Dö på sina fötter eller leva på sina knän

Så kom svaret många väntat på. Efter att under lång tid ha känt sig negligerade av sitt eget fackförbund ställde sig ett trehundratal fritidspedagoger och en handfull övriga medlemmar bakom ett öppet brev till Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén. En möjlighet för Sirén att öppet ställa sig bakom fritidspedagogernas kamp, att bryta den tysta hållning förbundet kritiserats för i frågan om fritidspedagogens framtid. Precis som många tolkat Lärarförbundets tystnad som talande, känner jag att det otydliga svaret från Eva-Lis Sirén är tydligt.

Alla de konkreta frågorna från hennes egna lönegivare undveks

Alla de konkreta frågorna från hennes egna lönegivare undveks, och all ära för den slitsamma kamp fritidspedagoger organiserat utanför facket –som ansågs för slapphänt i frågan om behörighets- och legitimationsförordning- tillskrev Sirén sig själv och Lärarförbundet.
Visst, indirekt skulle man kunna hävda att det är Lärarförbundets förtjänst, då de byggt upp en sådan frustration av sin passiva hållning i frågan att folk valde att organisera sig själva och gå ut på gator och torg för att slåss för sin överlevnad. Men jag antar att det inte är ur det perspektivet Sirén ser på höstens händelser.

På en höst lyckas mångas goda vilja och gemenskap i fritidspedagogkollektivet göra mer än det decennium Sirén hänvisar till. Vilja slår klass och vi varvade våra språkrör med oknutna skor, trots deras tioåriga försprång.

Trots detta vänder vi tålmodigt andra kinden till, och ber om ordförandens hållning i frågan. Och trots att vi bevisligen är en kraft i förbundet att lita på tas vi inte på allvar. Vilket Siréns bemötande av det öppna brevet indikerar. Sirén är så bländad av den heliga skolans sken att hon till och med börjat uppfatta fritidspedagogik som ett skolämne. Och någonstans där känner jag att hon helt förlorar mitt förtroende. Visst, den märkliga hållningen att vi skulle splittras om inte alla kallade sig lärare kan jag förstå att man kan vilja låta sig bli bedragen av. (Även om en skarpsynt person ställer den adekvata frågan om det är särskilt lämpligt av Sirén att tilldela Jan Björklund pris som lärarvänlig politiker strax efter att han degraderat alla ”lärare” i fritidshemmen. Vem sår split Sirén?)

Men att, inte bara önska utan, hävda att fritidspedagogik är ett ämne vittnar inte endast om brist på insikt och vetskap om vad yrkesgruppen fritidspedagoger gör –det är också totalt respektlöst. Där har regeringen rätt. Fritidspedagogik är inte ett ämne. Att sätta sig och försöka formulera en kursplan och på så vis, genom skolans välsignelse, få legitimation till fritidspedagogen är inte bara att iklä sig clownkostym och ställa sig på knä och be om tillträde -det öppnar också en hel massa frågor.

Att tränga in fritidspedagogiken i skolämnets form är som det lilla barnet som försöker få ner kuben i det triangulära hålet.

Ett ämne ska ha måluppfyllelse. Bedömning. Hur betygsätter vi sexornas tid på fritidspedagogiken? Hur normaliserar vi social utveckling, meningsfullhet och tillämpandet av god omsorg? Hur blir ett uppdrag en kurs? Frågorna kring att göra skola av fritids är inte bara praktiska eller akademiska, de är även principiella. Att tränga in fritidspedagogiken i skolämnets form är som det lilla barnet som försöker få ner kuben i det triangulära hålet. Men visst, det kanske går om vi karvar, slår och hyvlar. En lemlästad fritidspedagog som ska hålla lektioner i fritidspedagogik. Är det att ta vårt uppdrag och vår utbildning på allvar?

Vidare kan vi ställa oss frågan om det är öppet för envar intresseförening att författa styrande dokument för skolväsendet. Polisförbundet skulle således kunna författa en plan i ordningsregler? TULL-KUST formulerar en kurs i ämnet gränssättning?

Och om så vore fallet, att var och en kan författa dokument för skola och barnomsorg. Varför då inte författa en behörighets- och legitimationsförordning som inkluderar fritidspedagogen när ni ändå är på gång? Varför omvägen genom kursplan?

Lärarförbundet håller låg profil i fritidspedagogens varande då det finns en fiende. Någon som lurar runt hörnet och gärna lockar till sig missnöjda lärare av den äkta varan om allmänlärare som fritidspedagoger tar för stor del av kakan. Rädslan att tappa medlemmar till Lärarnas Riksförbund är större än att våga stå för egen och tydlig ideologi. Det kvantitativa medlemskapet är således viktigare än kvaliteten hos de existerande medlemmarna. Detta är en central struktur i Lärarförbundet. Läraren och skolan är norm för fritidspedagogen och fritidspedagogerna. Lokalkontoren har i vissa fall en mer öppen syn och en lyhördhet som inte syns i det nationella arbetet. Men, likt skolan, ska inte kvalitet vara beroende av geografi.

Lärarförbundets strategi att fritidspedagogen med mössan i hand och sänkt huvud ska knacka på skolans port är att för evigt likvidera yrket. Det är inte långt till att vi ska ha med ett äpple åt fröken.

Tillsammans kan vi flytta berg. Sant. Vi rubbade berget en aning. Men det skulle gå lättare om inte Lärarförbundet satt på toppen och skålade i champagne.

Jag höjer min båge och skjuter frihetens pil genom äpplet på katedern.

FacebookTwitterWhatsAppEmail

8 kommentarer

  1. Bra formulerat!
    Jag vägrar att stå med mössan i hand och sänkt huvud.
    Jag hjälper dig att skjuta genom äpplet.

  2. Ja men exakt!

    Hur kommer det sig att inte de (som man måste förmoda är intelligenta, pålästa och kunniga) som sitter centralt inte tänkt på detta själva?

    Och när det gäller rädslan för förlust av medlemmar -SKÄMS!! Offra tusentals för RISKEN att förlora några. Har hört denna teori på varför det inte satsas från centralt håll förr och måste erkänna att den satt sig och verkar trolig, hur idiotiskt den än kan verka.

    Tankeväckande och upplysande som vanligt.
    Tack, Andréas!

  3. Problemet är att det finns ingen tradition av facklig kamp. Se bara på hur de förordar individuell lönesättning till arbetsköparnas jubel. Att ha en facklig organisation som splittrar, det är märkligt.

  4. Det är fritidspedagoger i Lärarförbundet som efter flera års diskussioner i olika sammanhang kommit fram till att pröva om det går skriva fram ett förslag till kursplan för de fritidspedagogiska verksamheterna. Inte en kursplan i fritidspedagogik! Det är en fråga för landets lärosäten.

    En kursplan som ska vara riktad till fritidspedagoger/lärare i fritidshem med ansvar för undervisningen i fritidshem. Av kursplanen ska det framgå vilka förmågor och kompetenser hos eleverna som verksamheten ska bidra till att utveckla.

    Vi fritidspedagoger som tagit initiativet menar att med en kursplan för ”Fritidspedagogiska verksamheter” ges bättre möjligheter att koncentrera arbetet och diskutera hur läroplanen ska förverkligas och vilka metoder, arbetssätt och förhållningssätt som ska användas. Kort sagt; hur vardagspraktiken ska utformas och en garanti för ökad likvärdighet! När innehållet i verksamheten tydliggörs, förstärks och utvecklas blir det svårare för beslutsfattare att fortsätta den ensidiga nedskärningen av resurser till landets fritidshem.

    Vi har gjort detta med viljan att tillvarata fritidshemmens unika frihet för det är just det som är vårt unika bidrag. För elevernas skull!

    Vänta med att förkasta förslaget med en kursplan tills vi har haft möjlighet att diskutera förslaget och dess innehåll. Din starka kritik mot Lärarförbundet slår också mot engagerade fritidspedagoger i Lärarförbundet. Nu om någonsin främjas vårt arbete av att vi i öppna konstruktiva diskussioner utformar en gemensam strategi.

  5. Tack för att du skrivit det jag tänkte, när jag såg att vi ska få ett ämne som ska heta ”fritidspedagogik” för att bli legitimerade. Vad är detta? Kan vi inte bli legitimerade för att arbeta i vår egen verksamhet samt att utöva fritidspedagogik inom de ordinarie kursplanerna, så kan det väl kvitta…Sätta omdömen i fritidspedagogik, hur osmakligt låter inte det?Ursäkta om jag låter negativ. Det är ju i alla fall bra att de insett att fritidspedagogik är bra…och jag hoppas också att vi ska kunna bli legitimerade i de ämnen som faktiskt finns OM man som fritidspedagog har rätt utbildning (vidareutbildad alltså, inom det aktuella ämnet t ex musik, bild, svenska mm).

  6. Ursäkta! Jag skulle ha läst Cecilia Larssons inlägg innan jag skrev mitt. Nu känner jag mig dum, eftersom jag tydligen missförstått artikeln i Lärarnas tidning på nätet.Tyvärr gick inte inlägget att ta bort som det verkar. Blir det så som Cecilia Larsson jobbar för så tror jag detta kan bli väldigt bra!! Mycket bra arbetat Cecilia med flera!! TACK så hemskt mycket för ert engagemang och kunskap och lycka till med ert fortsatta arbete! Mvh Elisabeth

  7. Elisabeth, att göra fritidspedagogik (och fritidshemmet?) till skolämnen är den officiella ståndpunkten Lärarförbundet har. Genom Eva-Lis Sirén, förbundsstyrelsen och genom Jan Gladhs uttalanden i förbundstidningen.

    Det är dessa uttalanden jag har att förhålla mig till. I övrigt finns det flera insatta, tex Cecilia Larsson ovan, som resonerar annorlunda än förbundets ställningstagande.

    Vad detta genererar i stlutändan blir spännande. Dels för att inblandade inte verkar vara klara över vad syftet och målet är med kursplanen, och dels för att jag tror det är väldigt kontraproduktivt att göra skolämne av fritids.

    Att vi hamnat i den sits vi är i idag beror i stort sett bara på att vi rättfärdigats utifrån skolan -vi själva, förbundet och politiken har ständigt utarmat fritidshemmet genom att ha skolan som modell för fritidspedagogikens innehållsdeklaration.

    Jag är skeptisk till idén och den syn på fritidspedagogik som en kursplan vittnar om -precis som jag svarat Sirén ovan.

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*