förslaget är en seger för Lärarförbundet, som länge arbetat för detta.

    Utbildningsutskottet föreslog den 24 oktober att riksdagen uppmanar regeringen att ta fram en plan för hur fler yrkesgrupper ska kunna omfattas av bestämmelserna om lärarlegitimation. Utskottet vill att fritidspedagoger, yrkeslärare och modersmålslärare ska kunna få legitimation.

    – Det här är ett jättestort steg. Lärarförbundet kommer nu att påverka politikerna så att det här går från förslag till riksdagsbeslut, säger Ann-Christin Larsson, ombudsman på Lärarförbundet.

    Utbildningsutskottet vill att regeringen bland annat bör se över vilka insatser som skulle krävas inom personalförsörjning och fortbildning, och vilka ekonomiska konsekvenser en sådan förändring skulle få.”
    Taget från Lärarförbundets hemsida.
    Mina tankar om detta:
    Lärarförbundets kamp?
    Detta är ett fall framåt för oss fritidspedagoger och visst förbundet har verkligen försökt, men jag tror att det slutligen har gått upp för de som sitter i utskottet att adekvat utbildning till stor del saknas på fritidshemmen och att det har berott på den politik som förts. Avsaknaden av fritidspedagoger märks!
    Frågan är om detta är valfläsk eller om det beror på den insikten.Det får tiden utvisa. Arbetssituationen för fritidspersonalen är mer avgörande än legitimation, anser jag.
    , 2013-10-26 16:0

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*