Tack den som bryr sig

”Är din fight för fritidspedagogen eller mot Lärarförbundet?”

En fråga, jag fick, som förutsätter att det ena utesluter det andra. Om kampen är för fritidspedagogen är den i samklang med förbundet. Om den är mot förbundet är den inte för fritidspedagogen. Jag svarade att min kamp handlar om barns rätt till fritidspedagogik.

Jag uppskattar och värdesätter vår rätt och frihet att få bilda fackförbund. Det finns länder där man riskerar ett skott i pannan för att man organiserar sig fackligt. Så låt mig ta den misstron ur världen. Dock så kan man uppenbarligen få verbala patroner siktade mot sig om man kritiserar fackförbundet.

Jag uppskattar och värdesätter vår rätt och frihet att få bilda fackförbund. Det finns länder där man riskerar ett skott i pannan för att man organiserar sig fackligt. Så låt mig ta den misstron ur världen. Dock så kan man uppenbarligen få verbala patroner siktade mot sig om man kritiserar fackförbundet. Rätten till att få organisera sig fackligt ska vi vörda men fackförbund i sig är inga heliga kor.

Det finns ett norskt ordspråk som säger ”Tack, den som bryr sig”. Känslan av att bli sedd, värderad och uppskattad för den man är. Tack ni bryr er, och ser. Många av oss fritidspedagoger gör detta dagligen; ser, ger värde och uppskattar barnen vi möter i deras egenart. För det förtjänar vi tack, och det får vi av barnen i tillit och handling.

Lärarförbundet är det centrala organ som ska bevaka mina intressen. Jag betalar pengar för att de ska göra det. Under mina år som medlem har jag betalt tillräckligt mycket – motsvarande – pengar för att personligen ta ut mig i strejk för en avsevärd tid. Om jag velat. Det var förbundets ordförande Eva-Lis Sirén som myntade uttrycket att ”Fritidshemmens kvalitet är ett av skolans styvbarn”, ett begrepp som senare Rickard Wedin använde vid demonstrationerna i Umeå och nu anntekterar jag det. Jag känner mig som ett styvbarn i Lärarförbundet. Jag har nöjt mig med mindre i många år. Nu vill jag ha mer. Ge mer.

Lärarlegitimation och behörighetsförordning

Att vi kom med i förordningen, på ett undantag, kommer dessutom att helga politikens ändamål. Steget att devalvera fritidspedagogen i förordningen är större än att nu plocka bort den helt. Det vet du om du tänker på det och det vet Eva-Lis Sirén, kan jag tro.

Som jag skrev i ”Who´s got you back”. Inlobbandet av fritidspedagogen i behörighetsförordningen väger inte upp att allas utbildning innan idag, i princip, devalveras. Nu vet några att skolledare på Gotland tolkat paragrafer annorlunda och hittat en kryphål där man fortfarande anser att fritidspedagogen har behörighet, även vidimerat av skolverket. Dock så säger departementet något annat. Jan Björklunds statssekreterare har dessutom sagt till mig att ”förordningen kan ändras”. Och utifrån departementets politik kan vi bara gissa åt vilket håll. Så jag har inte mycket tilltro till vare sig den gotländska tolkningen eller förbundets inlobbande. Att vi kom med i förordningen, på ett undantag, kommer dessutom att helga politikens ändamål. Steget att devalvera fritidspedagogen i förordningen är större än att nu plocka bort den helt. Det vet du om du tänker på det och det vet Eva-Lis Sirén, kan jag tro.

Så. Jag är besviken över att vi inte i förordningen har en tydlig och given plats i fritidshemmet som vi inte behöver tolka oss till. Vår plats ska vara självklar. ”I fritidshemmet ska fritidspedagoger ansvara för verksamheten, utöver fritidspedagoger kan övrig personal få förekomma – såsom lärare…”.

Kampanjer

Jag har även uppriktigt undrat över om jag omfattas av lärarförbundets kampanjer. Den senaste kampanjen ”Efterlysning!!! – högre lärarlöner” är ett sådant exempel. Jag har tidigare försökt få klarhet via förbundets hemsida om vi omfattas av denna kampanj. Inte hittat något. Fram till idag då jag fann denna.

Den filen är skapad 2011-11-18. Det finns en likadan för lärare som är skapad i maj 2011. Varför? Var det inte meningen att vi skulle vara med i kampanjen? Om vi får en egen lapp för fritidspedagoger betyder det att vi tydlig särskiljs från lärarnas. Vi innefattas (numer) av kampanjen som fritidspedagog. Detta borde leda till den slutsatsen att vi inte är med i kampanjen ”Allt börjar med en bra lärare”. Vi är ett styvbarn även inom förbundet. Kanske inte med avsikt men i det faktiska agerandet. Man blandar och ger i begreppen. Vi ska tolka oss till vår tillhörighet. Lika vilsen som ett styvbarn kanske kan känna sig i stunder, kan jag tänka. Tillhör jag på riktig? Får jag vara med?

Jag vill inte misstro det centrala fackliga arbetet för att gå hand i hand med Björklund, således tänker jag att facket gör så gott de kan. Och det är inte gott nog för mig. Så jag engagerar mig i de fackliga frågorna och tänker att om de gör så gott de kan så vet de inte bättre. För frågan som vårt fortsatta varande borde vara det viktigaste just nu.

Och eftersom jag inte tror att förbundet springer Björklunds ärenden måste de ha tänkt fel här. På måndag kontaktar jag min lokala avdelning och föreslår en annan infallsvinkel.

Men istället så ryktas det att LF Sthlm tillsammans med kommunal organiserar och planerar en kampanj på temat ”Mer pengar till fritids” och hänvisar till hur lite pengar fritidshemmet får i relation till skolan. Varför vill man flytta fokus från frågan om fritidspedagogens fortsatta varande? En resurs långt viktigare än pengar. Varför köra denna kampanj nu, helt plötsligt? Och eftersom jag inte tror att förbundet springer Björklunds ärenden måste de ha tänkt fel här. På måndag kontaktar jag min lokala avdelning och föreslår en annan infallsvinkel.

Lärarförbundet – en helig ko. Jag är tacksam för att vi får men inte till fullo för vad de gör. Men. Jag är den första att kliva upp och tacka den som bryr sig. Den som ser, värderar och uppskattar fritidspedagogen för den, den är.

FacebookTwitterWhatsAppEmail

8 kommentarer

  1. ”I fritidshemmet ska fritidspedagoger ansvara för verksamheten, utöver fritidspedagoger kan övrig personal få förekomma – såsom lärare…”.

    Så lätt. Så rätt!

  2. Jag lovordar LF Sthlms kampanj ”Mer pengar till fritids”. Just nu är fritidshemmet och fritidspedagogerna i ropet. Jag tror inte på modellen att endast nöta samma budskap kring behörighetsfrågor. Alla infallsvinklar som syftar till att höja kvaliteten på fritidshemmen som kommer fram i media och allmänheten desto bättre. För mig handlar det inte om att flytta fokus, utan snarare om att smida medan järnet är varmt.

  3. Absolut ska tillfällen begagnas och det finns många saker som behöver åtgärdas, men det är lättare att vara medgångssupporter än att aktivt verka för förbättring när det verkligen behövs. Det kan också bli förmånga bollar i luften som splittrar fokus. Hoppas att det kan bli både mer pengar men framför allt ” bättre värdering av humankapitalet” för att prata politiska.

  4. Andreas. Jag hade också lovordat kampanjen mellan 1996-2010. Det är ju inte så att de ekonomiska resurserna plötsligt minskat. Såsom min behörighet.

  5. Jag antar att det är inte varit så lätt att nå fram med sina budskap och argument i media som enskilda fackförbundsrepresentanter. Det är tillsammans som vi blir starka. Även om Lärarförbundet skulle försökt skapa forum för fritidshemsfrågor innan, så är det troligt att engagemanget från medlemmarna skulle varit lågt på dessa forum. Jag hade själv inte varit aktiv kan jag i ärlighetens namn säga.

    Det är först genom att mista behörigheten som möjligheter att skapa forum för oss fritidspedagoger skapats. Den stora uppslutningen bland fritidspedagoger har satt en boll i rullning som är svårt att förutspå vart kommer att sluta. Vi kan dock konstatera att möjligheterna att föra fram sakfrågor och argument som gynnar vår yrkeskår och fritidshemmet har förbättrats avsevärt.

    Så även om de ekonomiska resurserna inte minskat plötsligt så är det fortfarande lika aktuellt att påtala dessa missförhållanden. Behörighetsfrågan lever ju kvar likväl och det ska inte minst bli mycket intressant att få höra vad som kommer fram i riksdagens diskussioner på tisdag.

  6. Andreas och Hadar. Om det nu ska kraftsamlas så behöver inte en av två viktiga frågor exkluderas. I en demonstration finns plats för två huvudteman, mer pengar till fritids och legitimation till Fp. Vi pratar om två bitar som är extremt viktiga för kvalitet i verksamheten. Vem som ska gå först spelar ingen roll så länge det är tillsammans.

  7. Tillsammans är vi starka har en sanninghalt. Men floskelvarning. Att vara tillsammans kan också skapa en ”någon-annan-tar-ansvar”-attityd. Allas ansvar blir ingens ansvar. 

    Jag tror att vi ska börja fokusera mer på vårt uppdrag. Utveckla, diskutera och problematisera vårat yrke. Men jag tänker likväl hålla ett vakande öga, ständigt, på behörigheten. Den är lite grunden till om vi ska få ansvara för både kvalité och eventuella ekonomiska förändringar i svallvågorna av LF Sthlm:s kampanj. 

    Detta är nog min sista text rörande facket. Om inte drastiskt sker åt något håll. Jag får skit kastat på mig varje gång via mail osv. Det är ok. Men när man skriver något som irriterar människor är de sällan i stånd att ta in det budskap jag vill förmedla. 

    Men släpp inte behörighetsförordningen. Vi har sprungit i uppförsbacke ett tag och lär springa ett tag till innan vi når krönet. Eller stupet.

    Men att slå av på farten mitt i backen funkar så där för både cyklar och sakfrågor. 

  8. Hadar, jag brukar gilla dina texter, men… den här är bäst! Den sätter fingret på alla mina tankar om facket. Och jag är så trött på att intet ont ord får fällas! Jag betalar faktiskt inte i affären om jag inte får några varor – varför ska jag skänka pengar till facket? Finns det andra fackförbund vi kan vara medlemmar i?
    Mycket bra skrivet iaf!

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*