En kommentar kring de nya beskeden

Lagom till jul tar vi med glädje emot nyheten att regeringen aviserar förändringar i de delar av behörighetsförordning och skollag som utestängt fritidspedagoger.

Ännu vet vi inga exakta detaljer men klart verkar vara att fritidspedagoger oavsett examensår även i fortsättningen kommer få vara ansvariga för fritidshemmens verksamhet och det utan inskränkningar. Konstigt vore annat.

Även om detta absolut är goda nyheter i sin linda tar vi luttrat inget för givet och har lärt oss läxan att lusläsa det minsta finstilta i alla besked som kommer. Något vi givetvis kommer fortsätta med. Att med förskönande omskrivningar presentera ofördelaktiga förändringar är ett väl beprövat knep.

Det finns några tidiga frågetecken i utspelet att hålla ett vaksamhetens öga på.

Dels att detta på inget vis ska tolkas som en stundande legitimering av fritidspedagoger. Den titeln existerar rent krasst ej längre i lärarutbildningen och kommer tids nog fasas ut till förmån för tungvrickaren ”grundlärare med inriktning mot arbete på fritidshem”. I allafall formellt. Vad blir följderna av det?

Alltså är regeringen fortfarande inne på spåret att legitimering är förbehållen skolämnen och skolformer. Där i intet nytt. Lärare är lärare och fritidspedagoger är fritidspedagoger, fortfarande.

Vilket tar oss till frågan om hur fritidspedagogers grundutbildning värderas och hur framtida fortbildningar utformas och blir tillgängliga. Många fritidspedagoger har t.ex i dagsläget läst kurser som riskerar bli oanvändbara om inte grundutbildningen värdesätts även om denna lästs parallellt med andra lärarkategorier.

Man kan också i detta undra hur fritidspedagoger med äldre utbildning kommer jämföras med de nya grundlärarna, gör ett lärarlyft alla ”jämnbördiga” med allt vad det innebär? Kommer alla hinna, kunna, få eller behöva läsa Lärarlyft för att ha fortsatt ansvar för fritidshemmen efter vad Bertil Östberg kallar för en övergångsperiod.

Fritidspedagogutbildningen får inte lov att bli en återvändsgränd när en av ambitionerna i reformen är att det ska gå att göra karriär inom skolan. Det vore ett enormt resursslöseri att utestänga duktiga och erfarna pedagoger i en tid när alle man behövs på däck för att med
gemensamma krafter arbeta för ett bättre och framtidssyftande skolväsende. Det är just nu en skuta med skelettbesättning och fritidspedagoger ett bristyrke.

Om inte utbildningen får ett verkligt erkännande blir löftena tomt prat utan mening. En av anledningarna till att fritidspedagoger inte fick ansvara för fritidshemmen var ju för att verksamheten benämndes undervisning och undervisning får som bekant endast legitimerade lärare och förskollärare ansvara för. Så det ska bli mycket intressant att se hur paragraferna skrivs nu för att kunna inbegripa även olegitimerade i undervisning. Kommer detta även gälla andra med ”annan erfarenhet”?

Så frågan om varför inte fritidspedagogik anses legitimeringsvärdigt hänger kvar i luften trots kritiken om att fritidshemmens viktiga uppdrag måste tas på mycket större allvar och trots att många insett att fritidspedagogik antagligen behövs mer än någonsin i skolan, under hela dagen.

Utan att ge fritidspedagogiken tyngd i skolväsendet är steget inte långt borta att så sakteliga fasa ut även det begreppet tillsammans med titeln fritidspedagog. Bertil Östberg understryker att det inte handlar om någon ”skolifiering” av fritidshemmens verksamhet. Men det räcker inte att bara säga det, det måste på pränt och i riktlinjer. Tydligt. Det fungerar inte med ständiga tolkningar.

För allvarligt talat, hur bra har strategin fungerat att ge huvudmän i princip fria händer att utforma verksamheten efter eget tycke och med ekonomiska hänsyn främst. Fråga Skolinspektionen om det.

Ett av de få verkningsfulla medlen att kvalitetssäkra fritidshemmen borde vara att legitimera utbildad personal. Det borde efter denna kampanjen inte råda någon tvekan längre om vilken naturkraft fritidspedagogerna är med ett driv och en kapacitet som till vardags kommer barnen till glädje och nytta.

”Nu har vi tittat närmare på det här och vi har fått en del opinionsyttringar, det ska vi inte sticka under stol med”, säger Bertil Östberg.

Jo, det kan vara en god idé att titta närmare på det här. Fritidspedagoger landet om, som in i det längsta alltid försökt hitta kreativa sätt att lösa den allt kärvare situation fritidshem försatts i fick en gång för alla nog, organiserade sig, sade sitt och fann att väldigt många håller med oss. Nu har ni vår fulla uppmärksamhet, vi hoppas på något bra. Ta intryck från vad vi, fack och andra i riksdagen har att säga,.

Själva reformförslaget ska presenteras för riksdagen under våren 2012 och det är bara att innerligt hoppas regeringen denna gång inte håller tillbaka utan löper linan fullt ut med ett bud som kan få bred uppslutning.

För egentligen vill vi samma sak, att barnen i verksamheten ska tas om hand på bästa sätt.

FacebookTwitterWhatsAppEmail
Om Micke Andersson 37 Artiklar
Fritidspedagog från och verksam i Helsingborg.

1 kommentar

  1. Skolifiering!! Vilket dumt begrepp! Barnen har i alla år kopplat ihop vad de gör i skolan med vad som sker inom fritidshemmet. Det är endast så att relationen aldrig benämnts positivt i fritidspedagogsamanhang. Aldrig har jag hört något positivt! Men barn som får hjälp med en konkretisering genom fritidshemmets pedagoger – vad är det? skolifiering? Sluta använd begrepp från 80-talet. Inte underligt om vi inte tas på allvar.
    Är yrket inte till för barnen? Skolifiering som begrepp, är bara en facklig avgränsning! Tänk på barnen istället!

    Vad gör barnen på dagarna? Jo, ca halva tiden på fritidshemmet och halva i skolan. Barnens HELA dag omfattar både skola och fritidshem – vi får inte glömma det”. Det är deras utgångspunkter vi skall utveckla och inte vuxnas. Jag är lärare både på fritidshemmet och i skolan – det som nu diskuteras riskerar at t återigen göra oss till diffusa pedagoger som inte kan beskriva värdet och vikten av fritidshemmet och fritidshemspedagogiken!! Vi hamnar i limbo mellan skolan och fritidshemmet, mellan skolan och förskoleklassen. Frågorna som hänger över oss är: behövs vi? Varför är vi som yrkesgrupp speciella för barnens utveckling och lärande. Lär sig barnen något på fritidshemmet?
    Om vi inte tycker det skall vi naturligtvis inte vara lärare! Kanske är vi , elle skall utvecklas till omsorgspersonal?
    Vi lär och lär ut på fritidshemmet, vi använder både skola och fritidshemmens begrepp, MEN vi har ett annat kunskapsperspektiv (som också är lärande), på fritidshemmet sätter vi ”kunskap i rörelse” – menar jag! Var inte så rädda för att tala om kunskap och lärande. BARN LÄR HELA TIDEN OCH ALLTID.

    /Malin

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*