Fritidspedagogisk höst

Ibland är det slumpen som får bägaren att rinna över. I många år har fritidspedagogen känt sig osynliggjord, åsidosatt och förpassad från den utbildningspolitiska agendan. I många år har missnöjet med utanförskapet stannat inom kåren. Som en ventil för uppdämd frustration eller som det tydligen heter när kvinnodominerade yrken för sin talan –gnäll.
Fritidspedagogen har dock som grupp varit sitt uppdrag lojalt och inte gjort något större väsen av den problematiska roll de befinner sig i sedan årtionden.

Till en dag, då slumpen avgjorde. I en relativt lokal facebook-grupp för legitimering av fritidspedagogen publiceras ett illa formulerat brev från utbildningsdepartementet.
Budskapet i brevet är klart vad det gäller konsekvenserna för fritidspedagogen av den missade legitimeringen och den misslyckade behörighetsförordningen -hela yrkeskåren kommer degraderas från högskoleutbildade pedagoger till övrig personal. Vi har inte längre behörighet i vår egen utbildning.

I Nordafrika mobiliserades folket till uppror genom bland annat facebook, och var det en arabisk vår så kom det att bli en fritidspedagogisk höst.
”Gnället” byttes mot konstruktiva, frustrerade, kreativa, målinriktade aktioner (hemskt att den ena könsstereotypen fortfarande anses så mycket mer produktiv). Välformulerade fritidspedagoger från hela landet samlas dagligen digitalt för att arbeta fram strategier att rädda fritidspedagogen. Vi reste oss på nio, men än återstår många ronder.

Till fritidspedagogen kastas smulor från fatet och vi får ”ynnesten” att kunna läsa till oss ämnesbehörighet genom Lärarlyftet. Tanken att fritidspedagogiken skulle kunna stärkas genom att klyvas mellan ett skolämne och fritidspedagogik är skrämmande.
Lärarlyftet är en seger för de som vill läsa in ett ämne, men fritidspedagogen måste legitimeras utifrån sin egen kompetens för att kunna uppnå en kollegial likvärdighet.

Själv står jag, mitt i all denna fantastiska vilja att förändra, med en dålig känsla i magen. Jag kämpar för att få del av det största luftslottet i svensk utbildningshistoria –lärarlegitimation.

Själv står jag, mitt i all denna fantastiska vilja att förändra, med en dålig känsla i magen. Jag kämpar för att få del av det största luftslottet i svensk utbildningshistoria –lärarlegitimation.
Jag är med att organisera, mobilisera och argumentera för att få ta del av det dyraste och mest resurskrävande kosmetiska ingrepp i yrket.

Tyvärr är det idag ett nödvändigt ont för fritidspedagogen att ta del av denna botoxinjektion för att kunna jobba i samverkan med skolan för barnens bästa. För jobbar vi inte på samma villkor och med samma pedagogiska tolkningsrätt som lärarkollegiet, eller om jag måste ägna största delen av min arbetstid att ha skolans praktiska ämnen, kommer fritidshemmet utarmas totalt –och fritidspedagogiken blir ett minne blott i svensk utbildningshistoria.

Andréas Nyberg

FacebookTwitterWhatsAppEmail

9 kommentarer

  1. Det är jättebra och stämmer väl med den verklighet vi våndas med! För länge sedan skrev du en annan väldigt bra krönika där du såg på lärare- fritidspedagog utifrån ett jämställdhetsperspektiv, den är också aktuell i nuläget!

  2. Med tanke på att de ”ogiltigförklarat” min högskoleutbildning tycker jag de borde ”ogiltigförklara” mina studielån också. Kanske tom betala tillbaka det jag redan betalat av också.

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*