Hur otrevlig får man vara…

…för att upprätthålla ordning? Ordning och arbetsro. Betyder det tystnad?
Att hålla ordning. Betyder det var sak på sin plats? Ordning i alla former har företräde vad som kallas oordning eller kanske till och med kaos. Vän av ordning behöver aldrig motivera eller backa upp sin ståndpunkt nämnvärt. Jag vill slå ett slag för kaos och oordning! Barns lek anses ofta vara kaotisk om den inte styrs av vuxna. Saker byter plats. Kuddarna på golvet, stolarna på soffan och bokhyllan tömd på böcker. Saker överallt och barn som springer runt i oordnade mönster. Typisk! Vi har ju rum som man får springa i! Och hyllor där böckerna ska vara. I SVD 2009 skrev Anna Laestadius Larsson en spännande artikel med titeln ”Dags att prioritera kaos framför ordning”.

Skolan borde ändras till något annat än vad den är idag. Om man inför lek i skolundervisningen blir det en skola som ger kunskapsinlärning, men som även tillåter kaos att tränga in . En sådan skola utvecklas, medan en skola som utestänger kaos och är noggrant strukturerad med regler och förväntningar, inte utvecklas. Detta vet vi tack vare systemteoretiska fakta

Laestadius Larsson är inte ensam om att förstå vikten av kaos. IRMA – innovation skriver så här på sin hemsida:Om vi inför leken i skolan, orkar barnen bättre ta emot den kunskap de erbjuds. Enbart informationsinmatning hämmar hjärnans förmåga att hantera den kunskap och information den behöver. Det är en känd funktion hos hjärnan, att överbelastning av information minskar bland annat koncentrationsförmågan och iakttagelseförmågan. Och dessutom hämmas förmågan att behandla och använda redan inhämtad kunskap. Om barnen överbelastas med kunskaper, rymmer de oftast från skolan . De börjar hata allt som har med påtvingad kunskap att göra, även dem lagar och förordningar och allt det som vi vuxna tvingar dem till. Detta visar bara att de försöker normalisera sin hjärna genom att fly skolan och söka sig dit där kunskapstrycket är mindre och där man får leka – gatan. Att många barn flyr skolan är beviset på att dagens skola inte är den rätta. Skolan borde ändras till något annat än vad den är idag. Om man inför lek i skolundervisningen blir det en skola som ger kunskapsinlärning, men som även tillåter kaos att tränga in . En sådan skola utvecklas, medan en skola som utestänger kaos och är noggrant strukturerad med regler och förväntningar, inte utvecklas. Detta vet vi tack vare systemteoretiska fakta.

Detta ligger helt i linje med hjärnforskare Matti Bergströms forskning:

Forskarna har kunnat bevisa att lekaktivitet förenar vitt skilda delar av hjärnan med varandra. Vi måste låta barnen leka med både vita och svarta lekar, ända upp i ungdomsåren, och även i skolan. Leken förändras med åldern, inte i sin grund att kaos förs in i ordning, utan så att vad man leker med förändras: äldre barn leker med språk och logiska satser som de vränger och vrider på, med berättelser de kan ändra fritt, med sitt beteende och så vidare. Ungdomar kommer med nya idéer och synsätt, alltmera som kreativa vuxna.[ M. Bergström – Svarta och vita lekar.)

Kaos förs in i ordningen i leken. Vad sysslar vi med på fritidshemmen och i skolan? Ordning in i kaoset. Helt mot hur barnen fungerar. Matti Bergström menar att barn flyr ett övertryck av information och ordning i skolan. För att hjärnan behöver det. Således är de barn som ”flyr” de som behöver kaos mest. Skolan har en klassisk och vedertagen medicin för att hantera detta. Mer ordning! Mer införande av ordning och struktur för den som behöver kaos. Så fel. Att kräva mer av någon som kan mindre (om ordning nu är ett kunnande!). Barn är givetvis egna individer och vi måste personifiera bemötandet utifrån behov. Dessa barn av kaos och oordning har det tufft i skola och fritidshem. Värst av allt är att de får skäll och förmaningar dagarna i ända. Erik Sigsgaard är författare till boken ”utskälld”. I en artikel i DN om Sigsgaard skriver reportern så här: Erik Sigsgaard talar om en ”institutionspraxis” som bygger på kontroll och sanktioner. Visserligen är aga inte längre tillåtet, men utskällningar är inte förbjudna snarare ingår de som ett viktigt inslag i många pedagogers sätt att umgås med barn. När våra studier visade att en fjärdedel av den tid barnen är i skolan eller på daghem består av skäll blev lärare och förskolepedagoger överraskade. Men inte barnen …

Så inte nog med att barnen som behöver kaos eller oordning (vilket är alla barn, mer eller mindre) ordnas och uppfostras. De blir utskällda också.

Hur otrevlig får man vara för att upprätthålla ordningen?
Inte alls, tydligt och uppenbart. Vuxenvärldens behov av ordning är vuxenvärldens problem (eller handikapp). Låt oss befria barnen från det. Givetvis måste fritidsgolven städas. Men det kan man göra utan ordning och skäll.

FacebookTwitterWhatsAppEmail

2 kommentarer

  1. Bra slutkläm!

    Otrevlig ska man inte vara. Om min kollegor har åsikter om mitt sätt att vara, vill jag att de gör det på ett bra sätt. Om mina barnarbetskamrater har åsikter om mitt fritidspedagogande, vill jag att de gör det på ett bra sätt. Så varför skulle inte mina barnarbetskamrater få ha det på samma sätt??

  2. Jag känner att det är härligt fritidspedagogiskt tänk som behöver förstärkas och lyftas fram ju mer skolan tar platsen i lokalerna. Ju mer måsten och höga förväntningar som läggs på dem förmiddagstid- desto barnsligare och lekigare behöver de få vara på eftermiddagstid! Kanske kan fritidspedagogiken väga upp lite mot herr Björklunds tyngd…?

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*