Hur gick det med satsningen?

I augusti 2015 kom det så efterlängtade beskedet. Regeringen hade avsatt en kvarts miljard för att minska barngrupper samt anställa mer personal på fritidshemmen runt om i Sverige. I en intervju med SR basunerade Ulla Andersson (V) ut att det betydde att antalet anställda fritidspedagoger kunde utökas med närmare 1000 personer. Ulla kände sig dock nödgad att nämna en liten, men med facit i hand träffande, kommentar ”om alla pengarna används till det”.

Äntligen mer pengar till fritidshemmen. Den kollektiva lättnaden i yrkeskåren var stor. Men hur har det gått sen augusti 2015? Hur går det när en verksamhet föräras pengar i mängder utan tydliga riktlinjer för hur dessa ska användas? Mer personal och mindre barngrupper – men inga direktiv på vilken typ av personal och hur stora barngrupperna får vara? I mina öron rimmar det illa, men vi gör en statistikgenomgång nedan:

År 2010 gick det 378 488 elever på fritidshem runt om i Sverige. 2015, när fritidssatningen fick plats i regeringens höstbudget, var den siffran uppe i 461 871 elever. Förra året, 2016, gick det 478 021 elever på fritidshem runt om i Sverige. Det har alltså blivit 26% mer elever på fritidshemmen i Sverige på bara sex år.

2010 var de totala antalet anställda på fritidshem runt om i Sverige 17593.
2015 var det 21124 som arbetade på fritidshem.
2016 arbetade 22049 på fritidshem i Sverige.

Vad betyder detta? Vi kan alltså se en ökning i antalet anställda på fritidshem runt om i Sverige, eller?

Om vi räknar i antalet anställda så är svaret självfallet ja. Men om vi räknar procent anställda i förhållande till antalet elever så är svaret nej. Som skrevs ovan har antalet elever på fritidshemmen ökat med 26% mellan år 2010 till 2016. Antalet anställda under samma period har dock endast ökat med 25,3%. Om vi dock jämför 2015 och 2016 så kan vi notera att antalet anställda i fritidshemmen ökat med 4,38% mellan 2015 och 2016. Det är en positiv nyhet. Särskilt då antalet barn mellan 2015 och 2016 endast ökat med 3,5%. Mellan förrförra året och förra året hade vi alltså en verklighet där vi faktiskt fick fler anställda per barn på fritidshemmen. Äntligen, tänkte jag vid första anblick. Men är det verkligen så bra som det låter?

Svaret är att det beror på hur högt vi värderar en pedagogisk högskoleutbildning. För samtidigt som antalet anställda har blivit fler så har de med pedagogisk utbildning minskat rejält de senaste två åren. Ovan gick vi igenom hur många som arbetade på fritidshem 2010, 2015 och 2016. Vad vi inte gick igenom var vilken utbildning de som arbetade på fritidshemmen hade:

2010 arbetade alltså 17593 personer på fritidshem i Sverige. Av dessa hade 58% en pedagogisk högskoleutbildning.

2015 arbetade 21124 personer på fritidshem. Här har någonting hänt. Nu var det bara 47,2% som hade en akademisk högskoleutbildning. Året då det började satsas extra på fritids minskade alltså den pedagogiskt högskoleutbildade personalen med 4 procent (51,2% 2014). Samtidigt som antalet anställda ökade.

2016 arbetade 22049 personer på fritidshem. Tendenserna från 2015 är nu ännu tydligare. 42,2% av de som arbetade på fritids hade förra året en pedagogisk utbildning. Det är en minskning på 5% på endast ett år.

Kontentan av regeringssatsningen som basunerades ut 2015 är de facto att fler personer har blivit anställda på fritidshem runt om i Sverige. Men att pedagogiskt högskoleutbildad personal har ersatts av outbildad personal. Den satsning som vi var så glada över kan alltså inte ses som något annat än ett rejält misslyckande för yrkeskåren. Många av oss har fått en betydligt högre lön, vilket individuellt är en lättnad. Men det har skett till priset av att vi har färre utbildade kollegor. Vi upplever just nu en urvattning av fritidspedagoger och personligen är jag rädd för att se vad statistiken för 2017 kommer att säga.

Vad lär vi oss av detta?

Att vi kan få till satsningar på fritidshemmen genom att låta högt. Vi har ett antal personer i exempelvis Lärarförbundet som gör ett stort arbete för yrkeskåren. Men nästa gång vi lyckas få till en satsning så måste vi se till att pengarna är ”riktade” för att verkligen gå till de avsedda ändamålen. När vi ser en minskning av utbildad personal med 5% på endast ett år så inser jag dock att det börjar bli bråttom. Folk verkar tröttna på yrket. Det är dags att enas som fritidspedagoger och kräva riktiga förutsättningar för vår verksamhet. Annars är vi snart ganska få som står ut, och den framtiden är jag rädd för.

Källor:
Skolverkets jämförelsetal:
http://www.jmftal.artisan.se/

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6243945

FacebookTwitterWhatsAppEmail

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*