Satsning eller avveckling?

Nu har vi forskning som antyder på det vi som är verksamma på fritidshemmet sett en längre tid; nämligen att fritids inte har eller får de resurser som krävs för att klara sitt uppdrag.

Min spontana tanke är att all forskning om fritidshemmet är bra. Det lyfter problematiken och gör den verklig. Det får ett kraftigare genomslag högre upp och ger verksamma något att luta sig mot när den dagliga flexibiliteten påverkar fritidsverksamheten.

kommer det verkligen satsas på fritidshemmet?

Sen slår det mig behoven i skolan och hur dessa alltid har prioriterats framför fritidshemmets. Med denna ”nya” forskning; kommer det verkligen satsas på fritidshemmet? eller blir det så att fritidshemmet återigen kommer få anpassa sig till skolan?

Att påvisa att en icke obligatorisk verksamhet inte klarar av sitt uppdrag är inte nödvändigtvis en bra sak. Det innebär inte per automatik att fler resurser kommer sättas in. Frågan blir då ifall politiker ser värdet i fritids, även fast det lyfts upp i denna avhandling? Det åligger en risk i att ledare försöker finna dessa vinningar genom andra former och intresset för fritids har inte alltid vart så positivt tidigare. Särskilt svårt är det att lyfta det positiva och utvecklande i fritidsverksamheten när den ständigt mäts mot ramat skapta för skolan.

Hur många har fritidshemmet som sitt huvuduppdrag?

Och på tal om skolan dyker ytterligare en intressant frågeställning upp; hur många har fritidshemmet som sitt huvuduppdrag? Då menar jag inte vad som står på pappret, utan där fritidsverksamheten blir utgångspunkten för ens arbete. Till skillnad från något som läggs på i slutet av dagen som en form av tidsutfyllning. Det om något känns som en förutsättning som är nödvändig för att lyckas med sitt huvuduppdrag. Nämligen att det prioriteras som det.

Även kapitel 4 i läroplanen kan spela en avgörande roll. Den ”trojanska hästen” som Hadar tidigare benämnt den som. Ett kapitel där fritidshemmet lyfts in och anpassas efter skolans ram. Att behöva forma fritidsverksamheten efter skolan ger en negativ effekt på fritidsverksamheten. Personal med en delad tjänst har sällan haft särskilt bra arbetsförhållanden. På fritids har set i många fall även inneburit en delad tjänst som är outtalad vilket kan vara än värre. Men det måste inte enbart vara en dålig sak att fritidshemmet kommit med i läroplanen.

Genom att finnas i läroplanen får fritidshemmet en given plats i barnens social- och kunskapsutveckling. På ett aätt legitimeras fritidshemmet med att få en plats i läroplanen. Att ta bort eller omformulera fritidshemmets syfte och mål blir då svårt. Det får följden att resurserna istället behöver anpassa sig efter fritidshemmet än vise versa. Hade denna forskning kommit innan kapitel 4 i läroplanen hade hotet om fritidshemmets existens legat betydligt närmre. Nu kan det eventuellt betyda att fritidshemmen får de resurser som krävs för att klara sitt uppdrag.

Så kan det rentav vara så att den trojanska hästen är det som kommer rädda fritidshemmet?

Det är för tidigt att säga vilka följder detta kommer att få för fritidshemmet. Vad som är tydligt är i alla fall att personalen på fritids gör sitt yttersta för att skapa en meningsfull tid på fritids för barnen. Det bedrivs fortfarande verksamhet som strävar efter att nå målen, trots bristande resurser, arbetsmiljö och vilkor. Det om något är vad fritidspersonalen borde ta till sig av denna avhandling.

Nu behöver tron bara göras om till en stolthet, och motivationen göras till profession.

För mig tyder detta på motiverade människor som vill göra nytta. Även fast professionen kan behöva utvecklas och bli starkare så finns motivationen och en tro om att verksamheten är betydelsefull. Nu behöver tron bara göras om till en stolthet, och motivationen göras till profession.


Klicka här för att komma till avhandlingen

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*