Reflektioner en måndag strax innan oktober

När jag som 17-åring började vikariera på fritidshem upplevde jag saker väldigt annorlunda mot idag. Jag har ibland funderat på vad som skiljer utöver de stora barngrupperna och samordningen med skolan. Vad gjorde vi? Hur pratade vi?

I vaktmästarens gamla tjänstebostad – 1996 – fanns skolans fritidshem som nyligen flyttat dit från stiftelsebyggnaderna några kvarter bort. Det var ett hem. En hall, ett kök. Ett vardagsrum som fungerade som samlings- och lekrum och ett gammalt sovrum inrett för just vila och rekreation. I källaren fanns kuddrum och möjlighet till skapande aktiviteter. Jag minns hur vi som jobbade på fritids var där när barnen kom. De första som ramlade in hjälpte till att vispa nyponsoppa och förbereda mellanmål. Om någon slutade väldigt tidigt kunde vi baka bröd. Anledningarna till detta var flera. Dels den praktiska kunskapen i att kunna göra sitt eget mellanmål en dag. Dels den medvetna sociala delaktigheten som kombinerades med samtal. Samtal om skoldagen, om vägen hem, om kompisar, om träningen och om mormor som dött. Social delaktighet, den praktiska och faktiska kunskapen samt kommunikationen.

Några år senare flyttade fritidshemmet och skolan till andra – nya lokaler. Fritidshemmet fick en öppen och central plats i luftiga korridorer med klassrum bakom dörrar. Fritidshemmet hade medvetet byggts som nav i skolan. Tanken var god men den hemlika miljön försvann.

Under de kommande 20 åren har jag sett ganska många fritidshem. Och många förändringar både vas gäller struktur och pedagogik.

Förr vad fritidshemmet regelstyrt. Och man vågade ha tydliga rekommendationer.

1965 utarbetade socialstyrelsen rekommendationer för hur en barnstuga för 15 (!) barn skulle se ut.

Socialstyrelsen påpekade också vikten av att barn i fritidshem som spenderat dagen i stora skolklasser skulle gå i reducerade grupper utifrån de rekommenderade.

(Bilderna ovan tweetade av Anki Hedberg)

Ännu i mitten på 90-talet när jag började vikariera på fritidshem var grupperna mindre än en skolklass där jag jobbade. Nationellt låg gruppstorleken på 23,7 barn 1995. I den genomsnittliga gruppen jobbade 2 pedagoger.

Mycket har förändrats vad gäller barngrupperna, lokalerna och personaltätheten. Idag finns det nästan inget hemlikt i fritidshemmens miljö längre.

Idag diskuteras det mycket aktiviteter på fritidshemmen. Och en hel del logistik. Hur ska barngrupperna fördelas? Hur ska vi hålla koll? Den vardagliga sociala delaktighet har ersatts med mer konstruerade sammanhang för att skapa samtal och medverkan. Och ska vi till att baka så är det mer för de matematiska vinningarna.

Samvaron har förändrats. Idag är relationerna fler och flyktigare upplever jag. Och det finns ingen grupp att tala om, i termer av relation. Grupp har blivit ett kvantitativt mått. Jag ser också större tendenser till subgrupper idag.

Förr hade vi barnprat med fokus på varje enskilt barn, men som en del av ett större sammanhang – gruppen. Idag tenderar barnprat att fokusera på eller bara hinna med de krävande barnen.

Har de strukturella förändringar påverkat diskursen och vårt förhållningssätt? Eller är sanningen inte så enkel?

Jag önskar att fritidshemmen idag kunde få förutsättningar att vara det jag upplevde i mitten på 90-talet. Med den sociala delaktigheten kom ett möte som är svårt att skapa idag. Ibland på loven tycker jag att denna delaktighet får plats och utrymme.

Hur framtiden kommer se ut om 10 eller 20 år vet vi inte. Men jag tror att vi kan påverka den. Vi kan aldrig gå tillbaka, det är ett som är säkert. Men jag tror att de här åren 2011 till idag och ett par 3-4 år till framöver kommer gå till (utbildnings)historien. Vi har sedan 2011 både öppnat upp dialogen (även om den tenderar bli väl grund ibland i sociala medier) och Pandoras fritidshemspolitiska ask. Frågan är bara vad du ska göra för att påverka. Vad ska vi göra?

Jag tror fortfarande på idéen om ett samverkansråd för fritidspedagogiska frågor. Samla det engagemang som finns. Även om några av oss kunnat påverka på egen hand så tror jag på kraften i kollektivet. Det ger mandat.

 

1 Kommentar

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*