Fritidspedagogens unika kompetens

Vad är fritidspedagogens unika kompetens? Jag har varit verksam i yrket i snart 6 år och liksom alla andra har jag gång på gång fått frågan om vad en fritidspedagog gör. Jag har själv undrat över det ända sedan min första praktikperiod på fritidshemmet. Vad gör en fritidspedagog och vad behöver den kunna?  Under mina första möten med yrket fick jag höra att en fritidspedagog måste kunna pyssla. Ok? Var det allt? Är det allt en fritidspedagog jobbar med tänkte jag. Nej, fick jag till svar. En fritidspedagog jobbar även med den sociala biten fick jag till svar. Den sociala biten? Vad menades med det? Vad är den sociala biten? Vi jobbar med gruppen fick jag höra. Hur då, tänkte jag.

Jag började gräva i kurslitteraturen efter svar på mina frågor. Några ledtrådar fick jag. Jag hittade också samma formuleringar där. En fritidspedagog jobbar med gruppen och använder oftast sin egen person i arbetet med att forma en harmonisk grupp. Varför en harmonisk grupp och hur, tänkte jag? Svaret jag hittade var att en fritidspedagog strävar efter att skapa en grupp där det inte förekommer så många konflikter. Ok? Men lär sig inte barnen av konflikterna, tänkte jag?

Jag blev inte klokare. Samtidigt läste jag om ledarskap. Den auktoritära ledaren, den demokratiska ledaren och låt gå ledaren. Vilket ledarskap skulle man tillämpa egentligen? Jag testade de alla och lärde mig av mina kollegor som tillämpade och personifierade de olika ledarskapstyperna. Efter ett tag märkte jag att det var en bluff. Det finns inga färdiga koncept för ledarskapet och det är inte fruktbart att hålla sig till en kategori. Alla barn är unika och kräver sin egen form av blandledarskap. Ledarskapet är således situerat. Gott så.

Men jag hamnade åter i frågan. Vad gör en fritidspedagog och vad behöver den kunna? Jag fastnade för formuleringen, vi jobbar med gruppen. Men gör inte fler yrkeskategorier det? Vad är det med grupparbetet som gör oss unika? Är det att vi verkar inom fritidshemmets ramar? Vad är det i så fall inom fritidshemmets ramar som gör grupparbetet unikt? Vad skiljer vårt arbete med gruppen från en fotbollstränare eller en kolloledare? Jag sökte återigen svar i litteraturen. Jag hittade ett värdeord som syftade till att beskriva vad som gör arbetet i fritidshemmet unikt. Värdeordet var lärande, vi jobbar med lärande på fritidshemmet. Det sker ett socialt lärande på fritidshemmet. Jaså? Hur ser det lärandet ut? Svaren jag hittade var att barnen bland annat får lära sig om turtagning, visa hänsyn och ta ansvar. Jaha? Krävs det en specifik utbildning för att lära ut det, tänkte jag? Eller kan vem som helst med sunt förnuft lära ut det i en gruppmiljö? Jag sökte svar, men hittade inga. Jag ställde frågor till kollegiet, men fick bara till svars att barnen lär sig saker på fritids. Som om att begreppet lärande kunde legitimera alla som tar plats i fritidshemmet. Precis som vi trodde att begreppet social kompetens kunde legitimera allt som skedde i fritidshemmet för några år sedan. Värdeorden byts ut genom åren men försöker fylla samma syfte. Och syftet är att komma undan med innehållslösa förklaringar på komplexa processer

Nu då, 6 år senare, har jag blivit klokare? Vet jag vad en fritidspedagogs unika kompetens är? Inte exakt, men jag ser en röd tråd. Och det är att vi har kunskaper om barns socioemotionella utveckling och använder det i vår praktik. På daglig basis kommer jag i konakt med kollegiet, IRL eller på sociala medier, som beskriver det fantastiska arbete de gör inom detta. Och jag tänker, varför inte hålla oss till det vi kan och tror på? Nämligen vår förmåga att identifiera behoven i en grupp och skapa en verksamhet utifrån det där barnen får en möjlighet att förvärva förmågor som de behöver för att kunna orientera sig i sin samtid. Varför kan vi inte sluta med att hitta på krystade beskrivningar av arbetet i fritidshemmet och använda värdeord för att definiera det, värdeord som korroderar när tidens vågor sköljer över dem. Visst kan vi tala om att vi använder matematiska begrepp när vi skär frukt med barnen och att det således sker ett lärande på fritids. Men varför tror vi att bruket av begrepp som beskriver det lärande som sker i skolan ska höja fritidshemmets egenvärde och status? Har det varit fruktbart hittills? Är det inte bättre att hålla oss till den beprövade erfarenhet och tradition som vi byggt upp kollegialt sedan arbetsstugornas tid? Är inte det en mer framgångsrik väg att gå för att höja vår status? Vad tycker du?

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*