Efterlyses: Rockstar

Jag har sedan en tid tillbaka deltagit i fritidspedagogiska diskussioner på Facebook. Aldrig fastnat för Facebook tidigare, men detta fattade jag tycke för av den anledningen att fritidspedagoger hade samlats för att diskutera.Samtidigt ekade forumet på fritidspedagogik.se tomt. Så vi tog bort forumet. Diskussionerna på Facebook var nästan vilda. Legitimationsfrågan hade tagit fart på allvar.

Diskussionerna på Facebook var nästan vilda. Legitimationsfrågan hade tagit fart på allvar. I början sköts det på allt som rörde sig.

I början sköts det på allt som rörde sig. Med tiden har en enorm konstruktivitet och kreativitet infunnit sig i leden. Demonstrationer har planerats i hela landet, några har redan genomförts. Skrivelser skrevs ihop och ställdes mot varandra, remissades fram och tillbaka. Insändare skrevs till lokalpress inspirerade av forumets aktivitet och en namninsamling startades. Ibland har någon missmodat i kampen men då har genast en annan från vårt vidgade kollegium klivit upp med en utsträckt hand.

Men så plötsligt upplevde jag något som fick mig att fundera. När det efterlystes intervjuobjekt till Lärarnas Tidning så vacklade några. Och när frågan kom om vem som kunde tänka sig ta en tur till Björklunds kontor för att överlämna namnsinsamligen blev det nästan tyst.

Diskussionsglada och välformulerade fritidspedagoger började plösligt hävda att de inte var så bra på det här. Prata om pedagogiken och tala för sig i frågan. De gamla mockasinerna åkte på. Kanske har det med vår yrkesroll att göra? En i mängden. Arbetslaget först. Göra grovjobbet på golvet. För ett grovjobb har det säkert vart för många.
Så jag skrev något i ett inlägg som jag själv läste och förstod innebörden av först senare. Jag efterlyste en Rockstar. En fritidspedagogisk Rockstar.

Kollektivet Fritidspedagoger är det viktigaste men det betyder inte att ingen får kliva upp och vara stjärna – Om det gynnar yrkesgruppen.

Hade vi vart ett hockylag hade alla velat slå den avgörande staffen på Björklunds kontor. Oavsett klubbteknik eller nerver. Alla vill vara hjälten som avgör. Nu är vi inte ute efter några enskilda hjältar, har vi deklarerat i diskussionen på Facebook. Men jag tänker att det kanske är just det vi behöver. En hjälte, en rockstar, en ledare och förebild. Eller varför inte flera? Kollektivet Fritidspedagoger är det viktigaste men det betyder inte att ingen får kliva upp och vara stjärna – Om det gynnar yrkesgruppen.

Så, Rockstar efterlyses! Jag känner till en hel del. Men detta är inte IDOL. Ingen jury som talar om för dig om du har stjärnstatus eller inte. Ingen som ska röstas ut. Det är bara att kliva upp!

Årets Fritidspedagog 2012. Den som rockar fritidspedagogiken mest får min röst!

FacebookTwitterWhatsAppEmail

3 kommentarer

  1. Tycker att du har helt rätt….(som vanligt=) Gillar dina texter. Jag e nog en rockstar bland kidsen…..men känner mig inte som en rockstar bland vuxna. Men hoppas att många av er som e så bra på att uttrycka er kliver fram som våra ”rockstars”

  2. Ok Hadar. Gillar dina anspelningar på idrott och du har rätt i det du skriver. Känner en ”Rockstar” som är medlem i gruppen. Har skickat en förfrågan för att se om vi kan gör a något gemensamt.

  3. Min vän Olof Jonsson menar att jag kan vara Rockstar. För SAKEN kan jag tänka mig det, bara det praktiska löses… Duett m honom möjligen… (även om duett rimmar illa med min syn på rockstar, det blir lite Power Ballads över det).

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*