Skolinspektionen sågar fritids

Våra granskande myndigheter har en lång tradition av att såga fritids. Nu senast då man granskat språklig och matematisk utveckling samt rektors ledning av fritids. Så här inledningsvis i min text tänker jag spontant att fritids framställs som i en kronisk identitetskris. Jag undrar stilla om det någonsin funnits ett fritidshem utan identitetskris. Ett fritids där alla visste om vart man skulle innehållsmässigt och hur man skulle dit. Jag upplever att skolsverige vill mäta och jämföra en verksamhet som till sin yttersta spets egentligen handlar om att ha det jävligt gött. Och frågan är hur man mäter nivån av jävligt gött med kvantitativ och reliabel metod.

Med det sagt har vi trots allt en skolinspektion och ett skolverk att förhålla oss till. Och så länge vi kallar oss för en profession har vi dem som mätsticka. Och nu har skolinspektionen slagit till igen och till synes helt på måfå valt att utvärdera det centrala innehållet för språk och kommunikation samt natur och samhälle. Jag undrar dock om det egentligen varit på måfå. För när väl analysen sätter igång glömmer de bort alla mjuka värden som kommunikation, känslor, etik, könsroller och demokrati. Istället snöar de stenhårt in på “Matematik som redskap för att beskriva vardagliga företeelser och för att lösa vardagliga problem”, samt “Samtala om olika typer av texter”. De kommer fram till att allt för många fritidshem brister i att erbjuda goda läsmiljöer och uppmuntran till läsning på fritids. Vidare kommer de också fram till att barnen i alldeles för låg grad får möjlighet att använda matematik på fritids.

Kanske är jag helt fel på det, men jag upplever att fritidshemmets komplement till skoldagen är att erbjuda något annat än läsning och matematik. Har man tragglat läsande och räknande hela dagen, är det kanske inte så konstigt att både barn och pedagoger är trötta på det. Böcker och tal i all ära, men ska inte fritids istället handla om glädjen, passionen, spänningen och förundran? Visst finns det barn som via matematik och skönlitterär läsning får allt detta, men jag vågar argumentera att de allra flesta barn finner sin inre motivation i något annat.

Jag tycker helt enkelt det är billigt av skolinspektionen att hitta felen i de mest lättmätna problemområdena. Istället kanske de ska fokusera på att hitta gedigna mätinstrument för den inre motivationen och det informella lärandet. Eller så kanske det är så att vi på fritids ska fortsätta läsa och räkna med barnen. Då får man kanske först ställa sig frågan om alla fritidslärare/pedagoger vill ställa upp på detta, och om vi har råd att tappa fler behöriga än vad vi redan saknar.

Att rektor alltjämt har dålig insyn i verksamheten, vilket Skolinspektionen skriver, kommer nog inte som en nyhet för de flesta. I bästa fall har rektorn organiserat autonoma enheter som kan bedriva fritids, fast utan rektors medverkan. I värsta fall har vi ett fritidshem fyllt med obehöriga och oengagerade vuxna som utan förmåga att säga emot blir runtskickade av rektor på vikarieuppdrag.

Visst är det trevligt att kontrasåga den skolinspektion som sågar våra verksamheter. Men tyvärr får jag ge inspektionen rätt i alltför många slutsatser. Avsaknaden av digitala verktyg är total. Långsiktigheten i arbetet med barnen finns inte. Satsningar på att skapa systematisk kvalitet i form av pedagogiska planeringar och utvärderingar mynnar ut i alltför korta projekt som fortfarande fokuserar på aktiviteter och som inte utvärderas ordentligt. Kanske brister fritidspedagogens vilja, men snarare brister nog förutsättningarna. Ni vet, de som Skolinspektionen kommer fram till knappt finns.

Mina vänner. Det är dyster, dyster läsning. Och slår man samman med stundande riksdagsval där gemene politiker lovar längre skoldagar är det lätt att bli nedslagen. Och det verkar inte ha hänt något sedan förra mätning. Men hörni, stå på er och släpp aldrig tron på att mening med livet är att:

  • ha det jävligt gött,
  • att älska att göra något man är bra på,
  • att ha vänner för livet, och
  • att inse att vi har en uppsjö fantastiska sinnen som vi kan stimulera under ett långt och njutbart liv.

Det är detta fritidspedagogiken handlar om. Och där är vårt uppdrag för evigt aktuellt och livsviktigt. Glöm inte det.

Vi hörs tills nästa sågning!

2 Kommentarer

  1. Jag blev ordentligt provocerad när jag läste skolinspektionens rapport och hängde upp mig på utvecklingsområdet läsning – som inte ens står preciserat i läroplanen. Jag mailade skolinspektionen i februari och satte frågetecken kring ett par av de utvecklingsområden som pekades på i rapporten då jag inte hittar dem i läroplanen kap 1 o 2 eller kap 4.
    Det punkter jag syftar på är punkten där
    undervisningen i större utsträckning ska ge eleverna möjlighet att utveckla kommunikativa förmågor genom läsning och
    punkten där vi ska ge eleverna möjlighet att arbeta i längre processer.
    Jag anser att detta är en tolkning av läroplanen som inte är självklar. Vad jag kan se, finns inte denna formulering någonstans i de delar av läroplanen som ska ligga till grund för fritidshemmets undervisning.
    Som sagt, i min roll som utvecklingsledare är det viktigt för mig att förstå syftet och skrivningarna i läroplanen. Jag ställer därför frågetecken kring att just läsning ska ha en så central roll att det ska finnas med som ett kriterium för kvalitet i undervisningen på fritidshemmet.
    Ska vi få en bra verksamhet i fritidshemmen måste det vara tydligt vilka krav som ställs på verksamheten och den måste bedömas i relation till dessa krav. I denna rapport ställs mina kunskaper på prov så jag bad om att någon kunde förklara varför möjlighet till läsning och samtal om det lästa får en så central roll bland allt bra vi arbetar med inom kommunikation. Jag har tyvärr inte fått någon annan respons än att mailet skulle skickas vidare till rätt personer inom enheten….

    • Jag vet inte om jag missuppfattat dig, men både det här med läsning står ju tydligt skrivet i läroplanens fjärde kapitel i det centrala innehållet om språk och kommunikation.

      I kommentarsmaterialet till fritids, också skrivet av skolverket står det såhär:

      “Läroplanen anger även att eleverna ska ges möjlighet att samtala om olika typer av
      texter. Därför är tillgång till olika texter och en lärmiljö som uppmuntrar till läsning viktig. Tidningar, skönlitteratur, en bild, teater eller en webbplats är exempel på olika typer av texter. Texterna kan vara såväl digitala som analoga. I fritidshemmet har eleverna även möjlighet att möta texttyper som de kanske inte har mött tidigare, till exempel poesi. I samtal om det lästa ges eleverna möjlighet att diskutera och reflektera över sina upplevelser och sin förståelse av texterna.” (s. 19).

      Vad gäller de längre processerna står det följande i kommentarsmaterialet på s. 22:

      “Eleverna i fritidshemmet ska möta innehållet byggande och konstruktion med hjälp
      av olika material, redskap och tekniker. I samband med att eleverna konstruerar och
      bygger kan de utveckla förmågan att lösa problem genom att de får arbeta i längre
      processer där de utgår från förebilder, får återkoppling, prövar och omprövar. Det kan
      handla om att konstruera eller bygga en koja, ett klädesplagg, en skulptur eller ett red­skap. Det kan också innebära att eleverna använder sig av digital teknik eller digitala komponenter när de bygger och konstruerar. Att arbeta med byggande och konstruktioner kan bidra till att eleverna upptäcker och blir intresserade av hur olika föremål i deras vardag är konstruerade och att de kan se behov av förbättringar.”

      Så det finns fog från Skolverket att belysa dessa frågor. Men jag håller med dig om att det känns lite som de tog dessa områden lite ur det blå. Varför just dessa?

      Här finns länken till kommentarsmaterialet: https://www.skolverket.se/sitevision/proxy/publikationer/svid12_5dfee44715d35a5cdfa2899/55935574/wtpub/ws/skolbok/wpubext/trycksak/Blob/pdf3720.pdf?k=3720

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*