En kommentar kring behörighetsutredningen

Något har gått galet i skolvärlden. Vill man försöka begripa det obegripliga är ett sätt att få rätsida igen att försöka spåra tillbaka till var någonstans på vägen saker och ting gick snett. Som, varför blir inte en yrkeskategori legitimerad när en annan med snarlikt uppdrag och nära nog identisk utbildning blir det? Svaret på den gåtan finns i kapitel elva i SOU 2008:52 fick vi veta.

Den som stod för detta påstående var Jesper Wigardt på uppdrag av riksdagens Margareta Pålsson (M). SOU 2008:52 hänvisar till en av statens offentliga utredningar med rubrik Legitimation och skärpta behörighetsregler.

I kapitel elva som heter ”Legitimation för förskollärare” dyker det så plötsligt upp en slutkläm i ett stycke.
”Även förskollärare föreslås därför omfattas av ett legitimationssystem. Däremot kvarstår otydligheten när det gäller fritidspedagoger varför denna grupp enligt mitt förslag inte ska omfattas av ett legitimationssystem”.

Det kommer sig av att ansvarig utredare, fil.dr i svensk lönepolitik Jörgen Ullenhag, uppenbarligen är en flitig läsare av Dagens Nyheter. Eller var i alla fall den 18 mars 2008 för det hänvisas till något så avgörande som en debattartikel från Alliansen i denna avis. I debattartikeln redovisar fyrklövern några planerade satsningar på förskolan. Men då fritidshem inte specifikt nämndes vid namn i denna avgränsade text så får det väl antas att Ullenhag därav tolkade det som om inga förändringar vore aktuella för fritidshem, eller att någon som arbetar där alls har någon utbildning.

Men om nu fil.dr Ullenhags läsvanor sträckt sig bortom DN hade kanske någon information om förändringar som rör fritids nått fram. Sådant som nya skollagens och läroplanens förtydligande också av fritids uppdrag, högre kvalitetskrav, integration i skola, förskoleklass med mera. Kanske han borde sneglat i några av Skolverkets skrifter som handlar om fritids, eller rent av ta reda på vilken utbildning fritidspedagoger har med sig.

Således utdömdes fritidspedagoger av utredaren inte utifrån sin kompetens utan för att vi förknippas med en verksamhet fil.dr Ullenhag inte riktigt har grepp om. Eftersom han refererar att det egentligen inte finns några behörighetsregler för att arbeta på fritidshem [sic!] (vem har bestämt det?) och uppdraget inte är tydligt (möjligen för dem utan utbildning, min anm) blir slutsatsen att det inte finns något av värde att hämta.

Intressant är att detta referat hämtats från fältstudierna (kap 8.2.1) och härstammar från vad rektorer och förvaltningschefer sagt. Denna grupp har dessvärre dokumenterat dålig koll på vad fritidshem är. Resultat: de blinda leder den blinde.

En smått skrämmande tanke väcks nu att allt detta kaos beror på en utredares läsvanor.

Kanske Ullenhag borde läsa sin egen utredning nogrannare då den genomgående innan slutsatsen i kapitel 11 kan sammanfattas med följande citat:

”Den mest framträdande bilden var att ett auktorisationssystem bör omfatta lärare på samtliga nivåer i skolan samt förskollärare och fritidspedagoger. Skälen som uppgavs var att det är viktigt att värna om det livslånga lärandet, att läroplaner finns för samtliga verksamheter och att alla personalkategorier är lika betydelsefulla för barns utveckling och lärande. ”

”Den klart dominerande uppfattningen var att det är bra att ett auktorisationssystem införs, eftersom det kan bidra till att garantera kvaliteten för barn och elever, höja statusen och göra lärar-,
förskollärar- och fritidspedagogyrkena attraktivare än i dag. ”

”När det gäller fritidshemmen framhölls i många intervjugrupper att personalens funktion är viktig, dels för att kunna dela grupper i undervisningen, dels för att ta hand om aktiviteter efter skoltid och
i samband med så kallad samlad skoldag. Flera fritidspedagoger redogjorde för att de självständigt undervisade i vissa ämnen, t.ex. idrott och hälsa.
Det fanns även uppfattningar om att fritidspedagoger eller motsvarande utgör ett stöd i skolans verksamhet, medan de på eftermiddagstid arbetar i sin egen profession i fritidshemmet.”

”En tydlig bild som framkom genom intervjuerna är att det inte bör vara några större problem med implementeringen av ett auktorisationssystem, eftersom det är en positiv reform som kan leda till att
lärar-, förskollärar- och fritidspedagogyrkena uppvärderas.”

Och så vidare. Alla dessa tunga argument från initierade viftades bort ty rektorer och verksamhetschefers, dvs ekonomiansvarigas, luddiga åsikter samt en debattartikel gjorde fritidspedagogernas saga all för denna utredning. Beslutsfattande politiker med en hägrande, svåremotstådlig och massmedialt sockersöt lärarlegitimering hade inte tid eller intresse av fortsatt fördjupning. Yta utan innehåll är ett gångbart koncept i marknadsföring.

Kanske skulle också utredaren läst sitt uppdrag noggrannare, i detta beskrivs vid ett flertal tillfällen att konsekvenserna av behörighetsreformen för verksamheter och lärarkategorier också ska utredas.

En sådan konsekvensanalys står inte att finna någonstans. Jag har frågat efter en sådan och väntar fortfarande på ett svar. En sådan analys torde vara av väsentlig betydelse isynnerhet då nyhetsbulletinerna är täta om den allt djupare kris fritidshemmen är på väg in i.

Detta just eftersom utredare inte fullföljer sina uppdrag och politiker blundar för och duckar sitt ansvar och trots att fakta ligger i öppen dager.

Jo förresten, en EKONOMISK konsekvensanalys fanns faktiskt med, för det är det enda som gäller nuförtiden. Det var länge sedan svensk skola faktiskt handlade om barnen.

Och det kan säkert både lärare och förskollärare enas om tillsammans med fritidspedagoger.

FacebookTwitterWhatsAppEmail
Om Micke Andersson 37 Artiklar
Fritidspedagog från och verksam i Helsingborg.

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*