Fritidspedagogikens dilemma

Genom århundradet har fritidshemmet (oavsett vad det kallades tidigare) följts av några frågor som har betydelse för dess utveckling och framtid. Det har handlat om kostnader men också om förhållandet ämneskunskaper och social utveckling/kompetens. Invävt i kostnaderna finns också relationen obligatorium och frivillighet.

I takt med att samhällets krav förändras förskjuts också mål och innehåll för olika statliga uppdrag. Detta gäller också fritidshemmets uppdrag och skolans utveckling.
Dagens F-3 lärare har t.ex. haft benämningen folkskollärare, småskollärare, lågstadielärare, lärare med inriktning mot de yngre skolbarnen och nu F-3-lärare.

Att fritidspedagogiken inte kan utformas som 1950-talets eftermiddagshem eller som 1980-talets fritidspedagogik råder nog konsensus. Verksamheten inom fritidshemmet har alltid konkurrerat tidsmässigt med grundskolan i övrigt. Historiskt har tiden mellan skolan och arbetsstugan/eftermiddagshemmet/ fritidshemmet fördelats över dagen (Rohlin 2001). Barnen/eleverna går en viss tid i skolan och behöver omsorg resten av dagen.

Kommunalpolitiker menade under 1980-, 90 – talet, med viss rätt, att verksamheten blev för dyr då omsorgen endast behövdes halva dagen, enligt dem.

Visst, vissa barn började lite tidigare på dagen, andra lite senare. Tiden då ingen verksamhet pågick, var begränsad, hävdade fritidspedagogerna, Alltså, argumenterade dåtidens fritidspedagoger vidare, behövdes det heltidstjänster.
Behovet av fritidshem kommer också fortsättningsvis att finnas. En av frågorna är naturligtvis: Vilka skall jobba där? Hur kan arbetsuppgifterna se ut?

Istället är det viktigt att det inom fritidshemmen finns personer som har kompetens och intresse för tid utöver klassrummet och att bidrar till barns och ungas utveckling och lärande.

Ur ett barnperspektiv har det ingen betydelse, varken tidigare eller i nutid, vad personerna kallas (fritidspedagog?) eller om dessa jobbar hel- eller deltid (Lärarförbundet). Istället är det viktigt att det inom fritidshemmen finns personer som har kompetens och intresse för tid utöver klassrummet och att bidrar till barns och ungas utveckling och lärande.

Att en samordning har skett mellan grundskolan och fritidshemmen förefaller i det perspektivet ganska logiskt. Steget för rektorer, att använda också fritidspedagogen under skoltiden blev inte långt eftersom detta gav utrymme både för heltidstjänster och kontinuitet i vuxenkontakten för eleverna. Till det kan man tillägga att det är samma barn som de olika lärargrupperna vänder sig till. Det kan ur ett barnperspektiv vara rimligt att dessa verksamheter finns lokaliserade på samma ställe, att barnen möter samma vuxna.

Samma förhållande gäller föräldrarna. Ingen förälder med barn i olika åldrar har lust att åka runt till olika verksamheter för att hämta eller lämna sina barn. Här sammanfaller barn/elever/föräldrars/rektorers och kommunalpolitikerns strävan, menar jag.

Samtidigt som fritidshemmet mer definitivt placerats inom skolan som ”Grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem” föreslås utbildningen blir en termin kortare, men med behörighet inom ett eller flera ämnen (prop. 2009/10:89) – bra eller dåligt får framtiden utvisa!

Vem som helst får inte arbeta på fritidshemmet (se både Skolverket och Utb.departementets hemsida). För att få fast anställning måste du ha behörighet i något ämne eller i fritidspedagogik. Om du ”bara” arbetar på fritidshem behövs ingen legitimation enligt nya förslag. Men vilket fritidshem finns idag inte i samarbete med skolan?

Man kan fråga sig vilken rektor som anställer t.ex. en bild, musik, eller idrottslärare från någon av fackhögskolorna då det inom F-3 är väldigt få timmar för respektive ämne. Omvänt vilken fackutbildad lärare (4-5 årig) som vill ha ett fåtal timmar inom sitt ämne.

Man kan fråga sig vilken rektor som anställer t.ex. en bild, musik, eller idrottslärare från någon av fackhögskolorna då det inom F-3 är väldigt få timmar för respektive ämne. Omvänt vilken fackutbildad lärare (4-5 årig) som vill ha ett fåtal timmar inom sitt ämne. För att få ihop en heltid får dessa ”cykla” mellan olika skolor (det tillhörde 1960-talet!). Troligen är det intressantare att anställa en Grund/fritidhem som har behörighet i något av nämnda områden.

Att skolan skall vara ”norm” för fritidshemmets verksamhet handlar mycket om oss själva. Varför hävdar vi inte den fritidspedagogiska kompetensen? Varför har diskussionen om ”rastvakt” varit en ständigt återkommande tiara? Här har vi ”bakbundit” oss själva.

Samtidigt som vi påstått att vår huvudsakliga kompetens handlar om social utveckling/kompetens, har vi tagit avstånd från ett tillfälle på dagen då den sociala kompetensen hos eleverna ställs på sin spets, nämligen rasten. Om det är någon tid på dagen som barnen/eleverna behöver fritidspedagogen så är det på rasten. Varför föra en diskussion om att man inte är rastvakt? Nä, vem är det? Tidigare fanns rastvaktsbegreppet i lärarnas avtal, dock inte i fritidspedagogens. Varför nedvärderar vi oss själva och talar om ”rastvakt” och ”hjälplärare” som något förklenande?

OM, vi verkligen har ett barnperspektiv blir den här typen av utsago ointressanta. Uppdraget om barn och ungas utveckling och lärande blir det väsentliga – då behövs vi såväl på raster som i samarbete med skolans lärare!

MEN, vår kompetens handlar inte om skolämnen i traditionell mening. Ofta är det emellertid så att fritidshemmet ger stöd åt lärandet genom att arrangera aktiviteter som ger stöd för ett ämne t.ex. läser vi ofta sagor eller berättelser för barnen. Här blir läsförståelsen viktig. Ibland experimenterar vi med olika aktiviteter. Hur många fritidspedagoger har inte satt en vit tulpan i blått vatten och dagen därpå har vi fått frågan om hur tulpanen kunde bli blå? Kunskap är såväl formell som informell. Båda perspektiven ger näring åt ett lärande. Att använda sig av skolans ämnesområden handlar inte om ”norm” utan om att svara på barn och ungas frågor, befinna sig i deras vardag – som ofta är skolan.

Vårt lärandeperspektiv utgår från barnet och ger ett alternativ stöd för lärandet, menar jag. Det handlar om både social kompetens och lärande.

Vårt lärandeperspektiv utgår från barnet och ger ett alternativ stöd för lärandet, menar jag. Det handlar om både social kompetens och lärande.

Blir F-3 lärarna behöriga inom fritidshem. Nej, inte som jag tolkar förordningstexterna.

Kostnaderna som i perioder stått emot del-, heltidstjänster har reducerats. Lokaler för skolan är ett måste då skolan är obligatorisk medan fritidshemmet är frivilligt. Båda verksamheterna behövs – alltså slås dessa fysiskt ihop!

Idag har vi forskning som visar behovet av att förstå den social utvecklings betydelse för lärandet (t.ex. Jensen 2011, Pihlgren 2011, Ljusberg 2010)

Med texten ovan kan man naturligtvis fråga sig om vi eliminerat fritidspedagogerna eller om samhälls-, och verksamhetsutvecklingen har burit denna yrkesgrupp vidare?

/Malin Rohlin

FacebookTwitterWhatsAppEmail

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*