Tankar kring kursplanen

I fredags överlämnade Lärarförbundet sitt förslag till kursplan för fritidspedagogiska verksamheter till utbildningsminister Jan Björklund. Detta i förhoppning om att det ska bli en ögonöppnande studie i att det är fullt möjligt att sammanställa ett likvärdigt dokument för fritidspedagogik enligt samma formatmall som för skolämneskursplaner och därigenom bana en möjlig väg till legitimation även för fritidspedagogik. Om det i förlängningen är bra eller ej är svårt att avgöra.

Men om det finns politisk vilja att tänka om kan Lärarförbundets initiativ innebära ett kliv över det sista onaturligt konstruerade hindret att jämställa det pedagogiska arbetet på fritidshemmen med arbetet inom det övriga skolväsendet vars läroplan och lag fritidshemmet sedan minst 1998 är en intimt integrerad del av. Varför fritidshemmens pedagogik först ska integreras bara för att kunna avskiljas följer en logik som bara är förstålig av Björklund allena. Att knyta fritidshemmen mot en läroplan den inte tillåts bli en fullvärdig enhet av är totalt och helt obegripligt. Kanske en kursplan då är enda vägen att gå, även om det samma inte tycks behövas för förskoleklassens verksamhet, dessa ständiga paradoxer.

För även om jag uppskattar Lärarförbundets och ämnesrådets initiativ är frågan hur stor nytta en skolliknande kursplan gör genom att in- eller underordna innehållet i en ram för en verksamhet med annorlunda uppdrag. Vilket genomslag kan en sådan få hos arkitekterna till en skolreform som gått stadigt på grund eftersom det tycks saknas en vilja att lyssna eller fördjupa sig i skolorganisationens komplexitet. Inte minst när det gäller de för dem så obegripliga fritidshemmen som man saknar både erfarenhet av och intresse för. Gynnar det då fritidshemmens/pedagogikens utveckling att med mössan i handen foga sig i större likriktning när målet borde vara likställning? Blir en eventuell kompromisslösning något som inte gynnar eller gläder någon?

ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande

LGR11 innehåller dessutom formuleringen att ”ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande”. Hur exakt vill Björklund mena att hans kampanj visar på någon ömsesidighet? Hur innebär komplettera mer av samma?

Men så som det politiska landskapet verkar forma sig i landet råder det enligt opinionsundersökningarna nu tack och lov en majoritet för att fritidshemmet och fritidspedagogiken ska kunna ståegna meriter, vilket den har all kapacitet att göra. Det finns en lång rad sätt för fritidspedagogik att fungera över hela skoldagen för att stärka skolan. Men då vill det till att sakkunniga får sköta utredningsarbetet. Jag tror att de flesta idag är mycket frågande härtill om så varit fallet med tanke på vilket skick skolreformen befinner sig.

Så när reformen nu tvingats ta paus på obestämd tid bör reformskissarna ta tillfället i akt att om- och uppvärdera synen på fritidspedagogik. Kanske starta med att faktiskt bekanta sig med vad den innebär. Ska denna skolreform börja återfå sin trovärdighet måste den åtminstone värdesätta kvalificerat pedagogiskt läroplansstyrt arbete inom hela skolväsendet på ett koherent sätt och inte med det roulettehjul som verkar styra agendan.

Inte minst då utbildningsministern själv i riksdagen gärna berättar om vilka kraftfulla åtgärder som tagits för att stärka syfte, kvalitet, innehåll och likvärdighet i fritidshem. Hur viktigt arbetet fritidspedagoger utför är, att det nu finns ett eget kapitel i skollagen och att LGR 11 än tydligare markerar samhörigheten mellan skola och fritidshem.

Inte minst när trycket på landets fritidshem ständigt ökar med växande barngrupper med allt längre vistelsetider är behovet av pedagogiskt utbildad, driven och medveten personal införstådda i uppdraget som kan hålla samman strukturen och bidra med trygghet större än någonsin.

Inte minst när många och allt fler är av åsikten att en genomtänkt fritidshemsverksamhet har gynnsam inverkan på skolresultat och utveckling. Vilket de facto var en av anledningarna till att fritidshemmen kom till från början och något som man insåg att utnyttja medvetet redan under 1950-talet. Så att fritids kan stärka skolan är egentligen inte någon ny upptäckt.

Trots allt detta återkommer Jan Björklund ständigt till sin högst egna slutsats att fritidspedagoger inte skulle vara lärare. Utbildningsministern vill gå så långt i sin retorik som att försöka placera fritidspedagogen närmare studievägledaren i organisationsplanen än de lärare och förskollärare de faktiskt tagit samma högskolekurser som. Underförstått, därför umbärliga för det pedagogiska arbetet då de ej är betygsättande eller traditionellt undervisande, vilket uppges vara den kapitala brist som omöjliggör legitimation och sanktionerar besparingar på bihanget fritids för satsningar på andra ”viktigare” håll. Inga mellanläge mellan legitimerad eller kasserad, behörig eller övrig.

Redan här uppenbaras en tydlig kunskapslucka, alternativt vilseledning i skoldebatten, som spridit sig reflektionslöst inte minst genom de Folkpartistiska leden men också fått effekt i kommunala beslut vilket förorsakat att fritidshemmens utarmning skenar iväg.

För i allt professionellt pedagogiskt arbete görs alltid bedömningar. Var står den enskilda individen eller gruppen just nu och vilka insatser verksamheten aktivt behöver göra/innehålla för att utveckling ska ske i gynnsam riktning mot uppsatta mål. Kvalificerade övervägningar utifrån utbildning, erfarenhet och visioner, detta gäller inte minst även fritidshemmets undervisning som inte är eller ska vara det samma som klassrummets undervisning men vars ömsesidiga möte kan berika elevernas utveckling och lärande.

Fritidshemmet är inte en statisk verksamhet som ser likadan ut och ska erbjuda samma saker landet om med rundpingis och nabbipärlor som vem som helst kan organisera eller sortera, tvärt om. Uppdraget att komplettera må vara det samma – men innehållet kan vara helt annorlunda för en byskola i Skåne jämfört med en skola i centrala Stockholm helt enkelt eftersom verksamheten inte strävar mot strikt uppsatta nationella, testbara kunskapsmål utan utifrån regionala, lokala, gruppspecifika, mål, hänsyn och behov.

Ett levande fritidshem arbetar medvetet och kvalificerat med verksamhetens lärmiljö och långsiktiga projekt liksom intensiva punktinsatser. Fristående egna aktiviteter eller i samverkan tids och innehållsmässigt över gränserna med skolundervisningen man kan bidra med sin kompetens i.

Fri lek eller planerad aktivitet. Avkoppling eller utmaning. Det som personalen gjort professionellt avvägda bedömningar behövs för stimulans och utveckling. Personalens utbildning, yrkesval och roll blir en kvalitetsäkring och det ömsesidiga mötet mellan de pedagogiska synsätten berikar elevernas lärande. Likvärdighet inom detta område är inte att alla skolelever ska få samma innehåll men dock att ha samma möjligheter att få en givande fritidsupplevelse, särskilt om det i förlängningen har gynnsam inverkan på skolresultat.

Men friheten att kunna utforma denna verksamhet professionellt har ryckts från pedagogerna och lagts i händerna på politiker och ekonomiavdelningar som tar Björklunds tal om samordningsfördelar på orden och underlåter att främst anställa utbildad kompetens för att kunna laborera och pussla med timmar hit och dit för personal som ofta har andra prioriteringar i sin anställning eller saknar adekvat bakgrund. Snåla med planeringstid, snedfördela resurser, utarma och ändå kunna ta lätt på skolinspektionskritik.

Ansvarslöst rycker utbildningsministern på axlarna över vårdslösa lokala tolkningar av gruppstorlekars och lokalers lämplighet, lämnar en vidöppen behörighetsförordning och visar inget intresse av att verkligen trygga verksamhetsinnehåll och kvalitet. En skolminister som inte anser sig ha något ansvar för skolväsendet…

En skolreform som inte tillvaratar och värdesätter den utbildade personal organisationen lockat till sig är redan där ute på tunn is. Mycket tyder på att isen redan brustit.

Lärarförbundet dinglar med sin kursplan en livlina framför Björklund i fritidshemsfrågan. Att utbildningsdepartementet tvingats backa gällande ansvarsbiten och behörighetsförordningen är tecken på att de inledande besluten varit ogenomtänkta, den drastiskt nedåtgående utvecklingen för fritidshemmen runt om i landet visar att det krävs tydligt agerande och markering från centralt håll.

Klarar en kursplan att tydligt omfamna och vara ett faktiskt stöd för fritidspedagogiken utan att riskera bli krystad och begränsade byråkratisk symbolhandling till bromskloss? Visar den på att just fritidspedagoger är oumbärliga att klara uppdraget? Även om Lärarförbundets förslag visar på många goda inslag som kan finnas i den fritidspedagogiska verksamheten så är frågan vad som innehållsmässigt tillförs med större tyngd som inte redan formuleras i t.ex allmännaråd? Kan den garantera att fritidspedagoger måste anställas framöver av huvudmän och att det är fritidspedagogiken och fritidshemmet som är av primär betydelse i deras uppdrag? Även om fritidspedagogen (eller läraren med inriktning mot fritidshem) har skolämnes kompetens?

Det är önskvärt att utbildningsministern noga överväger livlinan nu när också behörighetsförordningen är under översyn, men inte genom en halvdan kompromiss. Det finns ett behov av att bibehålla och garantera fritidspedaogisk kompetens i organisationen, det är Björklund nu ganska ensam om att ej tycka.

Det är nu ministerns drag. Hur ska mötet mellan de pedagogiska synsätten bli ömsesidigt i de verksamheter som står tryckta på omslaget av LGR11?

I potten ligger hundratusentals fritidsbarns trygghet samt tusentals dugliga högskoleutbildade och erfarna pedagoger. Det verkar bli ont om sådana framöver.

FacebookTwitterWhatsAppEmail
Om Micke Andersson 37 Artiklar
Fritidspedagog från och verksam i Helsingborg.

2 kommentarer

  1. Bra skrivet Micke….bra med alla länkar.( Du skrev så mkt att jag var tvungen att pausa med ett bad =) innan jag fortsatte att läsa din brillianta text. BRA JOBBAT!

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*