Skolinspektionen sågar fritids

Våra granskande myndigheter har en lång tradition av att såga fritids. Nu senast då man granskat språklig och matematisk utveckling samt rektors ledning av fritids. Så här inledningsvis i min text tänker jag spontant att fritids framställs som i en kronisk identitetskris. Jag undrar stilla om det någonsin funnits ett fritidshem utan identitetskris. Ett fritids där alla visste om vart man skulle innehållsmässigt och hur man skulle dit. Jag upplever att skolsverige vill mäta och jämföra en verksamhet som till sin yttersta spets egentligen handlar om att ha det jävligt gött. Och frågan är hur man mäter nivån av jävligt gött med kvantitativ och reliabel metod.

Med det sagt har vi trots allt en skolinspektion och ett skolverk att förhålla oss till. Och så länge vi kallar oss för en profession har vi dem som mätsticka. Och nu har skolinspektionen slagit till igen och till synes helt på måfå valt att utvärdera det centrala innehållet för språk och kommunikation samt natur och samhälle. Jag undrar dock om det egentligen varit på måfå. För när väl analysen sätter igång glömmer de bort alla mjuka värden som kommunikation, känslor, etik, könsroller och demokrati. Istället snöar de stenhårt in på “Matematik som redskap för att beskriva vardagliga företeelser och för att lösa vardagliga problem”, samt “Samtala om olika typer av texter”. De kommer fram till att allt för många fritidshem brister i att erbjuda goda läsmiljöer och uppmuntran till läsning på fritids. Vidare kommer de också fram till att barnen i alldeles för låg grad får möjlighet att använda matematik på fritids.

Kanske är jag helt fel på det, men jag upplever att fritidshemmets komplement till skoldagen är att erbjuda något annat än läsning och matematik. Har man tragglat läsande och räknande hela dagen, är det kanske inte så konstigt att både barn och pedagoger är trötta på det. Böcker och tal i all ära, men ska inte fritids istället handla om glädjen, passionen, spänningen och förundran? Visst finns det barn som via matematik och skönlitterär läsning får allt detta, men jag vågar argumentera att de allra flesta barn finner sin inre motivation i något annat.

Jag tycker helt enkelt det är billigt av skolinspektionen att hitta felen i de mest lättmätna problemområdena. Istället kanske de ska fokusera på att hitta gedigna mätinstrument för den inre motivationen och det informella lärandet. Eller så kanske det är så att vi på fritids ska fortsätta läsa och räkna med barnen. Då får man kanske först ställa sig frågan om alla fritidslärare/pedagoger vill ställa upp på detta, och om vi har råd att tappa fler behöriga än vad vi redan saknar.

Att rektor alltjämt har dålig insyn i verksamheten, vilket Skolinspektionen skriver, kommer nog inte som en nyhet för de flesta. I bästa fall har rektorn organiserat autonoma enheter som kan bedriva fritids, fast utan rektors medverkan. I värsta fall har vi ett fritidshem fyllt med obehöriga och oengagerade vuxna som utan förmåga att säga emot blir runtskickade av rektor på vikarieuppdrag.

Visst är det trevligt att kontrasåga den skolinspektion som sågar våra verksamheter. Men tyvärr får jag ge inspektionen rätt i alltför många slutsatser. Avsaknaden av digitala verktyg är total. Långsiktigheten i arbetet med barnen finns inte. Satsningar på att skapa systematisk kvalitet i form av pedagogiska planeringar och utvärderingar mynnar ut i alltför korta projekt som fortfarande fokuserar på aktiviteter och som inte utvärderas ordentligt. Kanske brister fritidspedagogens vilja, men snarare brister nog förutsättningarna. Ni vet, de som Skolinspektionen kommer fram till knappt finns.

Mina vänner. Det är dyster, dyster läsning. Och slår man samman med stundande riksdagsval där gemene politiker lovar längre skoldagar är det lätt att bli nedslagen. Och det verkar inte ha hänt något sedan förra mätning. Men hörni, stå på er och släpp aldrig tron på att mening med livet är att:

  • ha det jävligt gött,
  • att älska att göra något man är bra på,
  • att ha vänner för livet, och
  • att inse att vi har en uppsjö fantastiska sinnen som vi kan stimulera under ett långt och njutbart liv.

Det är detta fritidspedagogiken handlar om. Och där är vårt uppdrag för evigt aktuellt och livsviktigt. Glöm inte det.

Vi hörs tills nästa sågning!

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*