Individanpassad undervisning – personifierat lärande

Inom skolans värld brukar det pratas om  att individanpassa undervisningen. Det är bra. Att ta hänsyn till barns olika sätt att lära och inhämta kunskap. Dock ska eleverna vid skolgångens slut ha inhämtat vissa kunskaper och somliga färdigheter. Dessa finns reglerade i kursplaner och centrala innehåll. Målet för varje elev finns på ungefär samma plats även om vägen kan få variera. Individanpassad väg.

Fritidshemmet bemöter barnet med ett personifierat förhållningssätt och med en pedagogiskt/didaktiskt-hänsyn till personen. Barnet. Barnets perspektiv. Inte det tänkta – teoretiska – barnperspektivet. Barnet är centralt i utvecklingen och lärandet.

För barnet är skola och fritidshem utmärkta komplement till hennes lärande och utveckling. Men hur regleras barnets behov av Individanpassad central undervisning och personifierat lärande i fritidshemmet?

Samverkan skola-fritidshem är idag många gånger ett hinder för barnets optimala utveckling. Skolans obligatorium och schematik vill gärna samla barnen på en särskild plats under en särskild tid för att bygga lärandesituationer kring kursplanens mål. Mycket som varken är individualiserat eller personifierat där. Jag känner barn som räknar matte bättre efter lunch än innan. Barn som skulle behöva fritidshemmets rekreation på morgonen istället för på eftermiddagen. Barn som glider mellan skolämnen och ämnesintegrerar sin utbildning på ett sätt som den traditionella skolpedagogiken inte är van att förvalta.
Eller de barn som oftare behöver fritidshemmets pedagogiska ingångar.

Hur bygger vi personifierad och Individanpassad undervisning och lärande i bästa samverkan? Går det med skolans obligatorium och fritidshemmets ”frivilliga” verksamhet?

Frivillig för vem? Högst obligatoriskt för de barn som vistas där varje dag.

Jag tror att vi kan hitta vägar till samverkan som passar både barnet och fritidshemmet bättre. Skolan kan jag inte tala för. Skolans diskurs är hård och tung. Den är ibland svår att dansa med. Men den måste få ifrågasättas.

För barnets rätt till ett individanpassat och personifierat lärande.

FacebookTwitterWhatsAppEmail

1 kommentar

  1. Mycket klokt och bra skrivet. Det finns ju ofta ett glapp mellan vad man skriver eller säger och verkligheten. Jag tror att en total individanpassning är omöjlig. Det skulle innebära att vi hade ett överflöd av informaton om varje enskilt barn från hem, vårdinstitutioner mm.

    Det vi nu går på för att indivualisera värt förhållningssätt är barnens beteenden som vi ser dem och hur föräldrarna uppger att barnen är. Människors beteenden och deras inre överenstämmer inte så väl.

    Men målet är ju gott, men man måste också vara realistisk när man talar om ettpersonifierat förhållningssätt och lärande.

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*