Om barns datoranvändande på fritidshemmet

Jakob Möllstam är läraren som av många känns igen som ”Killfröken”. Jakob är flitig skribent på sin blogg och jobbar bl.a. med Facebook, Minecraft och Moviestarplanet i sin undervisning. Här skriver Jakob för fritidspedgogik.se om datoranvändande och spel på fritidshemmet.

När jag växte upp, på 90-talet, var den stora grejen hockeykort. Vi samlades och bytte, förhandlade och resonerade, delade och samförstog. En del vuxna fattade, men många hade inte en jordisk aning om vad det handlade om. Det var på gott och ont vår egen värld. Jag tror inte att jag någonsin hade en lärare som brydde sig om att Eric Lindros – årets NHL-rookie 1992-93 – var det mest eftertraktade kortet att ha. Och hade jag kunnat åka tillbaka och prata med mina dåvarande lärare så hade de säkerligen beskrivit mina många timmar av ensamt sorterande och jämförande som osocialt. Men hade de plockat fram äggklockan för att begränsa mig till 15 minuter per dag? Antagligen inte! Ser du vart jag vill komma?

Som lärare försöker jag planera min undervisning efter devisen ”möt eleverna där de är”, och tur är väl det. Det är därför som jag, trots mitt brinnande intresse för matematik avstår från att utsätta mina elever för saker som inte finns i deras värld. Det skulle liksom bara bli dåligt. Men varför finns inte samma devis inom fritidspedagogiken?

Jag säger inte att fritidspedagoger inte utgår från kidsen, tvärtom. Men någonstans kan jag se en vilja att styra och omforma barns intressen, särskilt när det kommer till datorbaserade intressen, på ett sätt som inte skulle fungera i någon annan verksamhet. Skulle jag fråga mina kollegor som är utbildade fritidspedagoger så skulle de inte uttrycka det likadant. Snarare skulle de prata om hur fritidshemmet har till uppgift att vara en motvikt i ett allt mer datorfixerat samhälle för att lära kidsen att det finns en värld som är större och vackrare än den egna individens bubbla. Så är det helt klart, men det är en uppgift som ligger på alla vuxna axlar och inte något fritidspedagogiken ska behöva ta ensamt ansvar för. Samtidigt är det delvis en motsats till något som jag tror att de flesta fritidspedagoger skulle hålla lika högt; nämligen att erbjuda en verksamhet som stimulerar och utvecklar barns intressen och i förlängningen deras personligheter. Å ena sidan vill man vara en motvikt mot en samhällstrend som man uppfattar som i alla fall delvis negativ och å andra sidan vill man utveckla de intressen som eleverna bär på och på så vis möta eleverna där de är. Här behövs en problematisering för att inte fastna i två motsatta syften.

Vad är en barndom, egentligen? Kloka forskare skulle säga att barndom är något subjektivt. Alltså att vi som var barn förr inte kan förstå hur det är att vara barn idag enbart genom att se på vår egen barndom. Jag tror att det stämmer. Det är ett tankesätt som vi måste anamma, annars tappar vi vår förmåga att fullt ut se våra elever. Det är då vi blir vuxna som inte fattar.

Jag tror att den stora skillnaden mellan mig med mina hockeykort och dagens datorspelande kids är att de ägnar sig åt ett intresse som vuxna inte förstår. Det är därför vi begränsar och bevakar barns datorspelande men inte deras övriga fritidsintressen. Vilket fritidshem har 15 minuters maxgräns på fotbollsplanen? Vilken fritidspedagog skulle neka det läs-sugna barnet en lugn vrå eftersom det är en asocial och stillasittande aktivitet? Den kanske allra finaste egenskapen med svenska fritidshem är att det är en arena där man oavbrutet kan få borra ner sig i ett intresse, oavsett vad man är intresserad av. Det måste vi slå vakt om.

Jakob Möllstam, Lärare
(@jacobmollstam)
Killfröken.se

FacebookTwitterWhatsAppEmail

2 kommentarer

  1. Det är barnens fritid som vi begränsar. I vilket syfte?
    Jacob M. skriver alltid bra och jag vill verkligen rekommendera er att följa honom på killfröken.se.
    Jag gör!

  2. Bra skrivet Jacob Möllstam!
    Jag håller med, men någonstans sätter verkligheten käppar i hjulen… Vi begränsar tiden vid datorn (just det, bara en) för att fler ska få chansen till lite… Kanske inte är rätt, men där är vi just nu.

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*