Är riskbedömningar en fara för våra barn?

Vad får alla riskbedömingar av barns liv för konsekvenser?

I skolan ska alla riskfaktorer bedömas och planeras åtgärder för. Det preventiva arbetet med att eliminera “olyckor” är bra men kanske väl tilltaget. Jag tror att barn behöver gå över gränsen, ta sig vatten över huvudet och ramla hals överhuvud!

Se denna riskbedömning från ett fritidshem rörande fritidsverksamheten utomhus:

“Skador till följd av fall eller kollisioner vid lek eller idrottsutövande“

Jag tänker mig att just fall och kollsioner är en del av allt detta vi säger att barnen lär sig i leken. De lär sig att se upp! De utvecklar split-vision och de lär sig att en kollsion gör ont (men man dör inte). De lär sig att ta hand om en ledsen kompis. Kommer denna ”risk” att åtgärdas bort genom att eliminera öppna ytor, fotbollsplaner och hockeyrinkar på våra skolgårdar?

Vi har gjort det förr…tagit bort klätterträd, snöbolls-kastnings-områden och pinnar
att fäktas med. Därmed berövar vi barnen möjligheten att hitta sina begränsningar, att bedöma höjd, avstånd och hastighet (sin egen, andras och föremål runtom sig). Vi kommer att fostra generationer av barn som inte kan bedöma egna risker (eftersom vi tagit det ansvaret). De kommer inte att känna sin egen kropp väl i förhållande till omvärlden
(höjd, längd, hastighet, tynglagar osv). Denna saknad tillsammans med den osäkerhet
vi undermedvetet indoktrinerar barnen (med att hela tiden tala om alla risker=VÄRLDEN ÄR FALIG) genererar en oro och ängslan.

Kanske får det effekten av ett dåligt utvecklat sinne för att bedöma risker själv? Vi gör det åt dem hela tiden. Vi skapar ett överjag som de en vacker dag kanske beskyller för alla deras misslyckanden eller olyckor. Varför sa vi inget?

När jag gick i skola fick vi klättra i alla träd. En del var så höga att brandkåren fick komma vid ett tillfälle. Barn bröt både armar och ben. Men alla lever idag, vad jag vet. Den naturliga konsekvensen ”fall” var en god lärare. Smärtsam men god.

Idag när många träd inte får klättras i måste andra konsekvenser till. Konstruerade konsekvenser. Regler. En påhittad påföljd för den som eventuellt skulle klättra upp i ett av skolans träd.

En konstruerad konsekvens är ofta en dålig lärare.

”Ryggen fri” hör jag ofta. Nu har vi ryggen fri. Men barnets sunda utveckling? Har vi ryggen fri där?
Svår balans mellan tillsyn, risk och hälsosam utveckling.

FacebookTwitterWhatsAppEmail

9 kommentarer

  1. Så sant som det är skrivet!

    Vi blir bara försiktigare och försiktigare (mesigare och mesigare..?) Både som pedagoger och föräldrar, tror jag. På barnens bekostnad snarare än vinst.

  2. Bra skrivit… Men även att vi ”inte får” göra saker.
    Ingen chef som stöttar oss!!!!
    Vi bara står och tackar att vi har ett jobb??
    Vore bättre om barn fick utmana sig själva men svårt
    när vi inte ens får ha traktor däck för att de är
    15 cm ”för höga”..
    Tråkigt för barn & pedagoger!!
    Uttråkad värmlänning !!!

  3. Hej! Ja jag håller fullkomligt med. Riskanalyser gör vi för att ha ryggen fri.
    En god vän och kollega blev mycket upprörd när han skulle behöva fylla i en dylik. Han hade varit borta från fritids ett tag pga utbildning. Han tyckte då och myntade uttrycket som vi här använder.
    MÖJLIGHETSANALYS.
    Varför inte fylla i en möjlighetsanalys?????
    Varför gör vi denna utflykt, som exempel, Vilka möjligheter ger denna utflykt barnen??
    Det är en stor sjuka som grasserar i vårt land att ingen vill ta ett reellt ansvar och ingen vill hamna i en situation där man kan tänkas få skulden. Fegt mesigt och riktigt riktigt farligt enligt mitt sätt att se det.
    Jag gör själv riskanalyser men pekar alltid på möjligheterna.

  4. Jag håller med om slutsatserna som författaren drar. Samtidigt frågar jag mig vad det ska vara bra för med all denna teoretisering av företeelser? Nog bör väl kun- och vetskapen om ”försök och misslyckande” räcka nog så långt.

  5. Varför skall vi börja disskutera underordnade trivialiteter som här ovan om barns klättrande eller icke klättrande när den största RISKEN med dagens skolbarnomsorg är att vi är underbemannade i överstora barngrupper där vi omöjligt kan ha ”koll” på alla barn…..och de outbildade fritidsarbetarna är fler än fritidspedagogerna…..barn och personal som trängs i ej ändamålsenligt anpassade lokaler???????????? Tillbaks till huvudspåret tack!

  6. Mycket bra och tänkvärd arikel kring rskbedömning. Naturligtvis måste vi kunna diskutera en sådan viktig fråga. Alla diskussioner måste inte handla om undermanning och överstora barngrupper, oavsett om detta är det som ytterst sätter gränser för vad som kan och inte kan realiseras inom fritidsverksamheten. I så fall skulle vi ju lika gärna kunna döda all diskussion genom att i alla lägen dra till med: Vad är detta (riskbedömning/underbemanning/…) i jämförelse med svälten i tredje världen? Nej, all eloge till författaren som väckt frågan om problem riskbedömning!

  7. Alfons….”jag skall baaara”….prata om oväsentligheter ett tag till…..näääääää!
    Inse att det är endast huvudspåret som måste lyftas fram på den politiska agendan om det skall finnas någon chans till gehör hos de styrande…..alternativet är en yrkesbeteckning som begravs och framför allt barn,vår kommande generation , som blir lidande…..

  8. Trevlig helg till alla som står ut med fritidshemsarbetet och ladda batterierna ordentligt nu…….så vi kan klara nästa krävande vecka……eller som i den gamla polisföljetongen ”Spanarna på Hill Street”…”and be carefull out there”……….

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*