Våren som aldrig kom

Den fritidspedagogiska hösten var tung. Berövad och bedrövad. Men kampen har hållit lågan vid liv. Och den fantastiska uppmärksamhet som fritidspedagogiken fått genom bl.a. Friare kan ingen vara, ett par nya böcker på marknaden samt åtminstone ett par riktigt fina texter på fritidspedagogik.se rörande pedagogiken. Kampen har av naturliga skäl fått stor plats. 

Ändå står vi här nu, snart i maj, och fritidspedagogen har fortfarande höst. Många andra frågor har väckts och fått liv under året. När vi väl började gräva fann vi saker under löv och mull som blivit en tvivelaktig självklarhet; missförhållanden på fritidshemmen, den undanskymda rollen inom lärarförbudet och den reformglada politikens bidrag till pedagogiska och praktiska svårigheter. 

Och fritidspedagogen reste sig ur mullen för att ta saken i egna händer. Men ingen fanns där att hålla i handen. Den fackliga solidariteten har efterlysts av många fritidspedagoger som på allvar börjar misstro viljan hos förbundet och förbundsstyrelsen. Viljan att göra skillnad. Viljan att bejaka fritidspedagogens intressen. 

Kursplanen som också var ”the masterplan” hyllades inte utanför den interna fackliga sammanhanget. Planen sköts ned från politiskt håll innan den ens fått luft under vingarna. Många av oss var lättade över det beskedet. Men likt ett barn fortsätter vi att lägga vår tilltro och hopp till det fackliga arbetet. Stannar lojalt kvar och betalar troget vår avgift. In i det sista verkar vi alla vilja att förbundet ska bekräfta, skydda och omhulda oss. Men min gräns är snart spänd långt bortom all rimlighet. 

Den fackliga tystnaden är större än någonsin. Frågande röster misstänker munkavle på de förtroendevalda i debatten. 

Sommaren kommer allt närmre  – även i den fritidspedagogiska hösten. Och det oroar mig. Att tiden rinner mellan våra fingrar och jag undrar vem som tjänar på det. Om opinionen mattandes efter julen så undrar jag om den kommer att vara helt död efter sommaren? Tillbaka in under löv och mull till hösten. Tillsammans med för stora barngrupper, den fackliga marginaliseringen och fritidshemmets nedmontering ligger snart fritidspedagogens obehörighet i glömska som det normaltillstånd fritidshemmets alla oråd tycks bli. 

Låt det inte ske! Låt inte glöden falna. Har vi kommit så här långt måste vi kräva resultat eller åtminstone respons i det här skedet. 

Nu är tid att kliva fram Eva-Lis Sirén!
Nu är tid att kräva svar från politiskt håll rörande förordningar och planer för fritidshemmens framtid. Nu! Låt oss inte sjunga ”Du ska inte tro det blir sommar…” innan vi får respons och svar. Löften och försäkring. 

Fritidspedagogen har gjort mer än man kan förvänta sig. Alla andra har underpresterat. Jag hoppas att vi kan ingjuta mod och kraft i varandra att fortsätta. Tillsammans är vi starka!

Innan sommaren förväntar jag mig att
Lärarförbundet ger respons på våra frågor, förslag och kritik och att Eva-Lis Sirén tar varje tillfälle att prata fritids. Fritidshemmens dag får INTE gå henne förbi! 

FacebookTwitterWhatsAppEmail

3 kommentarer

  1. Det kan vara bra att veta att Lärarförbundet definitivt bedriver ett opinionsarbete; både regionalt och lokalt ute i kommunerna. Allt får inte den uppmärksamhet det förtjänar men många lokala företrädare arbetar med att synliggöra fritidspedagogiken. Det tar tid att ”flytta på berg”.

  2. Nej Hadar! du får inte tappa tron! Ulf det är vi själva som drar igång det positiva. Det blir ännu fler barn till hösten på mitt ”gamla” fritidshem. Troligen en bit över 70. Men i min stad Varberg har vi just plockat ner en utställning på vårt nya bibliotek. Temat var ”Fritids finns” Många härliga projekt har pågått trots det yttre eländet. Vi är ett starkt släkte. Snart fritidshemmens dag! MVH Ingrid L

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*