Fritidspedagogik är ett luftslott

Det blossar upp en debatt på Facebook igen. Hör jag. Om Lärarförbundet. Om fritidspedagoger. Om skolan. Om lön. Om tjänster. Om verksamhetsområdet.

Under 2011/2012 skrev vi på fritidspedagogik.se åtskilliga texter dessa teman. Det vi idag ser bli laga verklighet är precis vad vi befarande under dessa år efter reformen. Reducerade tjänster, utfasning av äldre fritidspedagoger och att legitimation skulle gå före behörighet.

Fritidspedagogik är ingenting. Det är ett begrepp vi hittat på. Där är roten till de flesta av våra problem.

Problemet är att vi själva inte flyttat fram våra egna positioner. Facebook-grupperna är som ett eko från det gamla ”upproret”. En del nya röster men samma frågor och samma svar.

Lärarförbundet är ett fackförbund där fritidspedagoger alltid kommer att vara en minoritet. Förbundet har också länge visat att man vill gå en annan väg än vad många av oss vill. Därför startade vi Fritidspedagogernas Riksförening. Där skulle vi organisera oss för bli en aktör utöver Facebook-tjafs. Där uteblev dock engagemanget. Idag är föreningen i princip död. Det är vårt största misslyckande kollektivt. Att vi aldrig lyckas ena vår splittrade yrkeskår i en gemensam vals. Inte ens ur den storm som blåste upp hösten 2011.

Dock tycker jag att Lärarförbundet idag har ett mottagligare toppskikt och ett mindre aggressiv bemötande mot intern kritik. Johanna Jaara Åstrand känns mer i tiden än sin föregångare.

Men var och en av oss har makt att påverka, kollektivt eller enskilt. Kollektivt är starkt. Enskilt är ibland effektivt, men oftast bara på kort sikt.

Min övertygelse är dock att vi på alla nivåer irrar omkring osäkert för att vi saknar en gemensam kunskapsbas. Vi lånar in ”ikt”, ”rast”, ”värdegrund”, ”matte” eller ”lek” och gör oss till expert på en gren av det fritidspedagogiska trädet. Men den kollektiva basen saknas. Både den fysiska i fritidshemmet och den kunskapsmässiga. Även på akademisk nivå har man försökt sälja in begrepp som multimodalt lärande för att avgränsa och definiera området.

Fritidspedagogik är ingenting. Det är ett begrepp vi hittat på. Där är roten till de flesta av våra problem. Det skapar en svag profession och det blir otydligt vad man ska förvänta sig av yrkeskåren. Fritidspedagogik är ett luftslott. Ett tomt skal. En bluff. Vår egen kniv mot vår egen strupe. Men det vill vi inte se.

Ännu har ingen på ett trovärdigt sätt kunnat definiera eller avgränsa fritidspedagogik som ett område som innefattar en särskilt eller specifik kunskap hos yrkeskåren. Ändå vill vi bli tagna på allvar. En ämneslärare har en specifik kunskap. Engelska, matematik, kemi. Vad är vår? Kollektivt?

När fritidspedagoger pratar om ”sin tolkning” av fritidspedagogik, då undrar jag vad det är man tolkar?

Allt för ofta tolkar vi vad verkligheten har blivit för att se vart vi ska finna en plats. Vi borde definiera kunskapsområdet istället och förändra verkligheten. Ta en plats.

Framtiden ligger inte i Lärarförbundets händer. Den ligger i våra.

2 Kommentarer

  1. Intressant. Speciellt i en tid när vi fritidspedagoger/fritidslärare drar åt så olika håll. Socialt situationsbaserat lärande brukar jag personligen tänka är mitt expertområde, luddigt javisst – men det är direkt från min egen hjärna. Där får jag in varför jag vill vara rastansvarig på rasten: för jag får in socialt lärande som konflikthantering, turtagning och ibland något så enkelt som att finnas där för eleverna för en vuxen röst vid samtal och diskussioner.

    Att ha diskussioner om detta hade varit guld, då jag redan efter ett år funderar på varför man har utbildat sig i tre år när man ändå är resurs i klassrum under skoltid. Det är något som stör många av oss som är nya i branschen har jag märkt efter samtal.

    Hade gärna skrivit mer men det får jag göra när jag inte sitter på min surfplatta. Bra text Hadar.

  2. Ja, fritidspedagogikens tolkning kan vara svår och luddig och efter att ha läst Ann Pihlgrens böcker ”Didaktik i fritidshemmet” och ”fritidshemmet och skolan” så inser jag att Pihlgren vet mer om mitt uppdrag som fritidspedagog än vad jag själv gör. Det var ett uppvaknande som både sved och inspirerade. De lärande som barnen lär sig på fritids är ”en lära för livet” ! För vad vore matematiken, biologin, svenskan värd om det inte övades praktiskt som vi gör i våra fritidshem idag! Om man läser forskning så lär sig barnen mest och mer varaktigt i det intressestyrda informella lärandet! Och jag tror att vi alla måste bli bättre på att se detta och dokumentera det! Och i och med att vi gör det så kommer vår status också att höjas och tro att vi då också lättare når politikerna!
    För att komma dit behövs det vägledning och hjälp. I lilla Piteå kommun så har det fyra pedagogissor som finns till som hjälp till dem som jobbar på fritids! I Boden har vi inga. Undrar hur det ser ut i övriga landet?

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*