”Stora barngrupper – en väldig möjlighet” (?!)

2000 konstaterade Skolverket att: ”fritidshemmens resurser har beskurits långt bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras.”

Samma år skrev Christian Lundahl i rapporten ”Finns Fritids?”: På flertalet av de fritidshem vi besökt är inte förhållandena gynnsamma i ovan nämnda mening. Sett till de allmänna råden kan man bara till viss del, och ofta inte alls, svara mot det som är fritidshemmens uppgifter. Även målen om likvärdighet blir svåra att upprätthålla. Huvudskälet till detta är barngruppens storlek. Den är på få ställen lämpligt dimensionerad i förhållande till personal och lokaler. Även om fritidshemmen har utvecklingspotential, t.ex. kring samverkan med skolan, är det tvivelsutan så att om inte mer resurser tilldelas verksamheten kommer den aldrig att kunna lyfta sig särskilt mycket kvalitetsmässigt sett.”

Lundahl menade även i denna rapport från skolverket – skriven på uppdrag av Skolverket – att det finns några villkor som inte är försumbara: Tillräckligt med personal, tillräckligt små grupper, lämpliga lokaler.

I en lägesrapport från 2008 skriver Skolverket att ”Skolverket anser att situationen nu är av en sådan art att även regeringen måste uppmärksammas på behovet av kvalitetshöjande åtgärder i fritidshemmen.”

2010 skrev skolinspektionen ”Omsorgsambitionerna går inte alltid att förverkliga”

2012 kom Kommunalsrapport som fastslog: ”Dagens fritidshem når inte upp till sina mål, visar rapporten, och fritidshemmet blir förvaring snarare än den utvecklande verksamhet som de ska vara.”

i USA har man under många år gjort studier kring vad som krävs för att verksamheten ska få ett kvalitativt utfall. I ”After School Programs in the 21st Century: Their Potential and What it Takes to Achieve It” (Priscilla M.D. Little, Christopher Wimer, Heather B. Weiss) konstaterar man:

In fact, some research finds that when youth are concentrated together without appropriate structure and supervision,problematic behavior follows

Forskning visar också att stora barngrupper skapar stress, påverkar hälsan och studieresultaten. I artikel från 2004 menar Ylva Elneby att ”när barn har många att relatera till i gruppen ökar också risken för att det blir störningar i relationerna. Det är en mycket  
stark stressfaktor för barn, vare sig det gäller relationer till föräldrar, pedagoger eller kamrater.”

Jag fick en förfrågan om att föreläsa om metoder för att hantera de stora barngrupper för ett par år sedan. Jag tackade nej. Av den enkla andningen att jag lite tycker att vi (eller barnen) ska behöva hantera denna situation. Det får inte normaliseras.

Många fritidspedagoger har upprörts över att Lärarfortbildning har en utbildning i just detta. ”Stora elevgrupper på fritidshemmet” heter kursen. Man marknadsför kursen så här:

Vi lär oss i kommunikation och reflektion tillsammans med andra och därför är gruppen alltid viktig.

Det stora antalet elever på fritidshemmet kan ses som en utmaning men går också att se som en väldig möjlighet. Plötsligt ger vi våra elever chansen att mötas över åldersgränserna och förenas i sina gemensamma intressen och erfarenheter.

Att bilda mindre grupper av den stora gruppen är att skapa en plattform för kommunikation och reflektion. Genom att sätta ihop grupper som är rika på olika personligheter får eleverna möjligheter att spegla sig i andra och träna på att förstå hur andra tänker och känner och på det sättet också lära känna sig själva

Genom att sätta ihop grupper som är rika på olika personligheter får eleverna möjligheter att spegla sig i andra

Jag är minst sagt fascinerad över att Lärarfortbildning här har lösningen på det problem som stressforskare, fritidspedagoger och två olika tillsynsmyndigheter påpekat vara så allvarligt att regeringen måste agera. Och så sitter ett fackligt ägt fortbildningsföretag på svaren. Who knew?!

Marknadschefen på förtaget uttrycker på Facebook att man ”sett ett behov hos lärare i fritidshem och fritidspedagoger att hitta strategier det nuvarande och ej önskvärda läget”.

Själv tänker jag att man förväxlar en frustration hos professionen med ett behov.

Men, någon kanske borde gå på kursen innan vi sågar den. Jag är säker på att Lärarfortbildning bjuder in Gustav Sundh och/eller Farzin Panahi på friplåtar om man är trygg med vad man marknadsför.

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*