Rapport från rastaktivisterna

Magnus Almén och Olof Jonsson är fritidspedagoger med ett brinnande intresse för rastaktivism. För kontakt och mer information besök deras Facebook grupp.

I slutet av maj gick en rad kända svenska idrottsprofiler ut i media och krävde mer idrott i skolschemat. Ett befogat krav kan tyckas då en EU-rapport från 2013 visar att Sverige är bland de sämsta länderna i Europa med 56 idrottstimmar per termin. Det är 10 timmar under genomsnittet. Frankrike ligger i topp med 108 timmar.

Den ökande barnfetman ses som ett samhällsproblem men fysisk aktivitet kan kraftigt minska risken för övervikt och dess relaterade sjukdomar.

Fysiska hälsoproblem är 60% vanligare bland barn med sämre socioekonomiska förutsättningar

Fysisk inaktivitet börjar även bli ett socialt problem som hänger samman med social tillhörighet och utbildningsnivå. Folkhälsans undersökning visar att fysiska hälsoproblem är 60% vanligare bland barn med sämre socioekonomiska förutsättningar.

Snabba besked från samtliga partier i riksdagen och stort stöd för mer rörelse i skolan men inte endast kopplat till idrottsundervisning var svaret. Alla ämnen ska innehålla rörelser i någon form menar t.ex. Vänsterpartiet.

Vi vill först och främst slå ett slag för att skolan tar tillvara på den tid som redan står till förfogande.

Det finns stora utvecklingsmöjligheter för tiden under skoldagen vi kallar rast och den tid efter skoltid vi kallar fritidshemsverksamhet.

Visste ni att:

– fritidshemsverksamheten idag har ca 425 000 inskrivna barn? En verksamhet som oftast inryms i icke ändamålsenliga lokaler, med för lite personal och allt för stora barngrupper.

– skolor har raster utan att detta överhuvudtaget nämns i vare sig läroplan eller skollag? Få problematiserar kring frågan ”Varför har vi rast” trots att den är en stor del av skolans struktur och omfamnas av uppdraget i LGR11.

– ingen lag tvingar skolor att ha en skolgård! Än mindre vad en sådan lekmiljö ska innehålla trots alla möjligheter till lärande och utveckling som öppnas i barnets lek.

Denna text kommer att fokusera på den fria delen av skoldagen som kallas rast. Där har rastverksamheten sin självklara plats på allt fler skolor i landet.

Om rastverksamheten kan vi säga följande:

Rastverksamhet är ett sätt att samverka utifrån de olika pedagogiska perspektiven i skola, förskoleklass och fritidshem där fritidspedagogens kompetens kan komma till sin rätt genom det informella lärandet. Genom att synliggöra och utveckla det situationsstyrda lärandet samt att kunna se hur detta tillämpas i barnets vardag med leken som metod.

Rastverksamhet är när pedagogen arbetar tillsammans med barnen för att utveckla utemiljön för en bättre lek- och lär miljö genom att skapa gemensamma lekrum på gården.

Rastverksamhet är när pedagogen tillsammans med barnen skapar nytt material till gården för att öka möjligheterna till lek och rörelse i goda sammanhang.

Rastverksamhet är INTE aktiviteter där ansvaret sedan åläggs eleven att på egen hand leda och genomföra! Finns det någon annan verksamhet med långsiktiga medvetna pedagogiska mål inom skolväsendet som lämnas åt samma öde genom att välja bort kompetens?

Rastverksamhet är INTE en kostsam verksamhet där undervisningen i klassrummet får stryka på foten. Det är ett sätt att validera kunskap utifrån ett holistiskt perspektiv.

Hur är det med de äldre barnen, ungdomarna. De leker väl också

Från förskoleklass till årskurs 6 är rastverksamheten en verklig möjlighet eftersom att fritidshemsverksamheten med sina utbildade pedagoger finns tillgänglig med sin kunskap och kompetens. Men, hur är det med de äldre barnen, ungdomarna. De leker väl också?

Högstadiets korridorer med sin avsaknad av lekaktiviteter och utrymmen på många håll blir ett bryskt uppvaknande för många barn.

”Från att jag ständigt höll igång på skolans raster i 6:an kom vi till det här. Det var som att jag förväntades att jag skulle hänga i korridoren när jag började 7:an. Vet du vad det värsta var? Jag blev bra på att hänga där…” (tidigare elev)

Högstadieskolan har helt klart mycket att jobba med då det kommer till struktur och syn på barns behov. Aktivt skapande av goda förutsättningar för rasten även i dessa åldrar är en möjlighet och goda exempel på detta finns.

Vi som pedagoger behöver uppmuntra och skapa goda förutsättningar för barnets lek, och för en ökad lust för den rörelse som leken kräver.

Något som vi inom skolväsendet även måste diskutera i dag är regler kring säkerhet, eller vad vi tror är säkerhet.

–Inte klättra träd! Inte åka skateboard! Du får inte ha pinnen! Gå inte där för
du kan ramla…!

Hur hämmar dessa säkert välmenande förbud barnets utveckling? Vad medför det för denna uppväxande generation att de aldrig fått lära sig hur att ramla, hur att ta emot sig, se var gränser går?

Här krävs det modiga pedagoger, skolledare och inte minst politiker för att skapa förutsättningar och för få till förändringar inom dessa områden.

Nätverkande genom sociala medier är en väg att sätta fokus på och inspirera varandra till att arbeta med lek och rörelse under skoldagen. Därför startade vi Facebookgruppen Rastaktivisterna för snart två år sedan. Ett stadigt växande nätverk där hundratals nya medlemmar från hela landet tillkommer varje vecka! Det var inget som någon av oss kunnat drömma om men helt klart en väldigt roligt och inspirerande utveckling.

I skrivande stund är vi 7615 medlemmar vilket betyder att vi under det sista halvåret vuxit med ca 5000 medlemmar!

7615 personer med 39 olika yrkesbakgrunder med intresse av vad man kan göra för att öka lusten till lek och rörelser på våra skolor runt om i landet. Att bevittna och få delta i detta nätverkande, i den pedagogiska diskursen, det kollegiala utbytet av idéer och erfarenheter som sker i gruppen är till stor glädje för många. En växande styrka vars omfattning kan påvisa att rörelse och lek i ordnade eller fria former kan göra skillnad för barns välmående och studieresultat. Men vi behöver alltjämt fler som delar denna insikt.

En av många som är inne på samma spår som vi är Folkhälsan (en allmännyttig social- och hälsovårdsorganisation).
Vi läser på deras hemsida.
”Barn behöver rörelse och motion för att må bra och för att utvecklas. I skolan får barn ändå främst lära sig att sitta stilla. Visst måste barn också sitta stilla i skolan, men för att kunna göra det måste de också få röra sig tillräckligt. Barn har också olika behov av att röra på sig. En del barn behöver faktiskt mycket rörelse för att alls kunna koncentrera sig”

Vad betyder detta?

1. Att barn måste få tillgång till dagliga fysiska aktiviteter och lek för att må bra.
2. För att kunna sitta still och koncentrera sig behöver kroppen röra på sig!!
3. Att barn har olika behov och en del måste röra på sig mer än andra för att fungera.
4. Regelbunden fysisk aktivitet är viktig för elevernas hälsa, men också för att de ska orka med den teoretiska undervisningen
5. Skolan består mest av stillasittande aktiviteter

Syftet med Rastaktivisternas arbete är just att ändra på punkt 5. Vi jobbar för att sprida kunskap om varför och hur vi kan arbeta med att skapa en skola för alla och för att få fler skolor att börja med rastverksamhet för barnets skull.

För att erbjuda flera goda sammanhang där leken står i fokus. Lek som inbjuder till fysisk aktivitet är den bästa ingången till lärandet. Ett lustfyllt lärande!

Folkhälsan beskriver också vad goda vanor kan leda till på sikt:

”Regelbunden fysisk aktivitet under skolåren kan dessutom skapa bra vanor och bättre hälsa för resten av livet. Därför borde alla grundskoleelever ges rätt till så mycket rörelse som möjligt under varje skoldag. Organiserad och spontan rörelse är lika viktig. Den spontana rörelsen sker med vuxna på tryggt avstånd.

Viktigt att den fysiska aktiviteten är lustfylld och glädjerik utan prestationskrav

Organiserad fysisk aktivitet behövs för att få med också de inaktiva eleverna. Då är det viktigt att den fysiska aktiviteten är lustfylld och glädjerik utan prestationskrav. Utöver fysisk aktivitet behöver barnen självklart också lugna stunder och möjlighet att slappna av och vila.”

”Forskning visar entydigt att barnen blir allt mer fysiskt inaktiva. En del, men långt ifrån alla, kompenserar detta med regelbunden idrott och motion på fritiden, i organiserad form genom en idrottsförening eller på egen hand. Forskning har visat att klyftan mellan fysiskt aktiva och passiva barn har ökat.

Barnens fria tid och fria rörlighet är mindre idag än för några decennier sedan. Dessutom leker barn mer inomhus än de gjorde förr. Det innebär att ett ökat ansvar läggs på både föräldrar och pedagoger. Det är i högsta grad upp till de vuxna om barnen får möjlighet att röra på sig tillräckligt.

Undersökningar visar att skolframgången inte blir sämre då mer fysisk aktivitet införs under skoldagen i stället för annan undervisning – snarare bättre. Många gånger kan man variera undervisningen med att göra annorlunda övningar utomhus eller bara genom att flytta undervisningen utomhus.”

Rasten utgör ofta mer än 20 % av skoldagen

Rasten utgör ofta mer än 20 % av skoldagen. Mer än en skoldag i veckan av barnets skoltid är alltså rast!! En tid för rörelse och lek kan tyckas. Men med mobilernas intrång längre ner i åldrarna, och med en utemiljö och en verksamhet som inte inbjuder till lek, så tenderar rasten att bli ännu mer stillasittande med nedsänkt blick ner i skärmen på mobilen. Ett tecken nog så viktigt för alla skolor att ta rasten på allvar.

Rasten gör skillnad för en elev och för den dagliga kunskapsinlärningen.

Rasten är nu redan reglerad i form av tid på den enskilda skolan, men utan ett bestämt innehåll. Som vi visat här finns kompetensen redan ute på våra skolor i form av fritidspedagoger eller andra lärare med inriktningen mot den fria tiden. Det handlar bara att ta vara på kompetensen ute på skolorna.

All forskning menar att denna form av lärande är den bästa för barnet/eleven.

Slutligen vill vi citera Maria Öksnes, forskare från universitetet i Trondheim, Norge, när hon lyfter lekens betydelse:

Det är för mycket fokus på vad barn ska bli, inte vad barn är. Nu.”

”Leken har ett värde i sig själv!!”

Mot ett nytt läsår med nya möjligheter!

Magnus Almén
Fritidspedagog/Rastaktivist

Olof Jonsson
Fritidspedagog/Rastaktivist

2 Kommentarer

  1. Som fysioterapeut inom habiliteringsverksamhet vill jag bara säga: glöm inte de funktionshindrade barnen! Utbudet av fysiska aktiviteter i skola och på fritid är på många ställen under all kritik. Även här blir barnfetman ytterligare ett handikapp. En riktig utmaning för alla oss som kommer i kontakt med dessa barn och ungdomar!

  2. Helt rätt Margareta Nordin.
    Den kunskapen finns inte alltid på skolorna och därför vill vi sprida just att skolan är för alla barn.
    Anpassade lekmiljöer och stöd av olika form under den barnets ”fria tid” är ett krav man ska ställa på huvudman.

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*