Skolan kompletterar fritidshemmet

Många fritidshem har på senare tid börjat dekorera väggarna med texter som visar vad barnen eventuellt lär sig vid specifika moment eller aktiviteter under fritidstiden. Också pyntas väggar med lösa delar av läroplanens kapitel fyra. Troligen kommer detta från tanken om att synliggörande skulle göra att barnen metakognitivt förstår vad de lär sig. Sättet att framhäva lärandet genom affischer verkar kunna härledas till hur skolan tydliggör ämnets bedömningskriterier genom affischer från Skolverket på klassrumsväggarna. Och för fritidshemmet blir det ytterligare ett steg i det “synliggörande av verksamheten” som fritidspedagoger ofta pratar om. Av någon anledning tycks innehållet i fritidshemmet behöva ett synliggörande på korridorsväggar för att ge verksamheten legitimitet.

Ett bekymmer med att härleda visst lärande till en specifik aktivitet är att det blir en väldigt summativ redovisning kopplat till enskilda moment, något som går stick i stäv med fritidspedagogikens specifika egenskap att sätta utvecklingsprocesser i sammanhang över längre tid. För det är ju inte så enkelt att barn blir mer demokratiska i sin person genom att de i leken erfar turtagning. Att införliva demokratiska värden hos ett barn sker på så många fler plan och på så många fler djup att det är väldigt vanskligt att hävda lösryckta specifika stunder där just demokratisering sker. I synnerhet utan att kunna stärka dessa påståenden i reliabla bedömningar. Detta har, ironiskt nog, affischerna i klassrummet anammat som främst belyser ämnets innehåll i stort och kunskapskraven för betygen och inte kopplar lärande till varje enskilt lektionsmoment -utan istället fokuserar på ämnets helhet. Och är väldigt tydliga i bedömningsmatriserna som även är en del av affischen.

Det stora problemet för fritidshemmet att avgränsa till exakt när vissa moment internaliseras hos barnet är att vi då måste avgränsa lärandet till förutbestämda tillfällen reglerade av vuxna, och missar all övrig utveckling som sker vid samma tillfälle -trots att fritidshemmets styrka är att bygga på situationsstyrt lärande. Här förlorar vi kärnan i fritidspedagogiken genom att försöka schablonisera skolan. I fritidshemmet bör snarare utveckling vara överordnat det specifika görandet, och vår pedagogiska kompetens är unik på så vis att vi klarar av att se vilken utveckling som sker oavsett arena. Utifrån den bedömningen justerar vi verksamhetens innehåll för att kunna leda mot de mål vi satt.


Att fritidshemmet idag har en annan relation till skolan än tidigare behöver inte innebära att vi gör avkall på vår profession, tvärtom ger det oss ännu större möjligheter att lägga tonvikt på utveckling istället för det snävare lärande. Till det yttre kan dessa två misstas för varandra, men lärande handlar mer om yttre processer medan utveckling ger utrymme för barnets inre processer. Lärande skulle kunna ses som en underrubrik till utveckling, men det går att lära utan att utvecklas och det går att utvecklas utan att lära.

Sett till att fritidshemmet inte bör särskilja det ena lärandet från det andra, utan snarare fokusera på hur dessa samverkar i en kontextuell helhet skulle jag vilja påstå att det är skolan som kompletterar fritidshemmet. Det vill säga, ämnet kompletterar kunskapen. Skolan plockar ur särskilda delar av fritidshemmets lärande och fördjupar sig i dem ämnesvis, medan de på fritidshemmet naturligt lever i symbios med varandra. Därför har det blivit ett sådant självsvek av fritidshemmets pedagoger när de endast ser matematik vid bakning, eller andra märkliga exempel på avgränsat lärande.

Och i hungern efter legitimitet genom svårapplicerade skolmodeller sänker vi snarare vårt yrke genom att frångå vår främsta styrka -situerad utveckling.

I längden förstärker detta snarare den osäkerhet vi från början ansåg oss behöva angripa genom synliggörande.

Direkt vid det ögonblick vi behöver skolans lärande för att motivera fritidshemmets innehåll har vi tappat i legitimitet i vår egen profession.

Och varje gång vi stressar på barns utveckling för att kunna bocka av läroplanens innehåll har vi gjort avkall på vad är unikt för fritidspedagogens yrkesroll –att skapa förutsättningar för det förutsättningslösa.


2 Kommentarer

  1. Grym bild av lärandet i fritidshemmet genom bilden av kontext! Träffar min tanke om undervisning på fritids mitt i prick!
    Skola och fritidshem kompletterar varandra – precis som det ska va´!

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*