Fritidshem och fritidspedagogik – en kamp om överlevnad

Ibland när jag svarar på intervjuer, skriver artiklar och diskuterar fritidshemmet och fritidspedagogiken så slår tanken mig – Jag är ju inte ens utbildad fritidspedagog?
 
Det kanske är fel av mig att (försöka) inta en sådan roll mot fritidshemmet då jag rent teoretiskt saknar den specifika ämneskompetensen mot fritidshemmet, jag vet inte.
 
Och det är en lite lustig tanke – Varför bryr jag mig så mycket om en verksamhet som tillsynes har så låg status relaterat till skolan. En arbetsmiljö som är så slitig och fylld av krav på flexibilitet och uppoffringar utan att förvänta sig något i utbyte.
 
Kanske är det just denna potential som fritidshemmet har som jag upplever går till spillo när andra förståsigpåare ska gå in och säga hur fritids ska (ut)nyttjas och hur fritids kan användas för att komplettera skolan.
 
För det är något speciellt med fritids, det går att se hos alla er som beskriver hur ni kom att kalla ett fritidshem för eran arbetsplats. Varför ni stannat kvar trots den arbetsmiljö som stadigt försämrats. Hur trötta vi är på att inte bli hörda eller sedda och få förutsättningar för att utföra vårt uppdrag. Ändå går det att ana en glädje när man beskriver sitt jobb.
 
De flesta som jobbar på fritids vittnar om en och samma sak – Här ges de utrymme att utforska, pröva och skratta. Här får de också vila och bara vara. Det är här barnen får utrymme att utvecklas som människa. Vi är nog flera som känner en frustration över att politiker och huvudmän inte ser detta.
 
Jag anser att det är hög tid att vi står upp för den verksamhet vi en gång har haft på fritids, och det som nu fortfarande finns kvar av, innan den också går förlorad. Hur vi ska gå tillväga är jag inte helt säker på, men det finns ett förhållningssätt att följa.
 
När jag undervisar mina elever kring att hantera nödsituationer brukar jag lära dem ett gyllene förhållningssätt. Vid en nödsituation – agera, gör någonting. Det brukar vara vad som krävs för att kicka igång startmotorn och ta sig ur ett chockläge och använda sig av sina kunskaper.
 
Och det här mina vänner, är en sådan situation. Vi har mött vår nödsituation och stått i chock. Det är dags att vi agerar och gör någonting.
 

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*