Lärarförbundet – ett fackförbund för fritidspedagoger?

I den allmänna debatten över den svenska skolans fall satsar Lärarförbundet full kraft på några utvalda frågor att smida i det varma järnet : Lärarens löner, lärarens arbetstid och lärarens stressade arbetssituation. I lärarförbundets egna styrdokument sorterar man i texten inledningsvis bland begreppet: ”Istället för att upprepa alla lärarkategorier i texterna, vilket skulle bli språkligt svårhanterligt, har vi valt ett enhetligt språkbruk: Begreppet lärare får stå för alla de olika yrkesinriktningar som finns representerade inom förbundet. Begreppet skola får stå för alla skolformer från förskola till vuxenutbildning, universitet, högskola och musik- och kulturskola.”

Således inkluderar hjärtefrågorna om arbetstid, lön och stressade situation även fritidspedagoger, skolledare, studie- och yrkesvägledare och förskollärare. När lärarförbundet duckar för det svårhanterliga språket förpassar man istället den svårhanterliga situationen till minoriteterna i förbundet. Som fritidspedagoger är vi och ca 4000 andra fritidspedagoger definitivt en minoritet bland 230.000 andra ”lärare”. Det blir samma osynliggörande som att kalla muslimer eller det judiska folket för kristna bara för att religionerna är abrahamitiska. I stället för att ha olika begrepp men med samma värde har Lärarförbundet gjort den kontraproduktiva satsningen samma begrepp -olika värde. Det specifika, unika och personliga åsidosätts och människors (yrkes)identitet kränks. Minoriteter som delar av större sammanhang bör bevaras, skyddas och lyftas fram!

I den senaste skolreformen har fritidspedagogens roll, ansvar och utbildning kraftigt devalverats. Lärarförbundets stadgar reglerar verksamheten. I paragraf 1.2, som heter ”Ändamål”, går det att läsa: ”I Lärarförbundet ska vi gemensamt förbättra individens och kollektivets villkor samt stärka inflytandet över och förutsättningarna för läraryrket”
Detta har inte hänt. Då kan man tycka förbundet borde ta krafttag och satsa MER resurser för de som fått det SÄMST. Snart har fritidspedagogen inget inflytande alls över sin verksamhet fritidshemmet då hon berövats sin behörighet i reformen. Nu har förvisso förbundet via ämnesrådet i fritidspedagogik skrivit en kursplan för ”de fritidspedagogiska verksamheterna”. Många fritidspedagoger har uttryckts en oro kring detta. En oro över själen. Pedagogiken.

Exkluderingen av fritidspedagogen lägger förbundets ordförande Eva-Lis Sirén på politiken. Då är det ändå bara en naturlig förlängning av det osynliggörade som förbundet sysslat med. Politiken har tagit behörigheten och förbundet sålt den fritidspedagogiska själen genom att ständigt klä henne i skolans kläder samt tagit varje chans till att jämka i yrkesterminologin. Fritidspedagogen blev lärare. Barnet blev elev och den fritidspedagogiska verksamheten undervisning.

I en alldeles för ouppmärksammad krönika av Eva-Lis Sirén, som ironiskt nog heter ”En för alla – alla för en”, skriver hon så här: – ”Fritidspedagogerna måste inse att det gäller att i vardagen visa för politiker och föräldrar vilken nytta de gör. Alla fritidspedagoger måste dra sitt strå till stacken i det arbetet för det finns ingen annan som drar några lansar åt dem.”

Och i ungefär den andan har förbundets kampanjer sett ut. Ansvaret har förpassats den enskilde fritidspedagogen. Att bjuda in lokala politiker och skicka vykort. ”En för alla – alla för en”. Sirén säger själv i flera av sina texter att: ”Jag missar aldrig ett tillfälle, i träffar med politiker från alla partier, nationellt och lokalt, att diskutera fritidshemmens kvalitet och fritidspedagogernas villkor.” Ett exakt citat som går att återfinna i minst 4 olika texter; krönikor, debattinlägg och ett svar på öppet brev från fritidspedagoger. På nationell – offentlig nivå – är vi nog många fritidspedagoger som kan räkna upp mer än en handfull missade tillfällen. Oftast har Sirén bara tagit till orda när det verkligen krävts av henne. Från fritidspedagogens håll. När vi skrikit av ilska eller förtvivlan. Som ett hungrigt barn som får små smulorna från bordet. Förbundet får sin egen uppmaning tillbaka: Visa i vardagen för fritidspedagoger vilken nytta ni gör!

Inom de fritidspedagogiska leden finns falanger. De ”förbundslojala” fritidspedagogerna som annekterat skolans norm. De som finner tillit och förtröstan i förbundets famn. De som ser sig som lärare som bedriver undervisning. Sen finns det fritidspedagoger på en annan kant som kraftigt tar avstånd från tesen om lärarförbundets framgångshistoria för/åt fritidspedagogen. En grupp som inte ser någon som helst framgång i de nya kläderna och den nya terminologin.

Men paletten är full av fritidspedagogiska splittringar; de likgiltiga, de ovissa, de vanmäktiga och de frustrerade. Fritidspedagogen är en yrkeskår som splittrats genom fackligt och politiskt arbete. Den fackliga kanonen skjuter dock tungt på sina håll, även om man pratar om olika strategier för olika kamper. Men en splittrad yrkeskår är inte vad någon behöver i stunder när fritidspedagogiska existenser ifrågasätts.

Vi uppmanar Lärarförbundet centralt att tillsätta en grupp av fritidspedagoger från olika ”läger” att ta fram en material för diskussion. Först lokalt och sedan centralt. Makten över pedagogiken måste flyttas ut från förtroendevaldas händer. Just nu måste yrkeskåren höras för att synas. Ämnesrådet tillsätts av förbundsstyrelsen via lokala nomineringar. I vår värld borde ämnesrådet föra folkets talan uppåt. Inte förbundets talan utåt! En för alla – alla för en!

Hadar Nordin – Fritidspedagog Stockholm
Andreas Nyberg – Fritidspedagog Umeå
Mikael Andersson – Fritidspedagog Helsingborg
Redaktionen för fritidspedagogik.se

FacebookTwitterWhatsAppEmail

3 kommentarer

  1. Bra att ifrågasätta.
    Att ordna vykort till politiker fixar Mikael Andersson på en kafferast… Att prata med lokala politiker gör vi hela tiden…

    Vi kräver att facket drar sin lans för oss.

  2. Strålande, men är tveksam till om ” vårt förbund” är intresserat- handlar mest om högre lön till lärare.

  3. Lärarförbundet i Stockholm jobbar intensivt på flera fronter. Bland annat genom att vi inspirerat fritidspedagoger som bjudit in politiker till sina fritidshem för att diskutera fritidspedagogik och visa sin verksamhet, med vykort…. Läs artikel i senaste tidningen Fritidspedagogen om Bertil Östbergs besök på Rödabergsskolan, (Björklund hade förhinder).
    Vi har också genomfört en namninsamling tillsammans med kommunal för ökade resurser till fritidshemmen i Stockholm, som vi lämnade över till skolborgarrådet Lotta Edholm. Mer om detta står i Lärarnas tidning nr 6/12. Detta uppmärksammades också i i media TV4 och ABC.

    Jag tycker att vi måste samla våra krafter och ta vara på det som görs både i och utanför Lärarförbundet! Det är politikerna som beslutar över vår verksamhet, om Lärarförbundet fritt skulle kunna utforma läroplan och skollag skulle flera av era krav kunna uppfyllas.

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*