Statistik och välfärd

Hösten 2013 gick 425 900 elever i fritidshem, en ökning med närmare 15 000 elever på ett år och 84 000 elever på tio år. Samtidigt som eleverna i fritidshem blir allt fler så hänger inte resten av verksamheten med. Därför fortsätter den genomsnittliga elevgruppen att bli allt större och elevernas tillgång till personal minskar. (Skolverket)

Det är i år 15 år sedan Skolverket konstaterade att fritidshemmets resurser beskurits bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras. Ändå går utveckligen fortsatt åt fel håll. Antalet inskrivna barn i fritidshem ökar. Det är inte fel. Problemet är att allt annat minskar; personaltäthet, antal fritidshem, antalet utbildade fritidspedagoger. Låt oss titta närmre på statistiken.

Vilka arbetar i fritidshem?
5487 sorteras under kategorin övrig personal.
5390 är fritidspedagoger
5389 är arbetsledare
3053 är förskollärare
2183 har lärarexamen
1983 har annan utb inom social omsorg
1111 har annan utb inom pedagogik
768 har fritidsledarutbildning

Övrig personal är för första gången den enskilt största gruppen. De som finns inom denna grupp saknar helt utbildning eller har utbildning inom andra områden än pedagogik eller social omsorg. Här ingår också personer utan definierad befattning.
5390 anställda är fritidspedagoger. Det är en minskning med 143 fritidspedagoger. Sannolikt är det mest pensioneringar.

5389 är arbetsledare. Det finns alltså lika många arbetsledare anställda i fritidshem som det finns fritidspedagoger enligt statistiken. Definitionen av arbetsledare lyder ”Som arbetsledare i fritidshem räknas rektorer (eller motsvarande) i skola med fritidshem samt arbetsledare och föreståndare (eller motsvarande) i fritidshem med ledning skild från grundskola. ”

Konkret innebär det att vi sannolikt kan räkna bort närmare 5000 personer ur statistiken om personaltäthet. Hur många arbetsledare jobbar dagligen i fritidshemmets verksamhet?

Noterbart att antalet förskollärare i verksamheten konsekvent minskat.
Vad gäller de som har lärarexamen är detta ett statistiskt svart hål. Sannolikt kan vi anta att andelen med inriktning mot fritidshem ökar.

Ökningen av barn
Det är intressant att av ökningen på nästan 15.000 barn som är inskrivna i fritidshem är ca hälften (7241) barn i åldrarna 10 och uppåt. Alltså en trend av att fler barn i de äldre åldrarna går kvar i fritidshem. Detta måste i sak anses som positivt. Frågan är om detta möts upp med motsvarande satsningar från kommunerna (eller är ett resultat av satsningar)? Inom många kommuner satsas betydligt mindre pengar fritidshem/klubb från och med årskurs 4.

I de lägre åldrarna kommer vi knappast se några procentuella ökningar som inte går att förutspå. De flesta barn i de lägre åldrarna är inskrivna och här borde statistiken rimligen följa födelsetalen framöver.

Ekonomi
Kostaderna för fritidshemmen avgiftfinansieras till 17% inom kommunerna. Detta sker dock bara upp till 9års ålder. Därefter betalas oftast en mindre terminsavgift för vistelse på fritidsklubb. Detta är en av anledningarna till att skolor eller kommuner inte satsar på de äldre barnen.

Fritidshemmet – en del av välfärden
Fritidsverksamheten kostar pengar. Framförallt personal kostar.
Samtidigt ska man komma ihåg att skolbarnsomsorgen liksom barnomsorgen är samhällsekonomiskt lönsam. Redan på 80-talet gjordes undersökningar som kom fram till detta. En god omsorg och pedagogik möjliggör för föräldrar att arbeta, betala skatt och bidra till produktionen och därmed säkra den tillväxt som tryggar välfärden. Men fritidshemmet ska inte bara ses som en omsorgsinstitution som möjliggör detta. Fritidshemmet måste ses som bidragande till välfärden med sin pedagogiska omsorg. Dock kan verksamheten få kontraproduktiva effekter om kvaliteten brister.

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*