En kommentar kring frågestunden

I morgon tisdag ställer Mikael Damberg (S) i sin interpellation frågan om utbildningsminister Jan Björklund (FP) är beredd att ompröva sitt ställningstagande att inte legitimera fritidspedagoger. Det kan bli minst sagt intressant att höra vad svaret blir men tyvärr har vi nog redan fått en försmak av vad som komma kan från frågestunden den 17 november.

Miljöpartiets ledamot i utbildningsutskottet, Jabar Amin, tog då till orda och frågade om utbildningsministern kunde tänka sig att se över bestämmelserna så att även fritidspedagoger omfattas av lärarlegitimationen. Hänvisandes därtill den omfattande utbildningen samt ansvaret för pedagogisk verksamhet som är viktig för elevernas måluppfyllelse. Ett ansvar fritidspedagoger genom de nya bestämmelserna ej längre är behöriga att inneha.

Björklunds svar var nej, resonerandes som så att eftersom det finurligt nog heter LÄRARlegitimation hörs det ju redan på namnet att detta inte är ämnat för fritidsPEDAGOGER. Touché.

Det sedan påföljande smickrandet om att fritidspedagoger är en viktig yrkesgrupp i skolan rimmar synnerligen illa med samma politikers skräckscenario från landsmötestalet 2005 i vilket fritidspedagoger och outbildade elevassisstenter stjäler arbete från speciallärare.

Sedan blir det än mer märkligt när Björklund yttrar att ”De [fritidspedagogerna] har sina arbetsuppgifter” när Amin i sitt inledningsanförande påpekar just att fritidspedagoger blivit av med sin arbetsuppgift då de inte längre får vara ansvariga för den verksamhet de är utbildade för. Kanske Björklund hann glömma det.

Jabar Amin följer upp med att berätta om den frustration som kompetenta och välutbildade fritidspedagoger känner över den orättvisa behandlingen i att yrkeskategorier med identisk utbildning blir legitimerade. Är detta rimligt och rättssäkert?

Björklunds svar är oväntat och avslöjar en massiv kunskapslucka. ”I så fall är de felutbildade” fortsättandes med att en fritidspedagog, lärar och förskollärarutbildning är helt olika.
Detta är bevisligen osant eftersom kursplaner har jämförts från olika högskolors samtida förskollärar och fritidspedaogutbildningar och skillnaderna dem emellan är försvinnande små.

Björklund gör sedan som många politiker på djupt vatten gör, svingar vilt mot menings motståndare. Denna gång får Socialdemokraterna en släng av sleven i vilken poängen skulle vara att dessa minsann inte haft respekt för olika yrkens särart genom att göra alla pedagogiska utbildningar till en enda stor utbildning. Sagt av den som vill göra alla till lärare och visar liten respekt för yrkens särart. Särskilt om yrket har ändelsen -pedagog.

Det stora självmålet gör dock Björklund i slutet genom att försöka jämföra äpplen med trumpeter.
Syokonsulenter har ju lika lång utbildning, skolpsykologer har ännu längre och båda jobbar i skolan men de får ingen lärarlegitimation för det.

Nej, dels har de andra arbetsområden och inte identisk utbildning med lärarlegitimerade. Psykologer är dock legitimerade som sådana och syokonsulenter, eller studie och yrkesvägledare som det heter numera, måste vara utbildade annars får de ej anställas längre än ett år i taget. (Skollagen 2 kap 25§ & 30§)
Precis som de fall då det saknas lärare med rätt behörighet i organisationen.

Kanske kommer det en ljusning i slutet av Björklunds replik i vilken han själv säger att det behövs olika kompetenser i skolväsendet men att det inte kommer bli aktuellt med en lärarlegitimation åt fritidspedagoger. Men en fritidspedagogiks legitimation för fritidspedagoger då?

FacebookTwitterWhatsAppEmail
Om Micke Andersson 37 Artiklar
Fritidspedagog från och verksam i Helsingborg.

1 kommentar

  1. Man blir ju förbannad. Hur kan en skolminister stå och frottera sig i okunskap och ordvrängeri på detta sätt? Vi fritidspedagoger utbildas ju på LÄRARhögskolan. Är det bara det det handlar om, är det väl bara att ändra fritidspedagog till fritidslärare. Att vi har en annan yrkestitel har ingenting med kompetensen i sig att göra. Det borde vara en skyldighet för en skolminister att vara påläst. Arthur Schopenhauer skrev om kunskap och makt. Han skrev ungefär så här:

    Man säger att kunskap är makt. I helvete heller.
    Jag känner många med mycket kunskap och ingen makt. Däremot finns det
    många med mycket makt och ingen kunskap.

    Ligger det månne prestige i det hela? Det kan nog vara svårt att tillstå att man gjort ett misstag. Jag tänker på filmen ”Välkommen mr Chance” med Peter Sellers.

    Det är bedrövligt

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*