Åtminstone jag brukar kliva in på jobbet efter sommaren fylld av ambition att förbättra och kanske förändra. I slutändan brukar ambitionen spädas i vardagens våg som framåt oktober sköljer in likt tidvattnet. Det vi skrev, tänkte och byggde blir till korn av sand i ett hav som slukat bättre idéer förr. En gruskorn, ett tankefoster, som vi sedan aldrig mer får fatt igen.
Jag ska inte skriva om en ny paradigm, en vår eller ett lyft. Men jag tror att vi måste hitta ett sätt att förankra, underbygga och implementera förändring varaktigt över tid. Man bygger inte slott i sanden om man har för avsikt att det ska stå kvar. ||||
Vad gäller fritidshemmet måste vi hitta en bredare front som samarbetar över gränser. Många driver utveckling lokalt som båtar på ett guppande hav. De är positiva förebilder och de behövs! Förändring börjar ofta i något litet. Men ännu har vi inte lyckats samordna oss och mötas brett för att bygga något mer. En plattform. Men vad är det vi behöver göra och vilka gränser eller hinder finns det som vi måste övervinna
