Fritidshemsbiennalen

Så har den första fritidshemsbiennalen gått av stapeln. Många fritidspedagoger och studenter från hela sverige hade kommit till Campus Norrköping för lyssna på olika föreläsare. Jag tillhörde ”programpaket 2” tillsammans med Monica Hansen Orwehag. Hansen Orwehag föreläste om ”lärande i friare miljöer och kontexter” vilket jag skulle följa upp med ”lärande i skola och fritidshem – vad skiljer dem åt och hur kan de koplettera varandra”?. Jag ska inte redovisa hela föreläsningen, men jag skulle vilja fördjupa en aspekt av den. ”När barnen når skolans mål i fritidshemmet – räknas det då”?

Första gången jag funderade kring detta var under ett lov på fritids. Jag såg hur barnen ur egen inspiration och kraft klarade av moment som deras lärare hävdat att de inte kunde. Planera, utvärdera, samarbeta, följa upp, handleda varandra och så vidare. Ganska avancerad planering av projekt över tid och i många led. I klassrummet klarade de inte av att planera sin undervisning. Men vilken 7-9åring klarar det? Planera sin undervisning, planera sitt lärande. Planera för något som man ännu inte kan. Vilka kontext validierar vi för lärande? Är klassrummet det bästa sammanhanget för att utveckla kunskaper och färdigheter? Räknas kunskaper och färdigheter bara om de kopplas till formella sammahang?

Skolverket säger: ”Läraren ska utnyttja all tillgänglig infortmation om elevens kunskaper vid bedömning och betygssättning för att göra en allsidig bedömning”. All tillgänglig infromation. Således räknas det i allra högsta grad när eleverna visar på kunskap och kompetens i fritidshemmet. Men känslan är att det är i formella situationer barnet ska bedömas. Känslan är fel. Utan att skolifiera fritidshemmet så måste vi öppna upp för en bredare kunskap om barnet. Läraren bedömer utifrån nationella mål om eleven uppnått kunskapsmål eller visar på färdigheter. Men läraren ska alltså kunna bedöma på referens av andra. Fritidspedagogen till exempel. Alternativt bredda sin egna kunskaper genom att observera eller delta i fritidshemmets verksamhet. Skaffa sig mer kunskap än sin egen. All tillgänglig.

Vi kan inte låta klassrummet och nationella prov vara måttstocken för kunskap och lärande. Ännu en anledning till att bygga tydligare pedagogisk samverkan samt ge fritidshemmet värdiga förutsättningar att se, förvalta och utveckla den fria tidens lärande.
På tal om den fria tidens lärande. Jag sa det på biennalen: Det är en kunskap och kompetens att förhålla sig till barns fria och egna processer. Alla kan inte. Alla ser inte. Låt ingen förminska ditt uppdrag eller fritidshemmets lärande för att det sker i friare kontext. ”Inga krav” brukar vara ett argument för varför barnen kan och klarar av. Det är naturligvis inte sant. Att fritidshemmets miljö och verksamhet skulle vara kravlös. Men kraven kommer mer från insidan. Den inre styrningen och motivationen som är så viktig. Den egna kraften.

Räknas det barnen når skolans mål i fritidshemmet? Ja! Det gör det.

Detta är också ännu en anledning till att låta fritidshemmets lärande fortsatt skilja sig från skolans. Vi behöver ingen kursplan. Låt oss istället bygga fritidsverksamheten stark. Där finns vägen till ett brett lärande för barnet där fritidshem och skola kompletterar. Barnets lärande.

FacebookTwitterWhatsAppEmail

1 kommentar

  1. Jag lyssnade till dig på Biennalen och slogs av att skolans/fritids samverkan inte har satt ord på VAD samverkan är. Hur ofta detta faktum står i vägen för barnets utveckling då vi som leder verksamheten inte får ut max av den kompetens som arbetslaget besitter.

    Du talade dig varm om möjligheterna genom samverkan och hur samverkan kan komma till stånd.
    Många skolpolitiker och skolledare borde lyssna till dig.
    Se det som kompetensutveckling.
    Se det som skolutveckling!

Lämna ett svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*